JKL Blog

JKL Blog on vacation

JKL Blog will be inactive during the holiday season, but will return refreshed on or around January 10, 2005. I would like to take this opportunity to thank everyone who reads, comments on and links to the posts we publish on JKL Blog. We are honored.

Best holiday wishes,

Editor-in-chief
Billy McCormac

Z-list celebs take over

The Guardian's Paul Flynn discusses the emergence of "Z-list" celebrities and the democratization of fame:

Fame is now a free-for-all and all the better for it. The demystification of the famous and the widening of their parameters to allow regular Joe and Joanne along for the ride has been a pleasure to watch.

As "reality" settles into its role as the most effective conduit to fame, the Z-list has upended everything and left the celebrity world in chaos.

And why not? The privileged and the beautiful and the giddy circus that surrounds them, have left us short-changed with a gratuitous, vulgar and largely fictitious display of their perfections. This dovetails with an audience tired of being fed half-truths, airbrushed beyond all recognition, about a small band of A-listers who demand complete control at every turn over their public profiles.

Krossa kastsamhället

Ibland talar man om samhällskontrakt. I allmänhet avses inte med detta ett formellt skriftligt dokument, utan ordet tolkas bildligt. Vilka som ingår kontraktet, när det ingås och vad som står i det blir därmed frågor som hänger i luften. Men samhällskontraktet har ändå poänger som bild för den frivilliga samordning eller gemensamma värdering som håller ihop ett samhälle.

Frågan om det svenska samhällets sammanhållning känns allt mer påträngande. I väsentliga delar har nämligen det senaste seklets samhällskontrakt - den svenska modellen - fallit samman under tryck av både inhemska och globala samhällsförändringar. Statsvetaren Olof Petersson har beskrivit det som att Sverige i dag befinner sig i ett ”avtalslöst tillstånd”.

Vari bestod då det samhällskontrakt vi har lämnat bakom oss?

Förenklat kan man säga att industrisamhällets klasser var kontraktsparterna. Näringslivet fick verka någorlunda fritt, mot att det ingick i en sorts samförståndskartell med fackliga organisationer och socialdemokratins ledarskikt.

För välfärdspolitiken var den manlige industriarbetaren eller tjänstemannen normen. Han arbetade, betalade rejält med skatt och avstod från eget sparande. I utbyte fick han en skattefinansierad välfärd som bland annat omfattande trygghetssystem för livets alla skeden. Medborgarskap och solidaritet delegerades till företrädare för arbetsmarknadens parter, politisk förtroendevalda samt anställda i offentlig vård och omsorg.

Kontraktet bars upp av en gemensam föreställning om Sverige som något unikt. Den svenska modellen uppfattades av svenskarna själva som en förebild för alla andra länder och folk. Man talade i välfärdspolitiken om ”den tredje vägen” och i relation till omvärlden om ”den tredje ståndpunkten”. Denna starka mytbildning är en faktor som gör upplösningen av det svenska industrisamhällets kontrakt särskilt dramatisk i jämförelse med motsvarande process i andra länder.

En annan sådan faktor är tiden. Den europeiska integrationen har för många av Europas länder skett gradvis under flera decennier. Sverige som liten, öppen ekonomi beroende av utrikeshandel har länge haft ett omfattande ekonomiskt förändringstryck, och socialförsäkringssystemen fungerade också länge som en faktor som påskyndade strukturomvandling, och gav den enskilde rimligt rådrum vid strukturomvandlingarna. Frågan är om socialförsäkringssystemen spelar den rollen idag. Det sociala förändringstrycket i Sverige de senaste decennierna har nog också varit mer omfattande än i många andra länder: EU-medlemskap, finanskris, omfattande invandring, ökade inkomstklyftor, krackelerande trygghetssystem, ökat konkurrenstryck från låglöneländer – här kom alla omvälvande förändringar att explodera i medborgarnas ansikte på en och samma gång. Följden har blivit otrygghet, spänningar och konflikter i en omfattning som vi inte är vana vid i vårt land.

