JKL Blog

1 juli - en seger för ...?

Från och med 1 juli kan vi stoltsera med skärpt diskriminerings- och jämställdhetslagstiftning i Sverige. Det innebär att tjejtaxan hos taxibolagen upphör, frisörerna inte längre har herr- och damtaxor, att bankerna och arbetsförmedlingarna inte får ha könsåtskilda program eller erbjudanden. Man kan se det här på en mängd sätt. Kritikerna har inte låtit vänta på sig, men JämO står på sig. Han ser det som ett led i sin pedagogiska uppgift att verka mot diskriminering.

Att JämO segrar 1 juli är tydligt. Vad Sverige som samhälle egentligen signalerar med detta beslut är mindre självklart. Skillnaderna mellan människor är ju inte bara begränsade att vara förevändningar för diskriminering, utan något att värna, vara stolt över och slå vakt om - inte bara när det gäller friseringspriser, utan rent allmänt.

/Tove Lifvendahl

Den relevanta frågan till justitieministern

Cyklar utmed Söder Mälarstrand denna härliga morgon i godan ro. Först möter jag en stor reklamtavla med vår tvålfagre justitieminister. Efter ytterligare 50 meters trampande dyker han upp igen. Målgruppen är sommarjobbare och avsändare är LO. Jag frågar i mitt stilla sinne: Hur har Thomas Bodström hamnat där? Han jobbar väl inte på LO?

Från det att idén kläcktes till dess att Thomas satt med en hund framför sig på ett skrivbord bredvid budskapet ”Thomas, du som är så snygg du kan väl gå ut med hunden på lunchen” på reklamtavlorna borde väl ändå minst tio kontrollstationer ha passerats där lämpligheten i justitieministerns deltagande ifrågasatts, kanske inte hos LO men väl på Regeringskansliet?

Frågan ligger nära till hands: ”Thomas, du som är justitieminister, när ska du sluta att ställa upp på vad som helst?”

//Daniel Nordlund

Fel fokus i nya högskolan

Titeln på regeringens högskoleproposition lovar gott; ”Ny värld - ny högskola”. För det är sannerligen en ny värld i högskolan; Explosionen av antalet högskolor som snabbt görs om till universitet har urvattnat kvaliteten på de akademiska utbildningarna och det elevunderlag som antas. Populistiska och flummiga kurser har skapats som lockar till sig elever i tron på jobb som egentligen inte finns. Anslagen till högskolan måste fördelas på fler vilket gör att exempelvis antalet handledarleda timmar kan vara så får som två per vecka på en c-kurs; grupparbeten blir vardag på många kurser runt om i landet.

I slutändan är det den enskilda studenten som drabbats och trots att vi idag har den högst arbetslösheten någonsin för akademiker så har vi tyvärr förmodligen bara sett börja. Därför är det sorgligt att innehållet i propositionen inte lever upp till de förväntningar som titeln skapar. 

I grunden finns det ett fel: propositionen fokuserar för mycket på vad som kommer in och för lite på vad som kommer ut; 30 miljoner ska satsas särskilt på att breda rekryteringsbasen, lottning ska avskaffas som antagningsåtgärd vid lika betyg, lokal antagning och ämnesanpassade högskoleprov. Även om dessa åtgärder till viss del är bra så känns det konstigt att regeringens fokus ligger på att få in ännu fler studenter till den redan överbefolkade högskolan. Var är åtgärderna som ska åtgärda högskolans uppenbara brister?

Ett önskepaket hade innehållit; tydligare riktlinjer till högskolorna att satsa på utbildningar med goda arbetsmarknadsutsikter, mer samarbete mellan näringsliv och högskolor i form av praktik, nyföretagande som en obligatorisk kurs på främst tekniska och ekonomiska utbildningar, kvalitetssäkring av de antagna studenternas förkunskaper, 30 miljoner till att hjälpa nyutexaminerade studenter att söka jobb m.m.

