JKL Blog

Demokrati i tiden

En ny trend börjar ta form i den allmänna debatten. Demokrati har blivit det nya modeordet och den demokratiska andan börjar spridas till nya och vitt skilda sammanhang. Detta gäller även på områden som tidigare har varit friskrivna från demokratiska processer. Ett exempel på detta är Förtroendekommissionens förslag om större öppenhet på bolagsstämmorna där aktieägarna ska få utökade möjligheter att ifrågasätta och delta i beslut. Ett annat exempel är det prestigefyllda World Economic Forum (ett internationellt forum för världens ledare att mötas och diskutera globala samhällsproblem) som öppnar upp för dialog via en egen blogg. Premiären var igår och bloggen är öppen för alla och envar, i god demokratisk anda. Med tanke på att World Economic Forum annars ofta beskylls för att vara just odemokratiskt, med möten utan insyn från allmänheten, får man förmoda att det här ett steg i en mer demokratisk riktning. Helt i tidens anda. //Lena Hök

Från fusionsseger till lönestrid?

Sanofi-Synthelabo fick i början av veckan, med franska politikers hjälp, slutligen gehör för sitt bud på Aventis och skapar därmed världens tredje största läkemedelsbolag. Men man ser ut att ha fått ett av Europas högre lönepaket med på köpet. Aventis registrerade i april ett lönepaket för ledningen hos SEC. Samgåendet ger Aventischefen Igor Landau och hans kollegor har rätt till minst tre årslöner och pensionsavtal oavsett om de stannar kvar i bolaget, avgår eller själva väljer att lämna bolaget. För Landau kan detta landa på hela 24 MEUR.

Frankrike har precis som vi haft mycket heta debatter om chefslöner. Transparensen är dock lägre på många håll i Europa. Sällan har aktieägare direkt inflytande över lönesättningen som Förtroendekommissionen nu föreslår att ägare i svenska bolag ska få. I fallet Aventis är det USA-noteringen som gjort att detaljerna avslöjas. Och aktieägarnas enda chans att komma undan paketet är att tacka nej till affären. Rätt tufft. //Lena Torlegård

U.S. intelligence officials may begin tracking blogs

This piece reports that "some analysts say U.S. intelligence and law enforcement officials might be starting to track blogs for important bits of information. This interest is a sign of how far Web media such as blogs have come in reshaping the data-collection habits of intelligence professionals and others, even with the knowledge that the accuracy of what's reported in some blogs is questionable. "

"'News and intelligence is about listening with a critical ear, and blogs are just another conversation to listen to and evaluate. They also are closer to (some situations) and may serve as early alerts,' said Jock Gill, a former adviser on Internet media to President Clinton (news - web sites), in a later phone interview, after he spoke on the panel."

The article notes that China already is tracking blogs. "[China is] also reportedly trying to block blogs. Several press reports earlier this year said the government shut two blogging services and banned access to all Weblogs by Chinese citizens." //Billy McCormac

Meg Tiveus lämnar VD-stolen på Svenska Spel

Den svenska speldrottningen Meg Tivéus har meddelat att hon önskar lämna VD-posten för Svenska Spel senast i samband med bolagsstämman 2005. Rekrytering av efterträdaren förväntas inledas omgående. Tivéus, som fyllde 60 år i fjol, säger sig vara öppen för framtida erbjudanden om styrelseposter eller exekutiva uppdrag. Svenska Spel har under de senaste åren gått med stora vinster, som mest under 2002 då vinsten blev 4, 7 miljarder. För 2003 blev vinsten 1,1 miljarder. //Tove Lifvendahl

Debattbok om feminism skapar svallvågor på Handelshögskolan

Författaren och journalisten Susanna Hakelius Popova har nyligen utkommit med boken Elitfeministerna, som nu ger upphov till åtskilliga svallvågor. Boken beskriver hur en radikalfeministisk teorigrund blivit mer och mer tongivande i samhällsdebatten, och hur företrädare i politiken, akademin och massmedierna anammat och omfamnat problemformuleringar baserade på denna grund. Debattartikeln på DN Debatt den 17 april riktade sig främst till de svenska riksdagspartierna:

"Hur kommer det sig att inget av partierna har hittat ett annat sätt att driva jämställdhetspolitik, än det radikalfeministiska som grundar sig i den extrema analys som säger att alla män är överordnade alla kvinnor?"

Artikeln bemöttes med tystnad, medan boken som helhet däremot har skapat intensiva debatter. Just nu pågår diskussioner på Handelshögskolan, kring forskaren Anna Wahl vars forskning ifrågasätts av Hakelius Popova, och ett massutskick från tidningen Axess till studenterna med ett erbjudande om boken. //Tove Lifvendahl

E-handelskammarens Nicklas Lundblad gästar JKL Blog!

(The following post was written by guest blogger Nicklas Lundblad, a researcher in informatics, writer and the vice president of the Stockholm Chamber of Commerce, new technologies. He is a member of several expert groups and has written several articles, two books and a number of pages on information technology and law. You can check out his blog here. //Billy McCormac)

Idag, den 26:e april, börjar e-Week i Dublin. En särskild vecka vigs åt att studera, diskutera och debattera informationssamhällets utveckling under det irländska ordförandeskapet. Jag reser till Dublin för att delta som moderator på en delkonferens som skall behandla frågan om vilka rättsliga barriärer som håller e-handeln tillbaka.