För den som blickar framåt, och ställer frågan om hur framtidens svenska samhällskontrakt bör se ut, vill vi peka på en förändring som vi tror är särskilt betydelsefull.

Det handlar om att de ekonomiska klyftorna, på gott och på ont, har ökat avsevärt och på mycket kort tid.

På Veckans Affärers lista över Sveriges 100 rikaste personer 2004 finns 80 miljardärer. Antalet hundramiljonsmiljonärer går knappt att överblicka, för att inte tala om antalet ”vanliga” miljonärer. Det är en formidabel förändring av Sverige – det har sagts att det är den största förmögenhetsansamlingen sedan 1600-talet.

En tydlig kontrast ges dock av Föreningssparbankens institut för privatekonomi, som i en rapport från 2002 visar att en mycket stor del av svenska folket lever ur hand i mun: 17 procent av svenskarna över 16 år har inget sparkapital alls. Lika många har mindre än 10 000 kronor. 19 procent har mellan 10 000 och 50 000 kronor. En tredjedel av de vuxna svenskarna har alltså mindre än 10 000 kronor i sparkapital. Lite högre upp i tabellen ser man att bara 16 procent av de vuxna svenskarna – den sjättedel som är rikast - har 250 000 eller mer i sparkapital.

I dag är Sverige, med sociologen Lorentz Lyttkens ord, ett kastsamhälle snarare än ett klassamhälle. I båda samhällstyper finns ekonomiska klyftor. Men i kastsamhället kan inte folkflertalet påverka sin livssituation i nämnsvärd utsträckning. Man sitter fast i sin kast. I klassamhället är däremot klassresan ett väsentligt inslag – det är möjligt för var och en att avsevärt förbättra sin lott genom arbete, sparande och utbildning.

Dagens svenska kastsystem innebär stora problem, för enskilda människor såväl som för samhället i stort.

För det första blir ett samhälle där flertalet människor sitter fast i en kast där man lever ur hand i mun ett otryggt samhälle.

En tredjedel av de vuxna svenskarna har alltså mindre än 10 000 kronor i sparkapital. Vi talar om lärare, poliser, ämbetsmän, sjuksköterskor etcetera. En oförutsedd utgift, som ett tandläkarbesök eller en vattenskada i lägenheten, kan rasera privatekonomin helt och hållet. Det finns ingen buffert som möjliggör ”en bra affär”, till exempel att köpa en bil när det blir kampanjpris, eller att ta en risk och säga upp sig från ett outhärdligt jobb.

Ett nytt samhällskontrakt måste som en grundbult ha både en förväntan från omgivningen om och en reell möjlighet för det allra flesta att göra klassresor, samt att skapa sig en egen personlig trygghet genom arbete, sparande och förkovran. Ett konkret mål skulle kunna vara att förverkliga ett av vår tids mest avhånade politiska förslag, nämligen förre finansministern Ann Wibbles tal om att alla bör ha en årslön på banken.

För det andra blir ett samhälle där flertalet människor sitter fast i en kast där man lever ur hand i mun ett samhälle där rikedom inte är legitimt, utan tvärtom en källa till konflikt och splittring.

I ett bra samhälle går det att göra klassresor hela vägen, tjäna pengar, bli rik och leva ett gott liv. Det är bra för enskilda människor, och det är välståndsskapande för samhället i stort. Men för att ekonomiskt oberoende eller rikedom ska vara legitim måste samhällsordningen i grunden erbjuda alla människor en chans att göra en uppåtgående resa. Andras rikedom framstår som orättvis när jag själv inte kan påverka min situation till det bättre.