Propositionen får mig anledning att återanvända ett uttalande från Utbildningsminister Leif Pagrotsky som tidigare återgetts här på bloggen; ”Jag får ofta frågor om det är rimligt att så många människor utbildar sig till arbetslöshet idag. Då brukar jag svara att man måste ha en generös attityd till människor som vill studera vidare, de e ju de som tar risken att inte få ett arbete” (DN 050309).

David Ingnäs

Lätt att skylla ifrån sig

Sedan Frankrikes och Nederländernas folkomröstningar har diskussionerna om orsakerna till valresultatet diskuterats runtom i Europa. Orsakerna har varit många: folk har röstat mot Chirac, mot utvidgning, mot medlemsavgift mm.

Gunter Verheugen, tidigare utvidgningskommissionär och nuvarande kommissionär för näringsliv och industri, har i en intervju i Suddeutsche Zeitung sagt att globalisering är orsaken till den kris EU nu befinner sig i.

Verheugen har delvis rätt. EU och Europa har tappat fart gentemot andra regioner i världen. Men det går inte att komma undan sitt eget ansvar genom att enbart skylla på globalisering. Missnöjet bland Europas medborgare går att spåra tillbaka till hur de nationella regeringarna har hanterat de sk ”EU-frågorna”. Många svåra diskussioner har undvikits genom att säga ”EU har bestämt”. Att svenska politiker, ministrar, deltagit i beslutet har inte alltid förklarats.

För att ”EU-frågor” ska bli en naturlig del av debatten i de olika medlemsländerna räcker det inte med att ha en PR-kommissionär. Varje land måste naturligtvis ta sitt ansvar. Hur många är det som känner till att Bosse Ringholm har samordningsansvar för EU-frågorna i regeringen? På vilket sätt bidrar han till en klarare och tydligare europeisk diskussion i Sverige?

Mila Eklund

Miljoner ur olika perspektiv

Noterar att Zlatan Ibrahimovic efter lyckade insatser i Juventus får sin lön höjd från 32 till 46 miljoner kronor per år. Det motsvarar en ökning på 43,75 procent.

Media har en förmåga att glorifiera svenska idrottsproffs med dylik löneutveckling. Något säger mig att media – och allmänheten – inte riktigt skulle inta samma ställning om Ericssons VD Carl-Henric Svanberg fick sin lön höjd från fjolårets 22 miljoner kronor till dryga 31 miljoner kronor.

Gabriel Rodau

I Ekots land

Klockradion går igång klockan 6 med Ekots nyheter. Det börjar med Michael Jacksons friande dom. Därefter att det är svältkatastrof i Nord-Korea. Sedan en kraftig jordbävning i Chile.

Den första (största?) svenska nyheten är att butikerna struntar i prismärkningen i skyltfönstren. Det känns angeläget på något sätt.

Mart Maandi

Demokrati på undantag

Ska vi låta våra röster om åsiktsfrihet klinga ohörda för att inte alldeles spela bort korten i relationen till Kina, framtidens ekonomiska supermakt? Frågan dyker upp i mitt sinne efter att ha läst artikeln ”Censuren hård i Kinas medier”. Redan i början av 1990-talet byggdes (med benäget bistånd från Väst) Golden Shield, det oerhört sofistikerade systemet för övervakning och blockering ovälkommen telekom- och Internettrafik. Lägg därtill de 50.000 personer som idag på heltid arbetar för att stänga ned icke-önskade internetsajter. Ett uppmärksammat fall är landets största studentsajt som plötsligt drabbades.

Visst har det förekommit protester, men systemet finns ju kvar. Jag tar det som ett bevis för den kinesiska regimens vetskap om sin egen styrkeposition. ”Vi dikterar villkoren. Take it or leave it!” Utvecklingen känns skrämmande och frågan är om något kommer att bli bättre de närmaste åren? Räcker egentligen argumentet: ”Ja, men kineserna får i alla fall generellt en högre levnadsstandard och då får vi acceptera att demokratin sätts (lite) på undantag”.