EU-kommissionen har den till synes goda ambitionen att främja e-handeln, och arrangerade därför en rundfråga bland företag och företagarorganisationer. Frågorna gällde främst vilka gamla lagar som behöver reformeras, och vilka icke-reglerade områden som kanske behöver regleras, för att fler skall våga e-handla. Svaren, däremot, handlade om något helt annat.

Svaren från företagen handlade om hur den kaskad av nya lagar som EU har tagit fram kommit att bli ett hinder för den elektroniska handeln. Personuppgiftsreglering, konsumentskydd vid distansavtal, informationsplikter, upphovsrätt och särskilda skatteregler - alla framtagna just för att främja den elektroniska handeln enligt ansvariga politiker - utgör i dag de största hindren för samma elektroniska handel.

Det är en lärorik historia.

Resultatet av rundfrågan visar att vi inte bara skall frukta politikerna när de försöker förbjuda något. Vi kanske har anledning att frukta dem än mer när de vill främja något.

Främjandet är ett uttryck för en särskild sorts politisk girighet. Det är en girighet utgår från förvissningen om en kraftig tillväxt på något område, och som sedan försöker kapitalisera på denna tillväxt genom att
fatta politiska beslut som föregriper tillväxten i tiden. Därefter kontoförs utvecklingen inte som en spontan utveckling, utan som det nogsamt skapade och planerade resultatet av politiska beslut.

"Se", säger politikern. "Vi införde ett direktiv om elektronisk handel redan år 2000. Sedan dess har den elektroniska handeln växt. Det är uppenbart att tillväxten i den elektroniska handeln följer av våra
politiska beslut."

Det kallas för post hoc ergo propter hoc (lägg det på minnet), och är ett av de klassiska tankefelen. Endast för att en händelse föregår en annan i tiden följer ej därav att denna händelse orsakade den därefter
kommande. Kom ihåg det nästa gången en politiker tar på sig äran för ett beslut.

Det farliga främjandet känns igen på åtminstone två tydliga kännetecken.

Det första tecknet är att det inte finns någon uppfattning om hur tillväxttakten egentligen borde se ut. E-handeln mellan företag har växt med mer än 100 procent per år, flera år i rad, inom EU. Den som hävdar
att det krävs politiska åtgärder för att främja den elektroniska handeln måste alltså vara av åsikten att det borde gå snabbare. Men hur mycket snabbare? 1000 procent? 10000 procent?

Varje gång en politiker säger att han eller hon har för avsikt att främja något borde vi fråga efter hur fort denne politiker tycker att processen i fråga borde gå och vilket målet är. Vilken är den optimala utvecklingstakten? Och varför? Den som vill främja integrationen borde kunna svara på frågan om hur fort det borde gå att bli integrerad i ett nytt samhälle. Den som vill främja förtroendet för näringslivet borde
kunna förklara precis hur stort detta förtroende borde vara, och varför. Den som vill främja den elektroniska handeln borde kunna ange, mellan tummen och pekfingret, hur stor den borde vara och varför dagens rasande takt ger anledning att misstänka att förändringsprocessen saktas ned av något.

Främjande utan mål och utan uppfattning om en rimlig takt är inte bara korkat, det är också farligt. Den som skyndar på processer som borde få ta tid, och ske i sin egen takt, riskerar att förstöra det åtråvärda
resultatet. Den som främjar den elektroniska handeln genom att stifta lagar riskerar att dessa lagar hämmar samma elektroniska handel.

Det är mycket enkelt - om du inte vet vad du vill ha, hur vet du då när du har det?

Det andra tecknet på att något är fel är att främjandeåtgärderna som föreslås möts med gillande från alla parter vid den tidpunkt de föreslås. Det finns inget som är ett så säkert tecken på att en åtgärd är fullständigt verkningslös, som att alla gillar den - till att börja med. Alla älskade lagen om elektroniska signaturer när den föreslogs. Idag är den ett stort hinder för utvecklingen av ett säkert internet. Alla nickade uppskattande när konsumentskyddet skräddarsyddes om för Internet, idag är det tusentals företag som inte förstår vad reglerna betyder och som ser enorma problem med att sälja till andra länder än
det egna inom EU.

Främjandet sker med mjuka medel. Det gäller för den framtidsgirige politikern att inte göra sig några fiender nu, för en beräknad senare politisk intäkt. Därför föreslås bara sådant som alla tycker är rimligt
i förslagsögonblicket. Men snart nog surnar främjandet, och de nya - till synes harmlösa - förslagen till regler visar sig ofta snabbt vara både tillväxthämmande, obegripliga och onödiga.

