JKL Blog

Corporate blogging primer

Newton, Mass.-based IMN, best known for its e-newsletter offerings, has published a worthwhile primer on corporate blogging. Download Blogs.pdf

IMN Chief Executive Officer Kathleen Goodwin provides eight helpful tips for companies that want to hop aboard the blogwagon.

Taking the First Steps
So how does a company begin weblogging? A few simple steps are all it takes.
1. Start with a short, but explicit plan for what you want to accomplish with your weblog(s). Better customer relationships (measured by repeat sales)? A more collaborative marketing effort (measured by faster development time)? Thought leadership (measured by increased demand for commentary and publicity)? Efficient recruiting (measured by faster candidate pool for lower posting/advertising costs)?

2. Identify the right publisher(s). Your top salesperson. The head of R&D. It could be anyone who can exact business value from an online community. Just make sure he or she is articulate and committed to the idea. Look for extroverts.

3. Find a weblog template that can be branded with your company’s logo. Weblog applications for corporate deployment are showing up in do-it-yourself kits that can be up and running in as little as half an hour.

4. Provide each internal weblog publisher with a set of weblogging standards. These include confidentiality policies, product disclosure guidelines and basic dos and don’ts (i.e. – don’t refer to customers by name unless they want you to. Do update the thread on a daily basis.)

5. Whether you implement weblogs across a discipline (as in the packaged goods example we gave) or as a trial balloon, find a way to track their content and topics. This information can further pollinate sales and marketing initiatives, help the company prioritize subject matter and guide future weblog themes.

6. Use the weblog as a way to give your key people voice and power. It is a vote of confidence in them to ask them to publish. It will go a long way to demonstrating the company believes in them and their thinking.

7. Periodically “check-in”. If participation in a weblog grows dramatically, find out why and learn from it. If participation drops dramatically, find out why and learn from it.

8. Allow the weblog to have a distinct voice and use it to strengthen the brand. One of its key advantages is the quick, constant exchange of bits of information that may not be substantial enough to belong in a newsletter. In doing so, the bond with clients is strengthened and new voices are heard.

That said, Goodwin commits a common yet painful PR gaffe: she makes a quantifiable prediction. "Once a company has embraced the value of self-publishing, more and more uses for weblogs will become obvious. Five years from now, Corporate America will have completely normalized their use into virtually every aspect of daily business delivery." Journalists love it when people make predictions because, well, they hardly ever pan out. We're crossing our fingers, Kathleen. //Billy McCormac

Mångkulturell marknad

Kundsegmentering är inget unikt men att segmentera kunder efter kulturell bakgrund och anpassa produktutbud och tjänster därefter är mycket ovanligt, åtminstone i Sverige. Företag i t.ex. USA och Storbritannien har kommit längre med att ta tillvara på den köpkraft som finns på den mångkulturella marknaden. I en ny skrift utgiven av Timbro görs en beräkning att den mångkulturella marknadens köpkraft i Sverige kan värderas till mer än 180 miljarder kronor. FöreningsSparbanken är ett av få svenska företag som särskilt har inriktat sig på denna marknad genom sina mångkulturella bankkontor i invandrartäta områden. Kan det vara marknadskrafternas tur att slå ett slag för det mångkulturella Sverige? //Lena Hök

Public relations and communications director Virgin Group's highest paid employee

Glenn Rifkin of Booz, Allen and Hamilton has penned an interesting piece on Richard Branson, the man behind the $3.5bn Virgin Group, an international conglomerate whose business operations range from an airline fleet to soda pop, music, condoms and wedding gowns. Virgin, one of the world's most recognizable brands, is the product of Branson's irreverence, uncanny business sense and occasionally over-the-top publicity stunts. Along the way his company has managed to capture market share from some of the biggest names in business. What's the most powerful tool in his arsenal? Public relations.

Rifkin writes: "Indeed, so crucial is the continued high profile of Virgin that Mr. Branson says his highest paid and most important employee is Will Whitehorn, his public relations and communications director. 'I suspect in most companies, the public relations person is down at No. 20 in the pecking order,' Mr. Branson says. 'But, here, he is fighting incredibly important battles. If a negative story starts running away with itself in the press and is not dealt with fast, it can badly damage the brand. And so we put enormous weight on our public relations people.'

Mr. Branson reportedly sets aside at least 25 percent of his time for public relations activities, and Mr. Whitehorn has a staff member whose sole responsibility is devising the headline-catching publicity stunts for which Mr. Branson has become known. 'If your staff works enormously hard to create something they are proud of, it's foolish if you don't let the world know about it,' Mr. Branson states. 'Using yourself to get out and talk about it is a lot cheaper and more effective than a lot of advertising. In fact, if you do it correctly, it can beat advertising hands down and save tens of millions of dollars.'"

Can you name a Swedish or Nordic corporation that prizes its PROs as highly as the illustrious Mr. Branson? I didn't think so. //Billy McCormac (Hat tip to Dana VanDen Heuvel)

Lön för mödan

I Amerika tenderar de att ligga steget före i det mesta. Bonusar, optionsprogram, galopperande ersättningsnivårer till allt girigare företagsledare, skandaler och, inte minst anmärkningsvärt, anhållna företagsledare - allt har vi sett fortplanta sig över Atlanten i ostlig riktning. Därför kan det, som The Lex Column nu noterar, vara av särskilt intresse för europeiska företagsledare, och medlemmar av ersättningskommittéer, att studera fallet med Richard Grasso som nu rullar upp i det amerikanska rättssystemet.

New Yorks åklagare, Eliot Spitzer, drar Richard Grasso inför rätta över hans frikostiga ersättningspaket. Även om fallet med Grasso är lite speciellt där han i sin yrkesroll övervakade många av dem som sedan satt i hans ersättningskommittée, så visar det att det inte räcker med på pappret "oberoende ersättningskommittéer". De måste kunna bevisa sitt oberoende också. Och bevisa självständigt utvärderingsarbete. Antag att en ersättningskonsult på kommittéens uppdrag föreslår en lön till företagsledaren baserad på "den gällande nivån i branschen". Detta gagnar ju aktieägarna föga om det är branschpraxis i grunden som är alltför generöst. Den ersättningskommittée som godkänner en lön på de premisserna kan med andra ord inte sägas ha fullgjort sin uppgift på ett tillfredsställande sätt.

Och som Lex konstaterar, upprörda aktieägare på stämmor må vara en sak. Att dras in i rättsprocesser en HELT ANNAN (potentiellt rätt skrämmande) konsekvens att fundera över - kanske även för medlemmar av ersättningskommittéer här hemma....//Ylwa Häggström

"Nya nätverk på nätet - men Rotary består"

JKL Blog gäst Niklas Lundblad intervjuades nyligen i Universitetsläraren om betydelsen av nya nätverk som formas på Internet. Ingressen lyder: "Nya sorters nätverk för nyttiga kontakter byggs på internet. Tekniken är ny men idén är gammal - inga katter släpps in bland hermelinerna."