Sverige behöver en diskussion om hur vårt samhälle kan ta sig ur dagens ”avtalslösa tillstånd”. Här har vi pekat på en grundbult i ett framtida samhällskontrakt: Ingen ska behöva sitta fast i sin kast. Ingen ska behöva leva ur hand i mun. Alla ska kunna bli trygga och förbättra sina sociala och ekonomiska livsvillkor genom arbete, sparande och utbildning.

Men för att kontraktsdiskussionen ska bli fullständig måste ytterligare frågor föras till: Hur kan arbetets, sparandets och utbildningens villkor bli tydligare inställda på klassresan? Vilka är medborgarnas skyldigheter, inte bara deras rättigheter? Hur ska enskildas ansvar för sig själva och sina handlingar tydliggöras? Hur ska de som arbetar hårt eller vågar satsa och ta en risk premieras? 

För att ett nytt samhällskontrakt skall växa fram och accepteras har de intellektuella en huvudroll att spela. Det är inte rimligt att vänta sig att dessa bilder, förhoppningar och avvägningar skall formuleras av de dagsfrågeorienterade politikerna. Här krävs en aktiv roll från författare, akademiker, journalister, lärare och näringslivsintellektuella, den grupp som ibland kallas för den "tjattrande klassen". Dessa kan nu faktiskt ägna sig åt något ännu viktigare än att gissla makten, nämligen att utöva makten - formuleringsmakten.

Välkommen på det nya året att delta i samtal om framtidens svenska samhällskontrakt! //Anders Kempe och Anders Lindberg

Biblioteken flyttar ut på nätet

Enligt SvD Kultur igår planerar de större amerikanska universiteten samt Bodleian Library vid Oxford University i England att flytta ut äldre delar av sin litteratur på nätet. Arbetet ska utföras av Google, och avtalet rör 15 miljoner böcker.

För flera användargrupper är nyttan uppenbar. Även om avtalet rör verk som är över 70 år gamla och därmed inte begränsas av upphovsrätten, kommer yngre litteratur att tillgängliggöras, om än med vissa restriktioner. Men förlagen ser faran med minskade intäkter när verken digitaliseras på nätet. Å andra sidan medför utvecklingen ökade möjligheter till marknadsföring.

Utvecklingen är dock, som många hävdar - oundviklig och positiv. Ju mer lättillgänglig information, desto bättre. Och vi är många som kommer att förbli trogna köpare av böcker i tryckt och vackert formgivet pappersformat. /Tove Lifvendahl

Cash is king

Vid årsskiftet träder ett antal förändrade redovisningsregler ikraft. I dagens DI diskuteras möjliga effekter på börskurserna. Somliga verkar tro att borttagna goodwillavskrivningar kommer att leda till omedelbara kursrallyn, i och med att vinsterna på pappret blir högre. Peter Malmqvist jämför situationen med när bolagsskatten sänktes från 50 till 30 procent, och den kursuppgång som följde på det. Han förutspår en liknande utveckling nu.

Herr Malmqvist missar dock en mycket väsentlig poäng. En sänkt skattesats betyder lägre skatt att betala, vilket i sin tur betyder bättre kassaflöden i bolaget. Goodwillavskrivningar har som bekant ingen effekt på kassaflödena. Av den anledningen räknar de flesta analytiker redan idag bort goodwillen när de gör sina resultatprognoser. De allra flesta vet att det är kassaflöden som bestämmer värdet på ett företag - inte redovisningsteknikaliteter.//Ylwa Häggström

Coffeetable TV

Spaning och form –räcker det för att göra TV? Kanske inte intressant TV, men väl Coffetable TV, snyggt formgiven, läckra bilder, lite kul uppslag, men innehåll får man vänta förgäves på.

Gårdagskvällen var ett utmärkt tillfälle att njuta av Coffeetable TV. Det ena potentiellt intressanta inslaget följde på det andra. Några exempel: Faktum, det nya ”ungdomliga” samhällsmagasinet. Här har man tänkt mycket på formatet och på det kuliga och smarta. Men det riktigt intressanta kom aldrig. Ett inslag om en PKK-are som hoppade av var visserligen potentiellt intressant. Jag väntade och väntade men det blev bara mer och mer känslosamt och mer och mer obegripligt.