Vänta några år, så får ni se. Förtroendekommissionens kod, som i dagarna unisont välkomnas av alla, kommer snart nog att framstå som den hala utförslöpa som den verkligen är. Självreglering blir till kod blir till lagstiftning, och snart nog kommer förtroendet för näringslivet att urholkas igen, men inte på grund av avsaknaden av regler för hur näringslivet skall sköta sig. Istället kommer vi att klaga på att alla koder, självregleringsorgan och lagar på området gör det svårt att förstå vad det är näringslivet egentligen får göra, och vad som är förbjudet. Vem kan väl lita på ett näringsliv som behöver alla dessa regler för att sköta sig? Och hur skall den som inte kan reglerna veta om näringslivet verkligen sköter sig?

Reglerna kommer att förvandlas till en hämsko som minskar förtroendet för näringslivet, istället för den stärkande medicin som kommissionen hoppas att de skall bli.

Slutsatserna är enkla. För företagare och näringslivsorganisationer gäller den gamla devisen att man bör frukta grekerna, särskilt när de kommer med gåvor. Främjande politiker är som mållösa missiler. Främjandet glider till sist snabbt över i ett fjärmande, och det politiska planerandet visar sig återigen vara den spontana ordningens främsta fiende. //Nicklas Lundblad

Gärna reklam mot sjuåringar

Ett barn kan inte kritiskt bedöma reklambudskap förrän de är drygt nio år. Lika gamla måste barnen vara för att kunna skilja mellan fantasi och verklighet i media. Det anser i alla fall niohundra amerikanska marknadsförare som har intervjuats om sitt arbete med reklam mot ungdomar och resultatet av undersökningen presenteras i PR Week. Trots att marknadsförarnas insikter om hur barn fungerar tycker de samtidigt att det är okej att börja arbeta med reklam och pr redan mot sjuåringar.

Dave Siegel, vd för The Wonder Group, en amerikansk reklambyrå specialiserad på barn tycker inte att sju år är särskilt tidigt. Hans egen byrå vänder sig mot ännu yngre barn. Siegel hävdar att deras egna marknadsundersökningar visar att föräldrarna vill att barnen ska mötas av reklambudskap eftersom det gör föräldrarnas vardag enklare!

Helt fel har han sannolikt inte. Ändå känns cynismen svårsmält. Det finns förmodligen ingen gräns för hur långt man är villig att gå för att knyta lojalitetsbanden. För kritiker av barnreklam ger onekligen undersökningsresultatet många tunga argument. //Daniel Nordlund

Miljörörelsen har sin egen blogg!

Även miljörörelsen anammar bloganvändandet för att stärka sin kommunikation. På Green Media Toolshed kan miljörörelsen få tips för att föra ut sitt budskap. En intressant aspekt är den betoning som läggs på vikten av att på detta sätt stärka den interna kommunikationen. En organisations syfte och mål måste hela tiden förklaras och kommuniceras internt, för att medarbetarna och medlemmarna ska förstå verksamheten och kunna bidra till utvecklingen. //Mia Enayatollah

JKL får uppmärksamhet i blogosfären

Constantin Basturea driver en amerikansk PR-blog med tusentals läsare. Han har också startat ett slags blogaggregator där han samlar alla inlägg som skrivs på PR-bloggar världen runt. Idag publicerar han en intervju gjord med redaktören för JKL Blog, Billy McCormac, om värdet av företagsbloggar och responsen på JKLs pionjärinsats i Sverige. //Tove Lifvendahl

Fejkade nyheter fäller ännu en chefredaktör

Chefredaktören för USA Today, Karen Jurgensen, avgick i natt. En av tidningens reportrar hittade helt enkelt på nyheter ibland när verkligheten inte var spännande nog. Något liknande hände på New York Times i somras. Både chefredaktören och redaktionschefen fick lämna sedan det visat sig att en av tidningens journalister hade suttit hemma i Brooklyn och skickat in artiklar med date line från platser han aldrig besökt och med citat från människor som inte fanns. En ny trend inom amerikansk journalistik? Möjligen en trend men inte ny. Redan 1981 var Washington Post-reportern Janet Cook tvungen att lämna tillbaka sitt Pulitzerpris. Heroinisten Jimmy, 8, som var huvudperson i hennes prisbelönta artikelserie var nämligen påhittad.

Skönt att bo fina i Sverige och inte fula USA där reportrarna hetsas av ägarnas girighet. Det vet vi ju. Men vad var det förresten som debatten på Publicistklubben härom kvällen handlade om? Jovisst ja. "Undergrävande journalistik", det vill säga hur undersökande journalister allt som oftast klipper och knåpar med sanningen för att få den att passa den tes som drivs. Skillnaden mellan USA och Sverige kanske inte är så stor. Utom möjligen den att där får redaktörerna sparken när felen uppdagas. //Jon Åsberg

Political (neuro)science

The science section of the New York Times reports that researchers are using MRIs to understand how the brains of Democrats and Republicans respond to political images.

"'Brain imaging offers a fantastic opportunity to study how people respond to political information,' said Jonathan D. Cohen, director of the Center for the Study of Brain, Mind and Behavior at Princeton. 'But the results of such studies are often complex, and it is important to resist the temptation to read into them what we may wish to believe, before our conclusions have been adequately tested.'"