Att bygga egna nätverk är viktigt för att nå framgångar och en forskare som vill göra karriär behöver kontakter både inom universitetsvärlden och utanför den. De etablerade vägarna, som exempelvis Rotary, fungerar fortfarande men dessutom finns många nya nät som knyts samman i cyberrymden. De svenska nätverken bygger på att ha gemensam bakgrund och är inte öppna för vem som helst, oavsett form. De är också manligt dominerade, även om det finns en del helt kvinnliga nätverk. Makt är en gemensam nämnare för alla nätverk, även om det inte alltid handlar om ekonomiska eller politiska beslut.

–Makt kan vara att kunna tränga igenom bruset, att vara någon, säger Nicklas Lundblad.

–Att inte vara känd är inte noll utan minus, för om du finns i branschen och jag inte känner till dig, då kan du inte vara bra.

Internet har inte blivit något stort demokratiprojekt – det handlar inte alls enbart om att bara behärska tekniken och ha tillgång till dator. Samma faktorer är maktbärande på internet som i den reella världen.

Läs hela artikeln här. //Billy McCormac

Krama dina kritiker – de hjälper dig att utvecklas

Sverige är förmodligen konsensusordningens förlovade land. Allt för få står ut med att bli offentligt kritiserade. Istället för att försvara och förklara, backar man hellre från ett förslag eller en idé.

I en intervju i Financial Times beskriver Dennis Stefanacci, kaffekedjan Starbucks CSR-chef sitt företags syn på aktivistgrupper som kritiserar Starbuck: ”De spelar en vital roll för vår fortsatta utveckling som företag och för att vi ska kunna förstå och utveckla oss själva.” Sportföretaget Nike, som är under konstant kritik, publicerade 100 arga brev från kosumenter i sin årsredovisning.

Det är ett synsätt som vi möter allt för sällan i Sverige. Jag tror att det finns mycket att vinna på att mer öppet visa sina kritiker att man lyssnar och respekterar deras åsikter. Med ett sådant förhållningssätt skapas förutsättningar för både konstruktiv debatt och i förlängningen utveckling. //Daniel Nordlund

Hur många människor bor i Kina?

I dessa dagar talas det om företags ansvar och det är vardagsmat att se internationella bolag med kända varumärken utlova nya löften om hur de ska leva upp till sina uppförandekoder och etiska policies. Dessa inbegriper stort som smått - alltifrån stresshantering på huvudkontoret i västvärlden till användandet av skyddsutrustning på leverantörernas fabriker i Indien - för att undvika att medarbetare utsätts för farliga kemikalier.

Detta är gott och väl. Problemet är att debatten om företags ansvar främst förs här i västvärlden. Det är konsumenterna i väst, medierna i väst och företagen i väst som debatterar ansvarsfrågan och även agerar. Fokus borde inte ligga så ensidigt på hur västvärldens kändare bolag tar ansvar, utan hur asiatiska företag i en gryende kapitalism tar ställning i frågor som t.ex miljöproblematiken och respekt för mänskliga rättigheter. Och då inte bara i sin export till krävande konsumenter och företag i väst, utan även till sin hemmamarknad. För den är enorm.

Låt mig ställa en enkel fråga: Hur många människor lever i Kina? En miljard brukar de flesta européer svara. Svaret är en miljard trehundra miljoner människor. Felmarginalen på trehundra miljoner invånare är långt större än den amerikanska befolkningen. Så lite vet vi om en gryende jättemarknad. Istället för att ivrigt diskutera överflyttningen av produktion till dessa delar av världen borde vi fokusera på vad som faktiskt händer i Asien och vad det innebär ur ett affärsstrategiskt perspektiv. Vad står på deras agenda? Och hur påverkar det oss?

För en sak är säker, världens populäraste skådespelare heter inte Brad Pitt utan något långt mer svåruttalat. Det vill säga, för oss västlänningar. //Lena Hök

Pressmappens utveckling

Det var inte många år sedan det handlade om den traditionella glansiga företagsmappen med mängder av utskrivna pressmeddelanden, pappersfotografier och glättiga broschyrer vid ett pressevent. Idag är det historia. Nu är det USB-pinnen eller åtminstone CD-skivan som gäller. Vi pratar om pressmappen.

Som överallt annars har utvecklingen gått från analogt till digitalt på bara ett par år. Mellanperioden präglades av en hybrid med både pappersmappen med kompletterande CD-skiva. Vissa företag använde endast en CD-skiva med logotype. Men nu är alltså USB-pinnen hetast och varje informations- och marknadsavdelning med självaktning och budget har redan införskaffat ett antal stycken med företagets logotype.

Med de digitala formaten kan man även inkludera Power Point-fyrverkier, mängder av tunga bilder, PDF:er och belysande filmsekvenser. Men USB-minnen är långt ifrån gratis utan kostar cirka 2,70 kr/MB; att jämföra med CD-skivans pris på cirka 1 öre per megabyte. Så den kostnadseffektiva organisationen fortsätter att bränna den etablerade CD-R-skivan. Nyligen skröt Yamaha Motors i att ta rekordet kring världens minsta digitala pressmapp. Det må vara sant. Men efter ett besök på deras webbplats upptäcker man att Yamaha Motors är ett av de få bolag i världen som inte har en presswebb, vilket ska rankas som viktigast. Om man måste välja mellan flashiga USB-pinnar och den webbaserade pressmappen vinner den sistnämnda - alltid. //Henrik Östmark, Move PR

Bill Gates extolls virtues of blogs, RSS to corporate bigwigs

Reuters reports that Bill Gates told top corporate executives -- including Warren Buffett, Jeff Bezos, Michael Dell, Carly Fiorina, Barry Diller -- at Microsoft's eighth annual CEO Summit in Redmond that "Weblogs and the way they are distributed can be used as business communication tools."

"Gates' comments on blogging technology were the most extensive thus far from Microsoft's chief software architect, signaling that the world's largest software company is waking up to the potential of blogging as a potential threat and also as a new business opportunity."

Mary Jo Foley of Microsoft Watch wrote: "The productivity benefits accrued by companies that aren't afraid to back "bottoms-up empowerment" was a key theme for Gates during his hour-long address, attended by CEOs from Barnes & Noble, Berkshire-Hathaway, Dell, Delta, Fanny Mae, Hewlett-Packard, Home Depot and other Fortune 1000 firms from around the world."

"Gates also extolled the productivity benefits that can be derived from user-empowering technologies such as blogging, RSS, collaboration software and online communities that are integrated into Web sites."

Reuters reports that, as JKL Blog previously noted here and here, "new Microsoft competitor, Google Inc., has also embraced blogging as a way to deliver more information to Web users and commercialize on the opportunity."