Varför hoppade hon av? Varför var hon besviken på sitt nya liv? Vad ville reportern visa? Kulturprogrammet Kobra hade ett annat lika potentiellt intressant reportage om ett påstått uppsving för husmodern. Väldigt TV-mässigt: trendiga 70-talsbilder och en kul spaning. Men något nytt – nej. Och ganska obegripligt. En feminist blev intervjuad och fick säga att hon var besviken. Men på vem och på vad fick hon inte säga. Den här nya sortens TV är visserligen väldigt snygg, men ganska otillfredsställande om man tror att man ska få reda på något. //

Liv Fries

Hatt pratar lett i nattmössan

Det är i sin ordning att svenska fackföreningar och byggföretag i ohelig allians stoppar lettiska konkurrenter med maffiametoder. Så måste man tolka krönikören Greger Hatt i Dagens Industri. "Alla verksamma i Sverige ska följa de lagar och regler som vi har kommit överens om - även på arbetsmarknaden", skriver han myndigt. Som sutte han fortfarande i regeringskansliet.

Men är det verkligen vad frågan handlar om? Vem påstår att det lettiska byggföretaget inte följer svenska lagar och regler? Ingen, så vitt vi vet. Detta är en fråga om kronor och ören, svenskt löneläge och effektivitet, ingent annat. Om man drar Hatts protektionistiska argumentation till sin spets borde Vaxholms kommun inte tillåta företag från andra kommuner att verka innanför kommungränsen. Kommunen borde, kort sagt, förbjuda att företag hyr in billig Norrländsk arbetsplats som tvingas bo i husvagnar för att utföra byggjobb i Vaxholm. Nej, fram för Vaxholmskt företagande!

En av EUs bärande idéer är som bekant att skapa EN marknad och främja konkurrensen inom unionen. Till konsumenternas fromma. //Jon Åsberg

Ett allt sjukare Sverige?

Svenskarna är ett allt friskare sjukt folk! Åtminstone om vi ska tro på statistiken. Vad beror då de gallopperande sjukskrivningstalen på? Det är lätt att falla till föga för de enkla förklaringarna och därmed de enkla lösningarna. Folk är lata, fuskbenägna och systemutnyttjare… Och då är lösningen helt enkelt att sänka ersättningsnivåerna i socialförsäkringssystemet.

På det sättet får vi folk ut i arbetslivet igen. Men är sanningen så enkel? För den som vill problematisera frågeställningen på ett djupare plan, rekommenderas läsning av Maciej Zarembas artikelserie i DN om det sjuka Sverige. Av hans ”reseskildring” framgår helt klart att vi måste söka svaren i en väv av systembygge, tradition och värderingar, socioekonomisk bakgrund, möjlighet att påverka sin arbetssituation etc. En klart mer komplicerad utgångspunkt, men också helt nödvändig för att vi ska få ett sant friskare Sverige utifrån en humanistiskt syn. //Mia Enayatollah

Läsarnas favoritskandal

Nyhetssajten realtid.se håller omröstning om vilken av Gudryn Schymans alla mediastormar de senaste tio åren som läsarna håller kärast. En skandalmeny med allt från skattefusk och taxinotor på 65 000 kronor till klippet vid Skåneflytten (som berodde på riksdagens bidregler) erbjuds. För närvarande leder "1996 - uppträder berusad på filmpreimär i Stockholm" med 38 procent av rösterna.