The piece does, however, echo some of the concerns discussed on JKL Blog here. "Though new to political advertising, brain imaging has been used to analyze other kinds of reactions to commercials, both by "neuromarketers" selling services to corporations and by academic researchers like Read Montague, who has studied brain responses to soft-drink advertising. He said research like Professor Iacoboni's could help expose manipulative techniques during political campaigns."

Though not a technophobe, I got a queasy sensation from reading this article. Scientists developing methods that enable politicians to devise and communicate micro-targeted messages to their constituencies; mapping brain activity rather than pressing the flesh; voters hooked up rather than tuned in. Shaping opinion may be forever changed. //Billy McCormac

Sverige nedknuffad från IT-toppen

I gårdagens pappersversion av DN Ekonomi gick att läsa att Sverige nu har tappat sin topposition i rankningen över länders IT-utbyggnad. I år ligger vi på 3:e plats, och har därmed blivit omkörda av både Danmark och Storbritannien. Rankningen, som genomförs av Economist Intelligence Unit bygger på ett hundratal kriterier, däribland ländernas lagstiftning, administrativa hinder, investeringar och bredbandsnivå, genomförs årligen. Så här i EU-utvidgningstider kan det också vara värt att notera att Estland nu har passerat Grekland och idag finns på en 26:e plats, efter Japan. Samtliga estländska skolor har exempelvis tillgång till bredband, vilket inte är fallet i Sverige. //Tove Lifvendahl

Även NGOs måste kämpa för omvärldens förtroende

För första gången har Harris Interactive and the Reputation Institute i sin årliga undersökning frågat personer om de litar på NGOs (Non Government Organizations). Det visade sig att hela 82 procent svarade att det dels beror på ämnet, dels vilken grupp eller organisation som är avsändare. Endast 15 procent uppgav att de alltid litade mer på en NGO jämfört med företag i frågor som miljön, fattigdom och mänskliga rättigheter. Förtroendet för NGOs var högst hos kvinnor och hos personer under 40 år.

Faktorer som påverkade förtroendet för NGOs var hur byråkratiska de upplevdes vara, bilden av organisationen såsom den framställdes i media, samt vilka metoder organisationen använde sig av.

Föga överraskande visar detta att devisen ”leva som man lär” gäller i lika hög grad för organisationer som företag. Omvärldens granskande ögon är inte blidare för att man säger sig verka i det godas namn – man måste lyckas trovärdiggöra sin existens likaväl! //Mia Enayatollah

Hur länge klarar redaktionerna att hålla reklamen borta?

I takt med att reklamens effekt och trovärdighet (ref. Al Ries) minskar, ökar trycket på marknadsförarna att hitta alternativa vägar att nå fram till sina målgrupper. Adage.com skriver om den amerikanska utvecklingen där pressen att ta bort barriärerna mellan redaktionellt innehåll och reklam blir allt större. Framför allt märks det, enligt adage.com, inom olika månadsmagasin. Annonsörer får en allt större möjlighet att även vara med och påverka det redaktionella innehållet och även de egna annonssäljarna ställer krav på redaktionerna. Att skriva positivt om en konkurrent till en annonsör på redaktionell plats är inte önskvärt.

När positionerna flyttas fram och reklamen, eller product placements, tar plats i artiklarna i allt större utsträckning då gömmer sig både annonsörer och tidningsmakare bakom sliskiga floskler: ”Ju mer interaktiv vi kan göra [tidningen] Shop Etc, desto mer användbar för konsumenten”, förklarar Cathleen Black vd för Hearst Magazines.

Om en pr-konsult kritiserar denna utveckling, kastar han då inte bara sten i glashus? Nä, jag tycker inte det. En tidning som inte längre värnar sitt oberoende och sin integritet ligger blir på sikt ointressant att approchera. Det ligger i vårt, och våra kunders intresse, att tidningen har en hög trovärdighet som nyhets- och informationsförmedlare. //Daniel Nordlund

"Tillväxt kräver risktagande"

Morgondagens välstånd kan inte byggas efter gårdagens ideal om ett tryggt samhälle. Det är risktagandet, satsningen och viljan att pröva nya lösningar som är vägen till ett växande svenskt välstånd, skriver Gunvor Engström, vd för Företagarna i en debattartikel i dagens GP. //Billy McCormac

Aftonbladet på tvärs mot internationella medier

Bin-Ladens senaste utspel är att via en bandinspelning erbjuda Europa förhandlingar. Detta speglas lite olika i olika länder och media.

CNN, BBC och Daily Mirror har alla rubriker som innehåller ord som ”fred och vapenvila”. Aftonbladet däremot toppar med att Bin-Laden ”hotar Europa”.

Vilket band har de svenska fått tag på? Eller har de ett dåligt lexikon? //Mart Maandi

Så tjänar du pengar på att ha sex med en kändis

(Inlägget är författat av JKL-medarbetaren Jon Åsberg och publicerades på Expressens debattsida 20040414): Rebecca Loos och Sarah Marbeck ska ha fått över 4 miljoner kronor var för att de låg med David Beckham. Nja, alltså, noga räknat fick de ju inte pengarna av den berömde fotbollsspelaren. I själva verket var det Storbritanniens största tidning, News of the World, som betalade flickorna för att de i ”exklusiva intervjuer” berätta om sina närkamper med mittfältaren. Och det är ingen slump att just News of the World hade båda scoopen med en veckas mellanrum. Söndagstabloiden vann helt enkelt budgivningen i den auktion som föregick publiceringarna. Där torde för övrigt alla brittiska tabloider av betydelse ha varit inbjudna att delta för den sortens checkboksjournalistik hör till vardagen i den fria pressens och tryckfrihetens hemland på jorden. Försäljning av ”exklusivmaterial” till media har utvecklats till en liten men lönsam bransch i England och äran eller skulden för detta kan tillskrivas PR-mogulen Max Clifford.