Terry Heaton of the POMO blog commented quite rightly that, "The important thing here isn't what [Gates] said, it's who he said it to. These are topline folks in the business world, and all I can say is get ready for the RSS floodgates to open."

Hat tip to Constantin Basturea for the story. //Billy McCormac

Det gäller att hänga med…

Det var inte många år sedan som TV-rutan fylldes av reklam från Boo.com - företaget som skulle förändra hur vi köpte kläder. Med en enorm reklambudget gav dom sig på att gå från noll till allt på några månader och i efterhand får man väl säga att dom om inte annat tydliggjorde svårigheten i att påverka konsumenters beteende. Men något har hänt. I mitten av maj rapporterade Postorderföreningen att den sammanlagda Internethandeln för de 46 medlemsföretagen förra året ökade med 46 procent. Året innan var ökningen 20 procent och hittills i år har Internethandeln ökat med 33 procent. Det går att få folk att handla kläder på Internet - däremot inte på några månader, oavsett budget.

Ett annat exempel på hur ny teknik förändrat konsumenters beteende är digitalkameran. Här har en delvis konsumentdriven förändringsprocess ställt höga krav på anpassning, men också gett stora möjligheter till förtjänst för den som hunnit läsa av marknaden och skapa sig en strategi för ny eller utvecklad positionering. Det är många som har lyckats hänga med, inte minst mobiltelefontillverkarna. En aktör som däremot tagits på sängen är den klassiska kameratillverkaren Hasselblad som nyligen tvingades varsla 50 anställda i Göteborg, en tredjedel av hela personalstyrkan. (Än borde det dock finnas hopp, med tanke på styrkan i deras varumärke)

Det är uppenbarligen stor skillnad på att förändra ett konsumentbeteende och att anpassa sig en konsumentdriven förändring av marknaden. Kommunikativt ställer det helt olika krav på den som vill ta en del av kakan. Att själv driva en förändringsprocess förutsätter förståelse för berörda målgrupper och förmågan att ta sig in i och påverka vardagssamtal. Att anpassa sig till nya mönster och konsumentbehov förutsätter förmågan att läsa av sin omgivning och se åt vilket håll utvecklingen är på väg. Utifrån detta måste sen såväl kommunikation som produktutveckling anpassas. Det tar tid att förändra, men måste gå snabbt att anpassa. //Robin Askelöf

PR and the news media: looking ahead to the second half of 2004

Hans Kullin over at Media Culpa notes that "Journalism.org has published its annual report on American journalism." Kullin gleans the underlying implications for public relations professionals in the report's eight overarching trends shaping the news media in 2004 (Kullin's comment in italics). Here's a key takeaway:

1. A growing number of news outlets are chasing relatively static or even shrinking audiences for news. One result of this is that most sectors of the news media are losing audience. The only sectors seeing general audience growth today are online, ethnic and alternative media.

PR activities should focus more on online and alternative media.

I couldn't agree more. Blogs such as Gizmodo and Engadget have massive readerships and, as JKL Blog noted, PR folks now include these outlets as part of their wider communications efforts. Admittedly, the Nordics are still warming up to blogs, but there is light at the end of the tunnel. //Billy McCormac

Snart är det val

Med tre veckor kvar till valdagen är det förhållandevis ljumt i den svenska Europadebatten. En man jag åkte taxi med härom dagen (och som tycktes ha god koll på svensk inrikespolitik) undrade om det var "det där med Englands omröstning" vi skulle rösta om. Att man kunde välja svenska företrädare från olika partier hade han ingen aning om. Carl Bildt uttryckte en from förhoppning i ett veckobrev att det skulle bli en mer intensiv debatt, Göran Persson hoppas på ett höger-vänsterval. Qui vivra verra, som man säger.

Men frågor saknas inte, och diskussionen om övergångsregler inför utvidgningen var i många stycken avslöjande. För den som vill förkovra sig inför valet finns en hel del artiklar på dn.se som i dagsläget är den enda nyhetssajt som uppmärksammar valet med en speciallänk. //Tove Lifvendahl

Medierna behöver utmanas

Bara för något decennium sedan hade företag nästan uteslutande fokus på sina varor och tjänster. Endast kvalitet och pris var avgörande för konkurrensförmågan och verksamheten styrdes genom långtidsplanering.

I dag måste företag tänka och profilera sig på ett mycket bredare sätt. Det gäller att hela tiden känna av vad som händer - på marknaden, i samhället, i opinionen. ”Medieavtrycket” ger den sannaste bilden av hur företaget i praktiken uppfattas av omvärlden.

På ett plan har också företagen blivit allt bättre på att känna mediesamhällets villkor och att hantera dessa. Det finns en beredskap att ta in, bearbeta och agera utifrån den verklighet som medierna återger. Men i vårt dagliga arbete upplever vi även en baksida av detta mynt. I sin strävan att ”att ligga rätt” agerar företag och företagsledare alltför ofta kortsiktigt och utan integritet. Det händer att en riktig affär, eller nödvändiga förändringar, inte blir av på grund av rädsla för en kritisk artikel på näringslivssidorna dagen därpå.

Många gnäller på mediernas makt och bristande faktagranskning, men få är beredda att debattera problemet offentligt. Medier ska ha makt, men därmed måste de också ifrågasättas i en offentlig diskussion.

Detta dilemma gäller nu i och för sig inte bara Sverige. Men på grund av den unikt starka konsensuskulturen i vårt land förstärks fenomenet - till långsiktig skada både för företagen själva och för samhället i stort. Allt för få vågar utmana maktens järntrianglar inom media och politik.

En viktig förklaring till den starka konsensuskulturen är att Sverige i praktiken har kommit att bli en enpartistat: När det blir dags för riksdagsval 2006 har det varit s-styre i 41 av de senaste 50 åren, och i 21 av de senaste 24.

Det märks inte bara i de politiska besluten. Genom ett oblygt utnyttjande av utnämningsmakten har s-regeringar präglat universitet, myndigheter och statliga företag. Statliga förvaltningar ställer in sig på att s-regeringar är naturlag. Därför har återkommande maktskiften ett värde i sig.

Takhöjden i samhällsdebatten sjunker. Med tiden kostar det allt mer för den som vill hävda andra uppfattningar än makthavarna. Ett utryck för det är att näringslivet numera tycks prioritera kontakter med regeringen framför långsiktig opinionsbildning. Och i valet mellan att uttrycka en politisk inkorrekt åsikt offentligt och att i lugn och ro hämta hem nästa bonus väljer de flesta företagsledare det senare.

En annan och alltför ofta förbisedd förklaring till den unikt starka svenska konsensuskulturen är mediernas sätt att fungera. Lars Aduktusson, programledare för samhällsmagasinet Agenda, belyste i ett uppmärksammat tal vid Medieakademin i Göteborg förra året hur den politiska korrektheten sätter ramarna och markerar det utrymme inom vilket journalistiken rör sig.