 Att en Paris Hilton främjar sin karriär med skandaler är bara vad man kan vänta. Det ingår ju så att säga i affärsidén. Men att en ledande svensk politiker kan göra samma sak är onekligen intressant ur ett kommunikativt perspektiv. Lars Ohly beskriver henne som en "lysande kommunikatör" i Expressen. Som rådgivare inom PR kan man bara hålla med och imponeras. Som tidningsläsare och väljare kan man möjligen beklaga att hyckleri och fylleri inte straffas hårdare av media och den allmänna opinionen. //

Jon Åsberg

Partierna och Gudrun

För en tid sedan hade Financial Times en lång artikel som analyserade de traditionella medlemspartiernas problem. Artikelns slutsats var att partierna har problem därför att politikerna/kandidaterna inte behöver dem längre, gammal och ny teknik gör det enklare att nå väljarna direkt utan omvägen via långrandiga partiföreningsmöten.

I helgen hade Financial Times en artikel om debattklubbar som fått en pånyttfödelse i England. Samhällslivet erbjuder inte längre några tillfällen rejäla debatter, och därför betalar engelsmännen stora pengar för att delta i arrangerade debatter, ofta tillsammans med goda middagar. 

På tisdagen meddelade Gudrun Schyman att hon lämnar vänsterpartiet för att få en bredare plattform för sitt feministiska arbete. Jag lyssnade på en debatt (!) på Handelshögskolan i Göteborg där bland andra Lars Ohly, Eva Flyborg och Göran Hägglund deltog. Från olika utgångspunkter var man hyfsat överens om att Schyman egentligen inte utgjorde något hot mot vare sig vänsterpartiet eller partisystemet i stort. 

I JKLs Agenda lanserade vi för något år sedan "evakuering" som ett begrepp för hur till synes trogna kund- eller medlemsbaser helt plötsligt försvinner. Konfirmationen i svenska kyrkan är ett bra exempel, under 50 procent och i utförsbacke. När man inte trott att det religiösa budskapet lockat har man försökt med segling och golf, nåt som man givetvis är inte är så bra på. Istället dyker det upp andra forum där ungdomarna får utlopp för sitt behov av att samtala om livsåskådning och andra initiationsriter till vuxenvärlden. 

Hur det går för Schyman är en annan diskussion, men jag tror inte att de politiska partierna, någonstans längs skalan, ska ta sina väljar- och medlemsbaser för självklara. Och som måste navigera rätt i en mycket komplicerad terräng så att partierna förmår att erbjuda sina medlemmar och väljare det dom rimligen borde vara bäst på, politiska debatter.

Vill jag gå på modevisning ser jag gärna andra modeller än kvinnoföreningens styrelse...//

Bo Jansson

Årets ord: blog

Ett litet ord på fyra bokstäver blev årets ord i USA, enligt ordboksförlaget Merriam-Webster. Topplistan baseras på hur många gånger någon har sökt på ordet på förlagets hemsida,rapporterar CNN.

Ordens tio-i-topp i USA 2004

 

1. blog

2. incumbent

3. electoral

4. insurgent

5. hurricane

6. cicada

7. peloton

8. partisan

9. sovereignty

10. defenestration

Krishantering och marknads-pr toppar den globala pr-agendan

Den internationella branschorganisationen för pr-företag, ICCO (International Communications Consultancy Organisation) genomför två gånger årligen en stor undersökning kring branschtrender bland 850 medlemsföretag i 22 länder, däribland Sverige.

Krishantering och corporate reputation står högst på pr-företagens agendor globalt visar den nya undersökningen från början av december. En rimlig slutsats att dra är att de förtroendekriser som drabbat företag som Parmalat, Enron, Worldcom och Skandia har fått genklang även på marknader utan egna kriser av samma magnitud. 

Den trend som vi märker i Sverige, med ett ökat fokus på pr, som ett alternativ eller komplement till reklam, är även tydlig på andra marknader. Ett av de argument som enligt ICCO, förs fram till fördel för pr, är att reklambruset blir allt kompaktare och därmed blir effekten allt sämre sämre. Då är pr ett allt bättre alternativ. 