Clifford är Storbritanniens mest kända och fruktade PR-agent, eller ”publicist” som det kallas. Meningarna om honom går isär, men ostridigt är att han har förmedlat flera av de mest uppmärksammade nyheterna under senare år. Människor som tycker sig ha en story söker helt enkelt upp Clifford och ber om hjälp att sälja sin berättelse till ett så bra pris som möjligt. Därefter tar han en del av intäkterna i provision. Förfarande påminner inte så litet om det som tillämpas av de amerikanska advokater som söker upp olycksoffer, stämmer vållaren och sedan tar provision på de skadeståndspengar de lyckas få ut vid en rättegång, så kallade ambulance chasers. Till exempel var det Clifford som mäklade historien om politikern och deckarförfattaren Jeffrey Archers amorösa och utomäktenskapliga äventyr. Han ska också ha sålt rättigheterna till den hjärtknipande historien om operationen av de siamesiska tvillingarna Jodie och Mary som följdes av en hel värld. Clifford ska även ha tjänat en hacka när prinsessan Dianas butler pekade ut prins Charles som skyldig till prinsessans död. Ofta leder en affär till merförsäljning. Igår kom nyheten att Rebecca Loos får ytterligare över en miljon kronor för att berätta sin historia i TV.

Max Clifford och hans ”bransch” har naturligtvis underhållande att studera på avstånd, närmare bestämt i England. Men kan det växa till ett globalt imperium med - hemska tanke - ett svenskt dotterbolag? Det finns vissa tendenser som tyder på det. Svenska tidningar och medier har länge officiellt avvisat affärsuppgörelser av den typ som är vanliga i England. Å andra sidan har man betalat tipspengar och allt oftare ”ersättning” för bildrättigheter och andra typer av ”utlägg”. TV3 påstås ha betalat pengar för intervjuer med Christer Pettersson och Joakim Posener. Och fick verkligen ”35-åringen” inga pengar för sina noga iscensatta framträdanden sedan han friats från misstankarna om mordet på Anna Lindh?

Det finns dock starka skäl mot att svenska medier går lika långt som sina brittiska kollegor. Det starkaste är kanske att det inte finns samma ekonomiska förutsättningar. News of the World kanske kan höja upplagan en halv eller en miljon exemplar med ett scoop. En liknande framgång för en svensk kvällstidning skulle ge en merförsäljning på högst tiondelen så mycket.

Men pressetiken spelar också en viktig roll och här skiljer sig den svenska traditionen en hel del från den brittiska. I Sverige skriver vi inte om otrohet, åtminstone inte svenska kändisars, som är den kanske viktigaste intäktskällan för Max Clifford och hans kollegor. Det anses tillhöra privatlivet. Svenska tidningsläsare förväntar sig inte och vill kanske inte heller ha den typ av intima sex- och samlivsskildringar som de brittiska läsarna sträcker sig efter.

Samtidigt finns tendenser till att relationen mellan medierna och de som medierna bevakar håller på att professionaliseras även i Sverige. Svenska stjärnor inom nöjes- och idrottsindustrin, som tidigare stod i telefonkatalogen omger sig i tilltagande utsträckning med pressagenter. Djurgården ger inte längre ut telefonnumren till sina fotbollsstjärnor till pressen. Detta avstånd överbryggs av en växande kår av PR-konsulter och informatörer som jag själv.

Hittills inga ”ambulance chasers” så vitt jag känner till. Men när får Sverige en Max Clifford? //Jon Åsberg

Mycket skriva för finansiella rådgivare

De snabbtalande mäklarnas tid är förbi. Eller så får de skaffa sig snabba stenografer som assisterar dem. Från 1 juli kräver FI att alla råd skrivs ned och lämnas över till konsument. Och det gäller inte bara de råd som ges om att köpa något, utan också sådana där kunden avråds från att köpa något. Räkna med vårrusning till snygga blanketter - och till kurser, den andra tunga delen i det nya regelverket. //Lena Torlegård

Svår väg för PE-bolag att köpa noterade bolag

Alt Assets uppmärksammar de svårigheter som finns för private equity-företag att ta företag av börsen. En av svårigheterna är att institutioner emellanåt är ovilliga att sälja till private equity-företag för att sedan se dem göra stora vinster. Den misstänksamhet börsnoteringar från svenska private equity-företag mött talar för att detta kan bli ett problem här hemma. En lösning är sk stub equity där ägare i målbolaget bjuds in som ägare i det uppköpande bolaget. På så sätt får de vara med och dela på resultatet av private equity-företagets arbete.