Det värsta tycker jag är känslan av att inte ha något val. Utvecklingen går entydigt åt ett håll. Den ekonomiska makten flyttas i kinesisk favör. Vi tvingas åse en sällsam kapitalism födas. En som inte tar mer demokratiska hänsyn än vad som är absolut nödvändigt. Frågan är därför hur mycket vi skulle försämra våra långsiktiga försörjningsmöjligheter genom allt för högljudda protester mot den kinesiska regimens inskränkningar av demokratin?

Daniel Nordlund

Streckkod skiljer vänner och fiender

Den ryska tidningen Komsomolskaja Pravda uppmanar läsarna att bojkotta produkter som kommer från länder som inte är ”vänligt sinnade” till Ryssland. Detta citeras i den estniska tidningen Eesti Päevaleht.

De icke vänligt sinnade länderna är: de tre baltiska staterna, dessutom Ukraina, Moldavien, Georgien samt Polen. Tidningen har också avbildat streckkoderna, så att kunderna lättare ske kunna identifiera produkternas ursprungsland.

Tidningen listar också de vänligt sinnade länderna: Vitryssland, Armenien, Serbien-Montenegro och Kuba.

 

Komsomolskaja Pravda är Rysslands största tidning med 6,3 miljoner läsare.

Mart Maandi

Man ska vara man

Nationalencyklopedin har bestämt sig för att blåsa liv i det sedan år 2000 slumrande nationalregistret "Vem är det". 1000 nya namn utlovas i nyutgåvan som släpps i mars månad nästa år. Den senaste upplagan av "Vem är det" innehöll inte mindre än 8 443 mer eller mindre kända svenska personligheter. Av dessa var drygt 7 000 (cirka 85 procent) män. Var Norstedts Förlag, som tidigare gav ut publikationen, väldigt kvinnofientliga eller är det månne så att världens mest jämställda land alltjämt saknar något sånär proportionerlig kvinnorepresentation på samhällets mer intressanta positioner?

Gabriel Rodau

Kollektivtrafikens kapacitet sätts på prov i sommar

Vi kan idag läsa i dagstidningarna om att kaos väntar i Stockholmstrafiken i sommar. Samtidigt som man planerar för fullt för ett fullskaligt försök med biltullar stänger man av ett tunnelrör i Söderledstunneln som är i behov av renovering. Vägverket räknar med totalt stillastående köer söderifrån.

För dem som tvivlar på riktigheten att införa biltullar torde sommarens förestående trafikkaos ge en försmak av situationen efter den 3 januari 2006. Redan idag hårt belastad kollektivtrafik ska ta emot ytterligare arbetspendlare för att vi ska skona miljön i Stockholms innerstad.

Om man från Stockholmspolitikernas håll på allvar tror och hoppas att de som bor utanför innerstaden ska ställa bilen hemma och ta pendeltåg, buss eller tunnelbana kommer sommaren att bli ett hållfasthetstest. Det ska bli intressant att se hur man ska förklara att en ”naturlig” biltull i form av ett vägbygge överbelastar kollektivtrafiken trots att skolorna har sommarlov! Eller kommer boende i söderort att visa att man accepterar att stå i kö för att ha friheten att kunna åka till jobbet, vänner och bekanta eller sommarstället när och hur man vill?

Det kommer att bli en spännande sommar i Stockholms snåriga infrastrukturdebatt!

Claes Kugelberg

Att sno från jobbet

Syndikalister uppmanar sommararbetande ungdomar att plocka åt sig saker från sina arbetsgivare om de anser att de får för låg lön, enligt ett TT telegram.

Syndikalisternas tidning Direkt Aktion skriver: "Om du tjänar mindre än fast anställda är det väl inget fel att dryga ut lönen genom att plocka med sig saker hem. Kläder, toapapper, kontorsmaterial - ja, allt av värde."