På journalistutbildningen odlas myten om journalister som viktigare än andra yrkesgrupper. Man är utvald, står på det godas sida och har ett speciellt uppdrag. Därmed ser man sig också som höjd över kritik – påfallande ofta hörs medieföreträdare avfärda utomståendes ifrågasättanden som simpelt medieförakt.

Adaktussons poäng är enkel att stämma in i: I kombination med en mycket enhetlig journalistrekrytering blir den politiska korrektheten i själva verket en sorts kåranda som effektivt hämmar samhällsdebatten och mediekritiken. Inom detta utrymme ser man världen, formulerar analysen och genomför uppdraget. Denna politiska korrekthet sätter allt snävare gränser för vad som i debatten uppfattas som legitima åsikter.

Och det tycks även få konsekvenser för det sätt på vilket makten granskas. En färsk undersökning av sju tidningar och tv-kanaler av Jesper Strömbäck vid Demokratiinstitutet i Sundsvall ger exempel på detta. Undersökningen visar att mediernas bevakning av valrörelserna nästan helt saknar granskningar av regeringspolitiken under den gångna mandatperioden. Inför valet 2002 innehöll inte mer än 1 procent av 1 154 nyhetsartiklar och tv-inslag den typen av genomlysning.

Självsanering fungerar inte. Vad som krävs för att bryta med den samhällskadliga svenska konsensuskulturen är såväl institutionella förändringar, som ett civilt samhälle och näringsliv som tar uppgiften att bryta mönster och bredda spelplanen på allvar.

1. Bryt regeringens makt över utnämningarna. Riksdagen bör ta hand om utnämningar till domstolar, universitet, andra statliga myndigheter och statliga företag. Vi måste få fler enskilda och oberoende institutioner som kan delta i samhällsdebatten utan att ängsligt behöva snegla mot makthavarna för bekräftelse.

2. Förnya och bredda rekryteringsvägarna till medierna. Liksom många andra branscher skulle medierna bl.a. må bra av arbetskraftsinvandring. Och journalistkåren som enhetligt låglönekollektiv främjar knappast mångfald och kvalitet - det ska betala sig bra att vara en kunnig och högpresterande journalist.

3. Uppmuntra tydligare ägarprofiler i medierna. I dag är alla katter mer eller mindre grå, varför det journalistiska arbetet ser ungefär likadant ut överallt. Profilerade ägare med tydliga publicistiska idéer skulle ge ett mer mångfasetterat medielandskap och ett öppnare samhällsklimat.

4. Näringslivets närsynta mediegnäll måste upphöra. Att medierna tuffare granskar näringslivet är bara välkommet. Däremot är frågan om vem som granskar granskarna högst adekvat. Företagare lägger idag miljontals kronor på golftävlingar och annat, men endast försumbara kronor på institutioner och projekt som kan ägna sig åt kvalificerad analys och granskning av medierna. Det nedlagda Näringslivets medieinstitut hade tidigare ett sådant uppdrag. Det är dags att skapa något nytt i samma anda.

5. Det behövs nya aktörer som kan bilda långsiktig opinion för det som i dag är politiskt inkorrekt. Svenskt Näringsliv är en del av problemet: ”Riskkapitalet” till nya idéentreprenörer kan bara komma från enskilda företagare, inte från korporativa strukturer. Här finns mycket att lära av USA: Vi saknar inte bara avdragsrätt för dylika bidrag, utan samhällsengagemanget och förståelsen av den långsiktiga opinionsbildningens betydelse.

Detta är några enkla och fullt realistiska förändringar. Men deras förverkligande bygger på att fler kommer till insikt om att den svenska konsensuskulturen är skadlig både för affärerna och för samhället i stort – och att fler är beredda att ta en risk för att göra något åt det. //Anders Kempe och Anders Lindberg

Skivbolag, distribution och nedladdning II

Om skivförsäljningen påverkas negativt av olaglig nedladdning eller inte råder det delade meningar om. Å ena sidan menar Stan Liebowitz, professor på University of Texas at Dallas, att det verkligen är så att olaglig nedladdning påverkar skivförsäljningen negativt genom sin rapport ”Will MP3 downloads Annihilate the Record Industry? The Evidence so Far”. Rapporten publicerades för knappt ett år sedan. Å andra sidan pekar forskarna Strumpf och Oberholzers nyligen publicerade Harvardrapport på motsatsen, dvs att skivförsäljningsdroppet inte går att förklara genom den olagliga nedladdningen vilket stöds av den statistik på den senaste tidens skivförsäljning som pekar uppåt enligt Nielsen Soundscan.

Oavsett visar statistiken musikinköpet står för ett generationsskifte – för första gången köper fyrtionågontingarna mer skivor än tonåringarna. Skivbolagen benämner idag idealköparen som ’the 50-quid-man’ - en medelålders man eller kvinna med stort musikintresse och med relativt hög köpkraft. Att dagens skivsläpp ofta lånar sound från 60- och 70-talen är alltså ingen slump.

Industrin har dock allt sedan nedladdningen tagit fart, haft stora besvär i att råda bot på den sociala acceptans som vilar över den illegala nedladdningen. Skivindustrin har därför successivt tagit i med allt grövre hårdhandskar och bland annat samarbetat med internetleverantörer för att kunna åtala misstänkta nedladdare. Industrin satte dock kaffet i vrångstrupen nyligen då den kanadeniske domaren Konrad von Finckenstein nyligen meddelade i en dom att man inte gör sig skyldig till olaglig distribultion bara genom att lägga ut musikfiler på så kallade peer-to-peer-nätverk. Samtidigt visar en studie från Ipsos Reid att kanadensiska nedladdare fått kalla fötter efter den senaste tidens jakt på olagliga distributörer. Andra menar att industrins hårda tag snarare uppmuntrar den olagliga nedladdningen än tvärtom. Slutsatsen är dock att skivindustrin står inför en opinionsmässig utmaning som heter duga - först då den olagliga nedladdningen verkligen betraktas som olaglig av gemene man, kan den verkliga digitala revolutionen inom musikdistributionen äga rum. //Hans Grundberg

Oönskad information sprids genom slarvig hantering

Att skicka ut pressmeddelanden i Word har visat sig vara vådligt även då man distribuerar via t ex Waymaker. Media, finansbranschen och andra intressenter använder funktionen "spåra ändringar" för att se hur texten i pressmeddelandet justerats, i syfte att hitta mer information.

Föga intressant kan man tycka det är att ändringar görs i ett dokument. Mer allvarligt är det när företag lämnar information man inte avsåg att lämna. Affärsvärlden.se publicerade idag en artikel med några exempel på mer eller mindre olyckliga justeringar som synts i slutversionen. //Emma Rheborg

Most influential PR blogs

Hans Kullin, who guested JKL Blog not too long ago, has performed a not-so-scientific but nonetheless intriguing study of the most influential PR blogs. Check it out!