Alt Assets noterar också att regelverken kring utköp skiljer sig åt mellan EU-länderna och undantag är att räkna med när dessa regler nu harmoniseras. Vår gräns för tvångsinlösen på 90% är låg jämfört med 95% i Frankrike och Tyskland och hela 98% i Italien. Flera länder väntas också begära undantag från regeln att försvarsåtgärder kräver bolagsstämmans godkännande, vilket banar väg för ledningar i målbolag att försvara sin position i strid med aktieägarnas intressen. När dessa vid den ordinarie bolagsstämman får chans att ge uttryck för sin vilja är budgivaren ofta långt borta. //Lena Torlegård

Happy Days are here again?

Efter de senaste årens kraftiga nedskärningar meddelar nu Merrill Lynch att man anställer mäklare igen. Någon massiv rekryteringskampanj är det inte fråga om, men investmentbanken räknar med att under året utöka sin 13.700 man starka mäklarkår med ytterligare 650 personer. Liknande rykten hör vi i Stockholm. Inför rapporterna från de svenska mäklarhusen kan det vara intressant att hålla ögonen på ett branschfenomen som tidningen uppmärksammar i Lex - alla säger att de tar marknadsandelar. //Lena Torlegård

Pitching gadget blogs

Public relations professionals, particularly those representing hi-tech gear firms, are increasingly pitching blogs as part of their wider communications/product launch activities. Taken together, gadget blogs such as Engadget, Gizmodo, Boing Boing, Gadget Box and others reach tens of thousands of consumers – every day. And their loyal readers have an unquenchable thirst for, well, gadgets.

Gizmodo editor Joel Johnson recently told PR Week: "Companies definitely take Gizmodo as a legitimate news source, as they should. I don't want to sound self-important, but Gizmodo reaches tens of thousands of very targeted consumers a day. If readers are using Gizmodo as their place to find the latest and greatest, that's all that the legitimacy a company needs."

In fact, notes PR Week, a 2003 readership survey conducted by Gizmodo found that “more than 25 percent of its readers have direct responsibility for technology purchasing for their company, while another 50 percent influence technology purchasing for their company. The survey stated that 75 percent of respondents check the website more than 5 times a week.” This is a massive base.

Engadget's Peter Rojas “boasts a well-informed and influential audience, including journalists and engineers.” Rojas said: “Nine times out of ten, the engineers of the [gadget] companies read my site. They then say to the PR people. "I want to read about the product I'm working on on Engadget.”

Johnson told PR Week that he gets 15 to 25 pitches a day and he handles them with a very simple policy. "I read them, try to determine if our readers would find the product useful (or at least interesting,) and run with it.”

Here Johnson hits on a crucial point: "I get a tremendous amount of [pitches] from people who don't seem to read what I write.” Communicators and PR execs need to immerse themselves in the world of blogs if they are to have any hope of tapping them. One key thing I think a lot of people forget is that 99.9 percent of bloggers are writing on their free time; it’s a passion – perhaps even an addiction. For another, in the world of blogging credibility is hard currency; don’t try to wow a blogger with turgid marketing copy. Keep it simple.

Johnson offers some pitch beta: "If you want to get your product noticed, take sixty seconds and write a real email. Don't be pushy, but don't be afraid to ask me about my interest in your product, or if I need more information. Be proud and excited about your product.... Be flexible: I'm working with just as many different companies as you working with different editors."

Sounds like sage advice to me. //Billy McCormac

Hur många nylanseringar från förra året i din butik kommer du ihåg?

Förra året lanserades 33 677 nya produkter på den amerikanska dagligvarumarknaden. Det var nästan 12 000 fler jämfört med samma tidsperiod för tio år sedan. På en direkt fråga kan dessutom 50 procent av alla amerikanska konsumenter inte ens räkna upp en enda av dessa drygt trettiotusen nylanseringar.

På bloggen brandmantra.com diskuteras detta utifrån det faktum att leverantörerna hade satsat totalt 249 miljarder dollar i reklam för att stötta sina lanseringar. Slutsatsen som dras är att reklamen har varit meningslös och att nylanseringarna är för många.

Det är en radikal slutsats. Frågan är bara om den är riktig. Jag betvivlar det starkt. Trots allt pratar vi här till största del om lågengagemangsprodukter starkt förbundna med vardagens halvslummer och slentrian. Engagemanget inför produkterna sträcker sig kanske inte längre än till de tio sekunder som man står framför butikshyllan. Då aktiveras förhoppningsvis de sinnen som minns den reklam man tidigare har exponerats för. Därefter återvänder dessa varumärken till den undermedvetna delen av vårt sinne.