Det får mig att tänka på en man som ansåg att han fick för lite betalt och fick nobben när han inte kunde förhandla upp den. Då tog han, noggrann som han var, och räknade ut hur många timmar han skulle arbeta – jämfört med fulltid för den högre lönen. Så han gick och lade sig i vilrummet i två timmar varje dag.

Men jag tror inte att han var lagd åt det syndikalistiska hållet…

Mart Maandi

Nationaldagslektyr

Mitt i den numera smått absurda debatten om män som dildos och om elitfeministerna har tagit över HELA det svenska samhället (är det på allvar någon som tror det?) kommer här ett litet litteraturtips till nationaldagshelgen; På tal om kvinnor och män från SCB. Boken är något så spännande som en samling av könsuppdelad statistik rörande olika delar av det svenska samhället. Boken beskriver på ett intressant sätt några faktorer som gjort Sverige till världens mest jämställda land, men visar även med tydlighet var det alltjämt finns stora (icke-biologiska) skillnader mellan män och kvinnor.

Trevlig nationaldagsläsning! (PDF)

Gabriel Rodau

Nationaldagsfirandet

Nationaldagar och självständighetsdagar firas på olika sätt. Norrmännen har sin 17 maj, irländarna firar St Patrick 17 mars. Båda dessa firas med stor glädje och entusiasm. Självständighetsdagen i Finland, 6 december, firas med mer dämpade toner.

I Sverige har nationaldagen av tradition i princip gått obemärkt förbi - frågan är om det kommer att bli någon skillnad i år när nationaldagen är helgdag?

I kommuner runtom i landet har planeringen varit i gång. Det blir antagligen parader, flagghissningar och högtidstal. Men betyder nationaldagen något för vanliga personer? Går det att ”tvinga fram” ett nationaldagsfirande?

Mila Eklund

Rätt kunskap för rösträtt

En kompis som läst JKLs blogg sade: ”Er blogg måste innehålla lite mer av personliga åsikter och iakttagelser.” Här kommer litet sådant:

* Tänk om fransmännen och holländarna sagt ett rungande ”ja” till EU:s nya konstitution… hade då den svenska ”ja-sidan” sagt: ”Nu struntar vi i att ta frågan till riksdagen – saken är redan klar och beslutad.”

* De som analyserat det franska och holländska valresultaten säger att det egentligen handlade om att ge de styrande en spark i baken – egentligen inte för att man var emot den nya konstitutionen. Var det inte samma sak i det svenska EMU-valet där landsbygden gav en spark i baken på Stockholmarna?

* Uppdrag Granskning gjorde nyligen en poäng av att svenska riksdagsmän inte hade de grundläggande kunskaperna om EU. Programmet ställde frågan om hur någon kan besluta i en fråga, utan att ha nödvändig kunskap. Sedan när har kunskap varit ett krav för att rösta i Riksdagen?

* Vänstern vill ha en plats i regeringen. Det är ett skäligt krav också, eftersom de redan idag har ett inflytande i hur landet styrs. Varför inte en vänsterpartist som näringslivsminister som tar hand om företagandet i landet. Likaså borde miljöpartiet inte acceptera att spela tredjefiol, utan kräva att få ett par ministerposter. Återinrätta ekonomiministern och förbjud räntan. En arbetsmarknadsminister från mp kunde genomföra mp-kongressens förslag om medborgarlön.

* Det är bra att ha nödvändig kunskap om det man ska rösta på.

Mart Maandi

Västvärldens sunkigaste elit

En riksdagsledamot vars make, ett kommunalråd, fyller 60 år ber i en annons vänner att istället för present skänka pengar till en tandläkarbehandling. Om detta refereras i utländsk media betyder det mer för Sverigebilden än ett års arbete av Svenska Institutet. När inte eliten klarar sin tandvård kan man möjlighen säga att vi är jämlika, men knappast framgångsrika. Sveriges goda rykte har ju byggt på kombinationen av båda. Att bli Kuba, men med dåligt väder, lär inte imponera på någon.

Per Ola Bosson