Den sektor - it/telekom - som var själva symbolen för den nya ekonomin men sedan dess sovit en törnrosa-sömn tycks nu vara på väg att vakna till liv. På 16 av de undersökta marknaderna är det den sektor dit störst tilltro till tillväxt knyts. Lite oväntad är kanske att den offentliga sektorn kommer på andra plats. 

Vad som också är spännande med rapporten är att den även har med relativt nya pr-marknader som Indien, Ryssland och Nigeria. Det är också tre av de marknader som generellt tror på störst medarbetartillväxt under det kommande året.  //Sonja Rasin

Sjukt bra i DN

Dagens Nyheters Maciej Zaremba granskar den svenska sjukfrånvaron i en lysande serie på fem artiklar. De två första publicerades i helgen.

Varför blir det så bra? Ja, det hjälper att karln kan skriva och att hans research som vanligt är omfattande och uppslagsrik. Men det som kittlar mest är förmodligen att han skildrar just det svenska i sjukfrånvaron. Zaremba har kvar invandrarens förundran inför det som vi infödda är för sjuka att se själva. Obligatorisk läsning inte minst för Anna Hedborg och andra som ska göra något åt saken. //Jon Åsberg

Känner du herr Aftonpressen eller fru Exbladet?

Tänk om tidningarna vore personer. Här en lista på några karaktärsdrag som dessa personligheter har:

Högröstad och skrikig.
Löpsedlarna ska stimulera till köp, men föreställ dig att någon läser upp texten. Ganska skrikigt röstläge och långt ifrån de Jante-krav som tidningen själv ställer på sin omgivning. 

Självgod besserwisser.
”Vi är störst och bäst”. Alla tidningar tycks öka, alltid. Ingen minskar, aldrig någonsin. Dessutom är de alltid först med att avslöja. Detta skrivs med krigsrubriker, medan egna fel och rättelser står i minimal myrskrift. 

Egocentrisk och självisk.
När journalister och fotografer får årets utmärkelser är det som om bara den egna tidningen var den enda. Andra pristagare existerar inte. 

Humorlös torrboll.
Humor förstås inte och ironi tas bokstavligt. Hur många felsägningar eller uttalanden med glimten i ögat har återgetts som gravallvarlig sanning av humorlösa reportrar som förfasar sig över mostrar som levt med hästar eller 40-talister som köttberg. Be om ursäkt! 

Konservativ.
Ja, faktiskt! – ”det var alltid bättre förr”.

Varnar för faror.
Men skapar samtidigt onödig oro. ”Vanlig hosta kan vara livsfarligt virus!” 

Moralisk.
Det är hemskt med nakna damer, men detta måste givetvis illustreras med bilder av nakna damer. Kvinnoförnedring kritiseras samtidigt som Big Brother Linda visar nya underkläder. 

Moral är bra, men dubbelmoral tycks vara dubbelt så bra! 

Skulle du vilja umgås med dessa personer? Märkligt nog gör vi det. Jag också. Varje dag. //Mart Maandi

Korvgubben som läser JKL-blog

Dagen efter artikeln om 10 000-dollarsdrinken i USA, hittar vi den här storyn i Aftonbladet om korvkiosken i Göteborg som säljer "världens största halvspecial". Störst/dyrast-trenden i restaurangnäringen är i Sverige. //Jon Åsberg

Kortsiktiga affärer i TV3

TV3 har erbjudit Dagens Industri en intervju med efterlyste Joachim Posener mot 100 000:- kronor. DI tackade nej eftersom TV3 ville skicka fakturan och vidarebefordra pengarna till Posener, ett förfarande som kan bedömas som "främjande av flykt", alltså brottsligt. TV3 hade knappast räknat med att telefonförsäljaren spelades in av DIs reporter Fredrik Sjöshult. Samtalet återges av Expressen. Här är ett smakprov:

DI: Men det är kanske egentligen hans konkursförvaltare som jag ska betala till? TV3: Om man säger så här: officiellt går inte några pengar till honom.