Google's bloggers apologize, sink into metaphor quagmire

As JKL Blog noted a few days ago, Google has launched a corporate blog -- a somewhat surprising move for a company in the IPO waiting room. The blog platform offered Google a great opportunity to communicate with stakeholders in a personal, not-so-corporate voice. But things got off to a rocky start. To the dismay of its newfound readership, initial posts were left unsigned and at least one was edited after the fact. The boys at Google offer this turgid account of their first week as neophyte members of the blogosphere (once again Media Guerilla is on the ball):

"Blogs are living things. Ours was just born and is still adjusting to the loud noises and the bright lights. It's gonna be awhile before we get our driver's license, so you decide if you want to sit in the passenger seat while we figure out which one's the gear shift and which is the turn signal. One way or another, it should be an interesting ride."

Let's hope they opt for clarity and cogency in future posts. //Billy McCormac

Från scoop till redovisning

Vi vill veta mer, så enkelt är det. Företag avkrävs transparens och allmänheten vill få reda på uppgifter som tidigare har ansetts orimliga att redovisa öppet. Vi har sett denna debatt i många olika skepnader, miljö, kvalitet, produktsäkerhet, barnarbete och nu senast corporate governance.

Det går att se ett mönster i dessa återkommande debatter om bolags ansvar och transparens. I ett första steg drivs debatten av journalister som tar fram avslöjande uppgifter som företag helst inte ser i offentlighetens ljus. Det senaste året har t.ex. företag efter företag tvingats till eller valt en större öppenhet om ersättningar.

I ett andra skede, då debatten har mattats av, är det istället företagen som övertrumfar varandra i sin öppenhet. Frågan om tillverkning och arbetsvillkor i framförallt Asien har efter mångårig debatt och åtskilliga rubriker gått in i denna andra fas. De starka varumärkena arbetar strukturerat med frågorna och nu är det företagen själva som informerar om hur de arbetar och hur problembilden ser ut.

H&M presenterade förra året sitt arbete i en CSR rapport och IKEAs första redovisning av CSR kommer i sommar. I dagarna var det Gap, det amerikanska klädföretaget, som gav ut sin första ”Social Responsibility Report”. I såväl svensk som internationell press skrivs det idag om att Gap säger upp avtalet med 136 fabriker på grund av lagöverträdelser, bristande säkerhetsrutiner, dåliga arbetsvillkor mm. För några år sedan hade detta varit ett scoop med stora rubriker och uppföljande reportage. Idag är det information som företag själva redovisar. //Lena Hök

Vem sätter bilden av Revisorn?

I samband med händelserna kring Enron inleddes ett nytt kapitel för revisionsbranschen. Strålkastarljuset hamnade på en yrkesgrupp som tidigare levt lite i skymundan. Ifrågasättande och en kollektiv misstänksamhet började gro i media vilket snabbt smittade av sig på näringslivet. Går det att vara konsult och oberoende revisor samtidigt, kan en enskild revisor verkligen ha ett par hundra uppdrag, och kan ett bolag ha samma revisionsbyrå under tio års tid?

Oavsett om det är media eller näringslivet som varit drivande har vi kunnat följa en bransch som lite ovant fått se sig allt mer granskade. I början av året krävde Första AP-fonden korten på bordet om revisorernas dubbla roller, och nyligen kom förtroendekommissionen med sin ”Svensk kod för bolagsstyrning” där även revisorn avhandlades. Dessutom har revisionskommittéer börjat bli allt vanligare - val av revisor har blivit en beslutspunkt på stämmorna och inte bara formalia. Senast igår meddelades att Tele2s aktieägare byter ut en revisionsjätte mot en annan.

Media och aktieägare går just nu hand i hand i en process som revisionsbranschen knappast hade väntat sig för drygt två år sedan. Rent kommunikativt är det intressant att fundera på vem som sätter bilden av Revisorn. För utan tvekan är det många som tar sig friheten att vara branschens problemformulerare och vara den som aktivt sätter bilden av en hel yrkesgrupp. Frågan är när revisorerna lite tydligare ska ta tillbaka initiativet? //Robin Askelöf

Google launches blog

Google, the search engine giant many hope will usher in a dizzying new IPO era, has launched an official weblog. This is a daring stroke given the immense scrutiny the firm is operating under in the run-up to its stock market debut. But are they as "bloggy" as they claim? The jury is still out. CNet reports that Google has already begun policing previous posts -- a bit of a no-no among purists. "...Google edited itself in a Monday note about the Mountain View, Calif., company's recent expansion to Bangalore, India. In an earlier, more lighthearted version of the posting, Google said too much has been made out of U.S. companies outsourcing jobs in India. A later version of the note, posted Tuesday without identifying the changes, takes a less opinionated tone over what is a topic of heated political debate." (Hat tip to Media Guerilla for the story.)

This is a highly unorthodox move for a company headed for Wall Street. (This being the SEC-imposed "quiet period," investment bankers and PR folks are probably stocking up on Pepto-Bismol.) But then Google has never wholeheartedly embraced convention. Co-founders Larry Page and Sergey Brin, along with CEO Eric Schmidt, have, for instance, designed an initial public offering that's accessible to all investors who want a slice of the pie -- a so-called "Dutch auction." To be sure, the media, investing public and Google's "searching classes" are going to make the blog a part of their recommended daily allowance of information.

Up to now the company hasn't been known for its transparency. The magic behind its ingenious product is one of the most closely guarded secrets in the e-industry. Starting an outward-facing blog is a new tack and it will be interesting to see how this plays out. But if Google's communications people keep rifling through posts and editing out questionable content, the blog's readership is likely to slow to a trickle. I'm a big proponent of corporate blogs (like the one you're reading), but as I've said before PR people should put in place a straightforward blog policy and try to keep their grimy paws to themselves. //Billy McCormac

Al Ries on PR and brands

PR's biggest fan and top promoter Al Ries recently sat down with PRWeek.com (subscribers only) to plug his new book, The Origin of Brands, and to answer readers' questions about public relations, advertising and branding. Here are a few choice quotes.

The conventional wisdom is to launch a brand with advertising. I've fought this battle for fifty years. Invariably companies that launch their brand with advertising are led right down the wrong path. Ninety-five percent of all consumer brands fail in the marketplace.

[...]

If you use advertising to launch a brand, you have waited too long. Why? Because the market has to be big enough to justify the advertising budget.

Unfortunately most new brands start out slowly. By having the brand everywhere, no one individual distribution outlet sells very well and they get discouraged and pull the brand. By launching a brand with PR, you start with narrow distribution. You try to place the product in a specific chain and give them an exclusive. The largest selling wine brand in America two years ago was Two Buck Chuck, which was sold in one state in one distribution channel. When you give an exclusive like that, it becomes attractive to the chain. People drove to Trader Joe's for miles to buy cases of Two Buck Chuck (officially known as Charles Shaw wine). If [it] were initially available everywhere, no one chain would find it advantageous to promote it and merchandise it.