Nylanseringar är själva livsluften för dagligvarubranschen. Att ens föreslå att takten borde dras ned torde vara lika dödfött som hade hävda att ständig utveckling inte är det självklara tillståndet för en marknadsekonomi. Nä, vad det handlar om för den enskilde aktören är att känna sina konsumenter så väl att nylanseringarna möter ett verkligt behov och på så sätt överlever och blir lönsamma. //Daniel Nordlund

Lär av Litauen

Litauens parlament har just lärt alla att ingen kan sätta sig över lagen, inte ens presidenten. Det gamla Europa borde ta lärdom av Öst Europa, enligt Wall Street Journal. Litauerna borde vara stolta över sin bedrift att avsätta presidenten – något man inte lyckats med i det gamla Europa. Vad sägs om den franska presidenten som har immunitet och där åklagare inte ens har rätt att ställa frågor om korruption. Eller Tysklands tidigare kansler som lyckats undvika besvärliga frågor om ett tveksamt partistöd. För att inte tala om Silvio Berlusconi som slåss mot allehanda undersökningar. Kanske borde franska parlamentariker och åklagare för att studera hur man gör ”i det nya Europa”. //Mart Maandi

Bloggers dish on neuromarketing

The What's Your Brand Mantra? blog is playing host to an interesting debate on the pros and cons of "neuromarketing." (JKL's Daniel Nordlund commented on the phenomenon here.)

The brains behind WYBM, Jennifer Rice, voices some thoughtful caveats on the application of neuroscience in marketing: "When people misuse low-tech options, it's quite probable that they'll misuse newer high-tech options....Few companies bother to actually initiate conversations with customers, build relationships with them, and involve them on the front end. Rather, they come up with some ideas while sitting around a conference table and decide to 'test' those ideas with customers. Hmm."

The Beyond Branding Blog has also picked up on the debate (scroll down). Chris Lawler links to a UK-based firm called Neurosense, which states: "Because so much of our thought occurs in the unconscious, traditional research methods that mine the surface are likely to miss many of the factors that influence consumer behaviour. Bridging the gap between mind and behaviour is thus one of the key challenges that face marketers today. Cognitive neuroscience now offers us a means to bridge that gap."

Lawler quite rightly laments that Neurosense is more than happy to use fMRI techniques on children(!) Needless to say JKL Blog too will continue to monitor this trend. I hope, though, that companies instead will choose to embrace, er, organic communication -- i.e., genuine dialog -- in their efforts to form lasting customer/stakeholder relationships. As Rice aptly says, "Oh hey, how about starting a weblog and getting comments from customers? Now there's a novel idea!" //Billy McCormac

Ska näringslivet skämmas?

Den politiska potentialen i näringslivet tycks inte begripas av somliga av dess företrädare, men däremot mycket väl av flera politiker, skriver Carl-Johan Westholm i ett öppet brev till näringslivet med anledning av den senaste tidens etikdiskussioner, skandaler och påföljande räfst och rättarting. Brevet är publicerat i skriftform utgiven på Timbro och försöker diskutera den politisering av näringslivet som politiken har intresse av. "Näringslivets roll i denna offentliga teaterpjäs är att spela hjälte, buse, hatobjekt, syndabock och drömprins på smma gång". Den öppna frågan blir givet detta - ska näringslivet lära sig och ta del i spelet eller tvingas till statistrollen i en politikerdriven agenda? /Tove Lifvendahl

PR vs reklam

Pr-gurun Al Ries uttalar sig på favorittemat PR vs reklam i en nyligen publicerad artikel på nätet och hans dom över reklamen är som vanligt hård. Tre "Facts of life" radas upp - att reklam ofta får credit för vad som egentligen är PR-framgångar, att reklamen i för hög grad utvärderas ur ett kreativitetsperspektiv snarare än ur ett säljperspektiv, och att inga reklammiljoner i världen kan kompensera för bristen på positiv PR.

Som ett exempel på det sistnämnda nämner han att det företag som spenderade mest på reklam i USA förra året - 780 miljoner dollar - överraskande nog varken är McDonald´s, Budweiser eller Coca-Cola, utan biltillverkaren Chevrolet. Al Ries kommenterar: "What´s a Chevrolet? A large, small, cheap, expensive car...or truck. But you already knew that. $780 million and there probably isn´t one thing stuck in your ind that you can connect with Chevrolet. What a waste."

PR är den stabila grund som ett varumärkes trovärdighet kan byggas på menar Al Ries. Reklam kan bara förstärka redan etablerade attityder. Volvo hade aldrig lyckats positionera sig på säkerhet i USA om man inte börjat med PR och sedan använt reklam för att förstärka effekten, menar Al Ries, som dessutom nämner upp en rad andra exempel. En närmare samordning mellan PR- och reklaminsatser borde alltså ligga högt upp på agendan hos många svenska marknadsavdelningar i dessa dagar, både ur ett kostnads- och ett effektivitetsperspektiv. //Åsa Jamal

Att exportera sitt rykte

Det som i svenskt näringsliv hittills varit ett exotiskt inslag har i USA tagit allt större proportioner - att exportera kvalificerat arbete utomlands. Fler och fler förlägger till exempel IT-utveckling till Indien. Även om arbetsexporten hittills varit begränsad har det ändå väckt uppmärksamhet i ett land som kämpar mot en ökad arbetslöshet. Beskrivningar av affärslogik och besparingspotenital förekommer men drunknar i den mer emotionella rapporteringen av hur amerikanska jobb hotas.