I dagarna bestämmer regeringen vem som ska få koncessionen för marksänd reklam-tv. TV3:s diversifiering av verksamheten in i den mörkgrå zonen lär inte förbättra kanalens möjligheter att vinna koncessionen från TV4. /Jon Åsberg

Perssons vackra anlete

Följande småabsurda TT-meddelande kräver några reflektioner:

”2004-12-02 16:05 Persson tar Nuder i upptuktelse

Statsminister Göran Persson tar avstånd från finansminister Pär Nuders beskrivning av 40-talisterna som ett köttberg.

Jag har tagit ungtuppen Nuder i upptuktelse, sade Göran Persson på torsdagen.

Det var vid ett frukostmöte i onsdags som Nuder tog upp problemen med att hans generation 60-talisterna ska föda "köttberget av 40-talister", dit statsminister Göran Persson hör.

Enligt statsministern var finansministerns uttalande "inte särskilt begåvat".

- Vi känner oss ganska hårt trängda av dessa ungtuppar, och jag har i dag tagit honom i upptuktelse. Det var ett dumt uttalande, och det tror jag att han själv har förstått.

- Jag har tittat strängt på honom och frågat vad han egentligen menade. Och det var några stycken till som tittade på samma sätt, alla födda på 40-talet. Då spred sig en rodnad över unge herr Nuders vackra anlete, och så småningom förstod vi att han menat att vi har ett demografiskt problem i Sverige, sade Göran Persson efter riksdagens frågestund på torsdagen.

Moderatledaren Fredrik Reinfeldt protesterade under torsdagen mot Pär Nuders uttalande och krävde att han skulle be om ursäkt.

Copyright Tidningarnas Telegrambyrå AB”

Låt oss travestera det hela med att byta ut Nuder mot Messing. Det skulle ge:

”2004-12-02 16:05 Persson tar Messing i upptuktelse

Statsminister Göran Persson tar avstånd från infrastrukturminister Ulrika Messing beskrivning av 40-talisterna som ett köttberg.

Jag har tagit unghönan Messing i upptuktelse, sade Göran Persson på torsdagen.

Det var vid ett frukostmöte i onsdags som Messing tog upp problemen med att hennes generation 60-talisterna ska föda "köttberget av 40-talister", dit statsminister Göran Persson hör.

Enligt statsministern var infrastrukturministerns uttalande "inte särskilt begåvat".

- Vi känner oss ganska hårt trängda av dessa unghönor, och jag har i dag tagit henne i upptuktelse. Det var ett dumt uttalande, och det tror jag att hon själv har förstått.

- Jag har tittat strängt på henne och frågat vad hon egentligen menade. Och det var några stycken till som tittade på samma sätt, alla födda på 40-talet. Då spred sig en rodnad över fröken Messings vackra anlete, och så småningom förstod vi att hon menat att vi har ett demografiskt problem i Sverige, sade Göran Persson efter riksdagens frågestund på torsdagen.

Moderatledaren Fredrik Reinfeldt protesterade under torsdagen mot Ulrika Messings uttalande och krävde att hon skulle be om ursäkt.”

Två i grund och botten lika TT-meddelanden som får en helt annan klang genom att byta ut könet på den det handlar om. I det ena fallet uppfattar vi Göran Persson som skämtsam med glimten i ögat, småjabbandes med polaren Nuder. I det andra uppfattas han som översittande och patriarkalisk. Men framförallt obehagligt sexistisk.

Förutom att meddelandet i sig illustrerar faran med att skämta i media – det kan se bra ut på TV, men omskrivet i text kan det bli något helt annat – visar Göran Perssons uttalande prov på en hur långt vi har kvar till ett jämställt samhälle.