[...]

The biggest mistake people make when launching a brand with PR is that they don't launch it early enough. Starting a campaign one year in advance of a brand launch is not too long a time. The media like to talk about what's going to happen more than they like talking about what is already happening. What already happened is in yesterday's news. I told audiences that you can't treat PR like advertising. You can't call up the media and say, "I want to launch my brand with a big bang and I want everyone to run the story on Monday."

[...]

In the long run, public relations will be the driving force inside the marketing department of all companies in the world. But this will take decades, not months. We came out with positioning with 1969, you wouldn't believe what people called us. Today positioning is accepted and everyone talks about the positioning of a brand. I expect every advertising agency uses the word when they present the program to the clients. Positioning is motherhood today, but it took thirty years. Changing a mind takes time. Just because you told someone something, doesn't mean they're going to change their minds.

Är Google, Google även efter IPO:n?

Sökmotorn Googles börsintroduktion fortsätter att intressera. På brandchannel.com är veckans fråga hur varumärket ska klara sig. En av debattörerna beskriver sitt förhållande till varumärket:”Det är en vän som du bjuder in till din dator, till ditt hem och inte en del av corporate USA”. Det finns därför också en stor tveksamhet, bland dem som debatterar, om varumärket kommer att klara sig efter introduktionen.

Google är älskat därför att det är en överlägsen produkt. Varumärkets löfte är renodlat funktionellt. Om Google går samma väg som Yahoo och kopplar reklam till sökmotorn, då är det början till slutet menar en av varumärkes-förstå-sig-påarna. Därför ska det bli spännande att se om skeptikerna får rätt eller om Google klarar att hitta en affärsmodell efter introduktionen som både tillfredställer kapitalmarknaden och klarar att hålla varumärkets löfte intakt. //Daniel Nordlund

Kommunikativa utmaningar efter en börsintroduktion

Internetbolagen är på allvar tillbaka på affärstidningarnas börssidor. Google har de senaste veckorna fått rejält med buzz kring sin kommande IPO och igår toppade Dagens Industri med nyheten att Unibet ska noteras på Stockholmsbörsen.

Skillnaden mellan bolag som Google och Unibet och de internetbolag som introducerades på börsen i slutet av 90-talet är enorm. Google och Unibet är till exempel båda välskötta bolag som går med vinst! Men bolagen kan ändå dra en hel del lärdomar av alla de misstag som begicks av noterade internetbolag för fyra – fem år sedan.

Tidskriften Wired uppmärksammade nyligen några av de problem som ledningar för high tech-bolag ställs inför vid en börsintroduktion.

Ett vanligt misstag företag gör är att de glömmer bort att förbereda medarbetarna på vilka effekter en börsnotering har på företagets kultur. Företagets intern kommunikationen kommer till exempel att förändras. Det får konsekvenser för alla företag som börsnoteras, men det blir ofta extra påtagligt i relativt unga företag där medarbetarna haft mycket nära kontakt med koncernledningen och upplevt att de vet det mesta som är på gång.

I de svenska internetkonsultföretag som börsnoterades 1999 var ett av de vanligaste samtalsämnena bland medarbetarna hur mycket börskursen hade stigit de senaste timmarna och hur många miljoner man skulle tjäna på sina optioner. Om det finns omfattande optionsprogram inom ett företag är risken påtaglig att medarbetarnas fokus till stor del kommer att vara på börskursen snarare än på de normala arbetsuppgifterna.

Det krävs med andra ord inte bara en tydlig agenda för den externa kommunikationen – även den interna kommunikationen och det kommunikativa ledarskapet måste prioriteras av koncernledningen för att företaget ska få en positiv utveckling i sin nya roll som börsnoterat bolag. //Per Ljungberg

Riskkapitalbolagens revansch

Det senaste året har de dominerande riskkapitalbolagen i Sverige nästan uteslutande fått negativ publicitet. De har bland annat beskyllts för att piffa upp företag inför börsintroduktioner så att de ser finare ut än vad det är. Kritiken var som mest intensiv efter att EQT i december 2003 misslyckats med att sätta Dometic på börsen.

Efter att Industri Kapital med framgång lyckats sätta Oriflame på börsen tidigare i vår har medias kritik mot riskkapitalbolagen tystnat. Kanske är en tillnyktring på gång?

I det senaste numret av Börsveckan, som publiceras idag, menar redaktören Ulf Petersson att riskkapitalbranschen fått utstå felaktig kritik för att sätta dåliga bolag på börsen. Ulf Petersson argumenterar för att det är bättre att satsa pengar i riskkapitalbolagens introduktioner än i introduktioner med andra typer av säljare. Han påpekar bland annat att riskkapialbolag, till skillnad mot andra aktörer som tar företag till börsen, inte kan lura köpare eftersom de ska möta dem igen. För riskkapitalbolag är en börsnotering ingen engångshändelse.

”Ett tecken på att riskkapitalbolagen snarare är försiktigare än andra börsintroducerare är att alla privatpersoner fick tilldelning av Oriflemeaktier trots att erbjudandet övertecknades mer än 10 gånger.

Dessutom investerar oftast riskkapitalbolagen av nödvändighet i företag med goda kassaflöden och höga marknadsandelar. Själva affärsidén är att maximera den finansiella risken och inte rörelserisken. Det betyder i normalfallet att det oftast inte är några riskfyllda papper som riskkapitalbolag noterar eftersom den finansiella risken brukar lindras i form av att börsintroduktioner kombineras med en nyemission.”

Är då den kritik som media riktat mot t ex Industrikapitals börsintroduktioner 2002 av Alfa Laval, Intrum Justitia och Nobia obefogad? Kanske inte, men av detta går det inte att dra slutsatsen att man ska vara mer extra misstänksam när riskkapitalbolag tar bolag till börsen. Ulf Petersson visar i Börsveckan att Industrikapital börsintroducerat nio bolag sedan början av 90-talet och att deras facit sammantaget är betydligt bättre än vad undersökningar över utvecklingen för alla nyintroduktioner brukar ge.

”Slutsatsen är att det inte finns någon anledning att döma ut ett bolag efter säljare. Som vanligt i aktiesammanhang gäller det att se bolaget ett för ett och inte dra generella slutsatser. Det kan vara värt att hålla i minnet nu när vi ser ut att stå inför en ny massiv nyintroduktionsvåg till börsen”. //Per Ljungberg

Knepigt med interna webforum

Popova vs Wahl- debatten går hög i media och internt på Handels. Förutom att frågan i sig är intressant väcker den några reflektioner om internkommunikation.

Även de diskussioner som förs på intranät och liknande forum, och som kanske aldrig kommer att läsas av någon externt, sätter avtryck i hur organisationen uppfattas av omvärlden. Detta trots att det som sägs där inte alltid är sant eller representativt.