Jobbexporten har således blivit en ny utmaning för den amerikanska PR-branchen, vilket nyligen PR Week skrev en längre artikel om. Rubriken är talande nog "Offshoring reputation" - det vill säga att exportera sitt rykte. Och det stämmer i flera bemärkelser. Dels utifrån att företag måste hantera den kritik som uppkommer när arbetstillfällen läggs i andra länder. Dels att företagen tappar kontrollen över sitt eget varumärke. Artikeln i PR Week tar framförallt upp det förstnämnda, men tangerar även varumärkesfrågan när de diskuterar betydelsen av en fungerande internkommunikation.

Ett företags varumärke, eller snarare bilden av ett företag, byggs i hela verksamheten - försäljning, kundtjänst, ledning, produkter, etc. Det innebär givetvis att ju mer funktioner ett bolag förlägger utanför de egna väggarna, desto mer förlorar man kontrollen. Möjligen blir den kommunikativa hanteringen av jobbexport en utmaning även för svenskt näringsliv? //Robin Askelöf

Ingen gratis e-luncher

I Wall Street Journal idag kan man läsa om att Reuters förändrar accessen till mycket av sitt skrivna material. Från att tidigare ha tillgängliggjort en stor del av sina nyhetsartiklar genom olika tredjeparter, som exempelvis Yahoo Finance Web och MarketWatch.com, kommer nu distributionen i stor utsträckning att begränsas till dem som betalar för den. I ett första steg kommer enbart rubrikerna till Reuters finans- och näringslivsnyheter att vara tillgängliga på tredjeparters webb-platser. För att se hela artikeln tvingas läsaren klicka sig vidare till Reuters egen hemsida. Nästa steg i processen blir att begränsa tillgången till artiklarna till dem som prenumererar på Reuters nyhetstjänster.

Två reflektioner:

(1) Trenden att göra allt mer information exklusiv för de som betalar för den, innebär ett "steg tillbaka" vad gäller nyheters spridning till allmänheten. Före Internets intåg var tillgången till information, eller bristen därpå, avgörande för marknadens aktörer - och en av de huvudsakliga anledningarna till allmänhetens ständiga informationsunderläge gentemot professionella placerare. När informationen på Internet läggs bakom lösenordsskyddade väggar, tillgänglig endast för dem som betalar, kommer allmänhetens informationsunderläge på finansmarknaderna återigen att tillta.

(2) Illusionen att "allt är (eller ska vara) gratis på Internet" är just en illusion. "There are no free lunches, not even on the Internet..." Även om skalfördelarna med distribution över Internet ger helt andra möjligheter än för andra media, kvarstår ändå behovet att kunna räkna hem gjorda investeringar. Att emellanåt tvingas betala för information, även när den distribueras över Internet, förefaller rent kommersiellt därmed som en långsiktigt mer hållbar utveckling.

Wall Street Journals nättidning är redan i princip uteslutande en betaltjänst, och har enligt egen utsago idag 689.000 prenumeranter. Financial Times är på väg åt samma håll. Riktningen är tydlig - och vi lär få se fler än Reuters följa efter.... //Ylwa Häggström

Is the era of the CEO celebrity over?

In the United States, professional communicators, PR execs and corporate communications officers are moving into new roles. In fact, more than ever they are becoming embedded in key strategic and decision-making processes. What is behind this long-awaited shift? CEOs, once synonymous with the corporate brand are focusing on things that are a bit closer to home; hanging out on the assembly lines and selling the mission and vision through a variety of employee-relations vehicles.

An article in Media Insider has heralded the end of CEO celebrity. "Corporate scandals, public demand for transparency, and new regulations on financial disclosure have prompted many CEOs to retreat from the spotlight and focus on running their businesses."

So who's suiting up for battle in their stead? Senior management. The piece notes that this shift means "more face-time with senior staff -- a welcome change -- but it also puts more responsibility and pressure on these communicators."

“The depth of their understanding of all critical functions within the corporate suite has skyrocketed,” says Micho Spring, chair of Weber Shandwick’s corporate practice for North America. “It’s a pressure on them that wasn’t there before.”

PR is no longer an afterthought in corporate boardrooms. In fact, it’s become a critical component. “There’s no question that communications has risen in terms of stature and importance within the top American corporations,” Spring says. //Billy McCormac

Regeringens spelsystem om förmögenhetsskatten

Regeringen har täckt upp med minst fyra olika uppfattningar om förmögenhetsskatten. Detta leder bland annat till att regeringen helt dominerar debatten om förmögenhetsskatten genom att debattera med sig själv. Näringslivets organisationer och oppositionen hörs inte. Ett annat resultat är att oavsett utgången kommer regeringen inte att stå som förlorare då man satsat på alla åsikter i samma lopp. Så säkra spelsystem är dock dyra. Allt prat om förmögenhetsskatten bidrar till att etablera frågan som tillväxthinderfråga. Förr eller senare måste regering därför budgetera för att avskaffa förmögenhetsskatten även för vanligt folk.

Förmögenhetsskatten och debatten om den visar att skattefrågan allt mindre handlar om ideologi och principer. En socialdemokratisk regering kan avskaffa vilken skatt som helst om man tror att det gagnar tillväxten. Snacket handlar om finansieringen och detaljerna. Få diskuterar om principerna för beskattningen. // Per Ola Bosson