Göran Persson försöker oskadliggöra Nuders klantiga uttalande genom att utnyttja en intern grabb- och kompisjargong (”unge herr”, ”vackra anlete”, ”rodnad”).  På åskådarplats tycks alla le och ha överseende samtidigt som vi hade hängt honom högt om det hade handlat om en kvinnlig minister. Genom att kunna ”grabbskämta” har Göran Persson alltså ett större spelrum när det kommer till att knäppa manliga ministrar på näsan än kvinnliga och han utnyttjar det dessutom. Både samhället som enbart diskuterar Nuders uttalande och Göran Persson verkar ha en dålig känsla för jämställdhet.

Den som gör sig skyldig till ett "inte särskilt begåvat" uttalande är alltså även Göran Person himself. Han ska veta bättre än att skämta i media och ska framförallt veta ännu bättre än att locka sig till att ”grabba sig lite” med Nuder. Och vi på åskådarplats ska veta bättre än att ha överseende med Perssons subtila grabbighet.//Hans Grundberg

Storsatsning på kundklubbar

McDonalds startade under hösten gratistidningen Våra Barn, med en upplaga på 300 000 exemplar. Tidningen distribueras på McDonalds restauranger, samt på barn- och på mödravårdscentraler. Allt fler företag inom dagens handel satsar på kundklubbar. Ett plastkort ger rabatt och erbjudanden hos butikerna, samtidigt som de får kontroll över våra inköp för att rikta sin marknadsföring. Genom att dela ut gratis magasin i butiker skapar företagen en positiv image kring sitt varumärke. Sättet att nå konsumenterna håller idag på att förändras – snabbt och mycket.

Samtidigt som satsningen på kundklubbar växer blir kundtidningarna allt mer avancerade. Kundklubbarna anställer idag journalister och flera företag har under de senaste åren börjat frilansa på kundtidningarna. Under julen bombarderas svenskarnas brevlådor med julerbjudanden. Lockrop som gratisglögg, pepparkakor, julmusik, rofylld shopping och olika rabatter försöker få oss att shoppa loss till våra nära och kära.

Kundklubbar innebär dock stora kostnader för företaget och behöver inte innebära att det ger billigare varor. Ett företag som exempelvis inte har någon kundklubb är lågpriskedjan Willys, anledningen är just affärens lågprisprofil. Inför julhandeln kan det ge mer att göra en prisjämförelse innan man handlar än att glädjas åt återbäringen från kundkortet när den kommer. //Lisa Cronstedt

10 000-dollarsdrinken

Klassiska Algonquin Hotel i New York serverar Martini för 10 000 dollar styck sedan en vecka. Det även för New York ovanliga priset motiveras av att diamanten som ligger i glaset ingår. Vem som betalar så mycket för en drink? Ingen, förstås. De har inte sålt en enda och kommer knappast med att göra det. Men som PR-grepp är det genialt och har - välförtjänt - gett internationell mediatäckning för ett hotell i en av världens mest välbesökta städer som slåss om uppmärksamheten med tiotalet andra "klassiska" New York-hotell.

Vågar vi rent av utropa en störst/dyrast-trend för PR inom den amerikanska hotell- och restaurangbranschen? Ja, kanske. Ingen missade väl monsterburgaren från hamburgekedjan Hardee's som bland annat svenska kvällstidningar rapporterade om? 1400 kalorier och 107 g rent fett och bara en av många rekordburgare vi läst om de senaste veckorna. Det vattnas i munnen på en PR-konsult.//Jon Åsberg

För övrigt...

... noterade jag igår att Lena Sommestad satt i SVTs morgonsoffa och talade om klimatförändringar och koldioxidutsläpp. På frågan om vad vi måste göra för att vända trenden svarade miljöministern att "vi har ett enkelt uppdrag, vi måste bli av de de här [fossila] bränslena", och fortsatte med eftertryck "vi kan inte, på sikt, använda olja, gas och kol".

Får man då fråga varför regeringen beslutat att stänga Barsebäck?

Man kan ha sina synpunkter på kärnkraften, men några koldioxidutsläpp bidrar den inte med. //Ylwa Häggström