Som tidigare student på Handels har jag ofta märkt att det som sägs internt ofta är intressanta nyheter externt, oftast till ledningens irritation. Samtidigt har journalisterna som skriver om det interna sällan möjlighet att tolka det som sagts på ett rimligt sätt. Det interna blir extra intressant eftersom det är lite hemligt och får därför extra nyhetsvärde.

I Popovadebatten har det sagts i media att det förs en kraftig debatt på studentkårens webforum. Visst har det först en debatt där, med det är inte så väldigt många olika personer som sagt något, och flera av dem som deltagit är samma personer som alltid gör inlägg där och som ofta har ganska tillspetsade åsikter. (Däremot har det förts många diskussioner utanför webforumet, så påståendet om debatt är egentligen inte felaktigt.) Om ett företag ska skaffa sig ett webforum är det värt att reflektera över att det ofta blir några få individer som gör chatten eller forumet till sitt privata vardagsrum. Det som skrivs där blir därför inte representativt för företaget, eftersom andra drar sig för att göra inlägg.

Samma saker händer på andra internetsidor som tex föräldranätet, där olika små samtalsgrupper formas. Visserligen är de öppna för alla, men i praktiken är det få som deltar och det vore fel att dra alltför generella slutsatser av det som sägs. Att många har tillgång till det interna websamtalet gör däremot per definition att det upplevs som representativt och av mer offentlig karaktär än andra interna forum. Kanske är det ”lättare” att tala om för utomstående vad som sagts där? Dessutom bildar det som sägs där ett avtryck som kan komma till omvärldens kännedom som ett eko. Allt som sägs internt blir såsmåningom ett eko, en bild av vad föertaget eller organisationen är. Därför är det viktigt att inte ignorera debatter som förs internt, även om få personer är inblandande.

(Ett exempel på en mindre lämplig intern publikation på Handels som många ångrat. //Liv Fries

Super size PR counterattack

PR Week reports (subscribers only) that "McDonald's has mounted an 'aggressive' PR response to Morgan Spurlock's documentary Super Size Me, which hits theaters this Friday. 'We're responding aggressively because the film is a gross misrepresentation of what McDonald's is all about,' Walt Riker, McDonald's VP of corporate communications, said."

Indeed, McDonald's is super-sizing its PR countermeasures. The burger behemoth's "global nutritionist," Cathy Kapica, is taking its message to CNN and CNBC. PR Week also notes that McDonald's is releasing a VNR (Video News Release) and ANR (Audio News Release). Major dailies Chicago Sun-Times and Los Angeles Times have featured interviews with Kapica, who calls Spurlock's film an exercise in "extreme behavior" and "a lost opportunity in terms of encouraging smart choices in diet and exercise."

This is all well and good, and a natural if not knee-jerk reaction for a massive publicly traded corporation. But is parading the big guns in front of American viewers, listeners and readers the right tack? Spurlock is by all accounts a roadside attraction, merely stirring up dust-devils of controversy. To be sure the comedian-con-filmaker is thanking his lucky stars that McDonald's is taking such a keen interest in, and in fact elevating the stature of, his "work." But in reality Spurlock is preaching to the choir. His audience probably doesn't patronize multinational burger chains and most definitely is already disenchanted with corporate America at large -- as well as a host of other capitalist evils (read: gloablization). Let him have his day in the sun. According to Riker, McDonald's gained 2.3 million new customers last year. //Billy McCormac

En bild säger mer än tusen kronor

Daily Mirror betalade 140 000 kronor för bilderna där brittiska soldater förnedrar brittiska fångar. Nu ifrågasätts bildernas äkthet av konkurrerande medier som vädrar morgonluft efter att ha blivit snuvade på ett scoop, sannolikt påhejade av arméns pressavdelning. Parlamentsledamöter vill att Daily Mirrors chefredaktör ger namnen på de soldater som sålde bilderna. Och krav har redan rests på att han avgår om bilderna visar sig vara fejkade eller arrangerade med det enda syftet att sälja dem. Både Daily Mirror och konkurrenterna säljer massor av tidningar på storyn. Men vem månar om sanningen? //Jon Åsberg

Lena Torlegård uttalar sig i Affärsvärlden

Artikeln heter "Receptet för en bra start" (enbart för prenumeranter). Ingressen lyder: "Att ta sig till börsen kostar både pengar och energi. Det är mycket som ska stämma samtidigt. Ändå lockar en börsplats tillräckligt för att hålla både banker och advokater sysselsatta."

Informationen kring bolaget till media, allmänhet och potentiella investerare har bara blivit viktigare med åren.

En central del av investmentbankens arbete, ofta tillsammans med en pr-byrå, är att dels måla upp en fördelaktig bild av företaget, dels förklara varför det vore en synnerligen god idé att köpa aktier i bolaget.

- Det är viktigt att folk vet vad bolaget är och står för. Annars blir det aldrig mer än en aktie och det kan vara avgörande för hur bra introduktionen går säger Lena Torlegård, partner på pr-företaget JKL, som deltagit i en rad börsnoteringar.

[...]

Medias roll har ökat väsentligt på senare år, både som granskare av prospektet och som en oberoende utvärderare av aktien. När trovärdigheten för analytiker dalat har medias roll ökat.

- Det är intressant att privatrådgivare ofta hellre pekar på vad media säger än vad de egna analytikerna säger. Media påverkar också institutioner. Med Alfa Laval insåg man för första gången vilken makt som låg hos medierna, säger Torlegård på JKL.

Finn fem fel hos Google

Få har väl missat att favoritsökmotorn Google ska börsnoteras? När företag ska till börsen startar mediernas granskning efter modellen finn fem fel, vilket kan vara intressant och underhållande, såvida man inte är ägare eller närstående till bolaget som ska noteras, såklart. Google har via bla optionsprogram skaffat sig så många aktieägare att de nu, enligt amerikanska regler mer eller mindre tvingas till en börsnotering. Detta kommer inte helt lägligt för Google, som hittills föredragit att hålla sin sökteknik och sin affär ganska hemlig.

I en artikel i veckans The Economist belyses Googles pekära situation; en IPO kommer minst sagt lämpligt eftersom Google nu måste bli mindre hemlighetsfulla i ett läge då både MSN och Yahoo just har tagit nya tag i konkurrensen. Yahoo har länge samarbetat med Google, eftersom Googles sökfunktion har varit överlägsen, men nu har Yahoo införskaffat egen teknologi. Microsoft jobbar vidare på sitt håll med att låsa fast sina användare i sina egna system. Deras nästa version sägs vara en sökmotor som är integrerad med Windows, och där användaren kan söka på sina egna dokument, email och Internet i samma funktion. Google får även konkurrens av nya spelare, såsom australiensiska Mooter. En ”intelligent” sökmotor som grupperar sökningarna i kluster efter ord som är ofta förekommande i dokumenten.

Även i svenska tidningar har jakten på fel hos Google fått napp. Svenska Dagbladet skriver idag om den allvarliga kritik som metoden för att bestämma priset på aktien har fått. Google vill ha ett auktionsförförande för att undvika prisdumpning av aktien. Kritikerna menar att detta har skapat en orimligt dyr introduktion och är skeptiska till att förfarandet placerar mer aktier i händerna på individuella investerare jämfört med vanliga nyintroduktioner. //Liv Fries

Vad är Socialt ansvar för Jack Welch?

I SvD Näringsliv står att läsa idag om Jack Welch som vill vända debatten om företagens sociala ansvar. Exakt hur Jack argumenterar går tyvärr förlorat då journalisten väljer att fokusera på andra saker som General Electrics framgångssaga och göra en jämförelse med ABB. Det är synd för på så vis får läsaren aldrig riktigt reda på vad Welch egentligen propagerar för. Men låt mig ändock göra en gissning. Kan det vara så att när Welch talar om att företag inte ska ta socialt ansvar innan de är stora och går med vinst så refererar han till den amerikanska modellen av Corporate Social Responsibility (CSR)? Amerikanska bolag tenderar att lägga tonvikten på välgörenhet när de talar om CSR. Välgörenhet kommer långt ner på listan då europeiska bolag diskuterar CSR, snarare är det ansvarsfrågor i verksamheten som framkommer. CSR rör då främst sådant som produktsäkerhet, miljö, respekt för mänskliga rättigheter mm. Detta är aspekter som kan integreras i en affärsverksamhet, till skillnad från den välgörenhet, som jag misstänker att Welch hänvisar till. //Lena Hök

Även företag bedöms efter skönhet…

”Du kan inte skilja företagets produkt från dess image.” Så sammanfattade projektledaren för en undersökning om de populäraste arbetsgivarna i Europa resultatet av studien.12 000 ingenjörs- och IT-studenter har tillfrågats om vilket företag som är favoritarbetsgivaren. De flesta föredrar att arbeta för en nationell arbetsgivare, men det fanns ca 50 arbetsgivare som hade attraktionskraft i hela Europa. Kosmetikaföretaget L´Oréal vann tävlingen (enbart för prenumeranter), följd av BMW och Coca- Cola. IT-studenterna som grupp var förvånansvärt eniga om vilken arbetsgivare som var bäst - IBM fick hela 56% av rösterna. //Liv Fries

Gästbloggare Hans Kullin: Intresset för bloggning tar fart, även i Sverige

(Editor Billy McCormac: JKL Blog is proud to present part two in its guest blogger series. Today's guest is Hans Kullin, Marketing Communications Manager at Linklaters, a law firm. Hans has eight years of public relations experience, including an in-house position Accenture. Check out his PR and communications blog, Media Culpa, here. Atom)

Svenska medier börjar få upp intresset för bloggning. En sökning via Retriever på antalet svenska artiklar om bloggning visar en klar ökning, från endast 2 artiklar under 2001, till 56 artiklar 2002, 105 artiklar 2003 och hittills i år 81 artiklar. En kvalificerad gissning är att många av artiklarna handlar om Howard Dean och bloggaren i Bagdad. Av dessa 244 artiklar står fackpress inom IT och teknik för två tredjedelar, medan meta-medier (medier om media) som Pressens Tidning nästan helt saknas.

Totalt sett ligger vi däremot långt efter USA där bloggar ihärdigt debatteras och exploateras av både PR-konsulter och journalister.

Bloggar påverkar hur medier arbetar och därmed också informatörerna, eftersom bloggar har möjlighet att förvandla relationen medieproducent/konsument till en konversation. Till exempel satte TV-kanalen VH-1 nyligen upp en blog inför lanseringen av en ny show, där många kommentarer och idéer från allmänheten sedan letade sig in i manus. Vissa journalister faktakollar sina artiklar med bloggare, medan en annan får se sin tilltänkta uppföljningsartikel redan ligga ute på nätet, för att andra redan tänkt i samma banor. Tusen hjärnor tänker bättre än en, ungefär.

Några av dessa nya mikromedier blir opinionsbildande och hur för vi kommunikatörer då en dialog med dem? Kan man pitcha en nyhet till en blog och hur gör man då? Vi PR-människor vill normalt ha kontroll över information, inte utifrån ett propaganda-perspektiv utan för att vi vill ha hela bilden för att kunna fatta rätt beslut. Vi vill ha koll på vad som sägs om vårt varumärke. Allt detta blir svårare när svenska företag och medier "drabbas av blog". När kommer den första tjänsten som larmar när mitt varumärke omnämns i en blog? Det kanske redan finns.

Så varför diskuteras detta fenomen i princip inte alls i svensk marknadsföringspress? Det första och mest uppenbara skälet tror jag är att det helt enkelt inte finns några kommersiella svenska exempel att prata om. Företagsbloggar är sällsynta i Sverige och den ni just nu läser är ett undantag. Sedan tror jag att det är så att blogosfären är som ett eget litet universum och är du inte inne i debatten så förstår du inte implikationerna, då är detta bara ännu ett upphaussat begrepp som WAP eller m-handel.
Blogosfären är som ett svart hål, kommer du tillräckligt nära så sugs du in och blir uppslukad. Innan dess är det bara svart, du ser den inte ens. Så var det för mig själv tills alldeles nyligen.

Bloggar brukar ofta publiceras i ett strippat format, RSS, en teknik för automatisk sändning av enkla textfiler. Men företag och organisationer som Apple och nyhetsdistributören PR Newswire skickar också ut pressmeddelanden via RSS. I Sverige har jag hittat, förutom några IT-företag, också Linköpings Universitet, Företagarna i Boden och Bodens Kommun (någon i Boden är framsynt) som alla distribuerar pressmeddelanden i RSS-format. Dessutom lanserade Expressen förra veckan delar av sin sajt i RSS-format.

I en inte alltför snar framtid kan man misstänka att journalister med sprängfyllda inboxar vill ha pressinformation i RSS-format istället för på mejl och vilka följder får det då för vårt sätt att kommunicera? Nyhetsaggregatorerna, de program med vars hjälp du kan prenumerera på nyheter från webbplatser med RSS, visar normalt bara rubrik och första meningen. Tala om litet utrymme för att fånga mottagarens intresse.

Mitt råd till kommunikatörer är att starta en egen blog idag, bara för att bekanta dig med företeelsen. Det är enkelt och gratis, och du kan blogga anonymt. Prova dig fram och hitta ett avgränsat redaktionellt tema. När du känner att innehållet håller kan du göra din blog publik och börja marknadsföra den. Fast det behövs knappt, bloggar verkar vara så smittsamma att de i praktiken marknadsför sig själva. Vilket torde vara morot nog för vilken kommunikatör som helst. //Hans Kullin