JKL Blog

Lönsam varumärkesorientering

Ju bättre varumärkesarbete, desto mer pengar. Så kan den stora studie sammanfattas som varumärkesforskaren Frans Melin och managementkonsulterna Label presenterade i veckan.

Det är en riktigt ambitiös studie. VD:ar, informationsdirektörer och marknadschefer i Sveriges 500 största företag har tillfrågats om sitt företags varumärkesarbete. Drygt hälften svarade på frågorna. Det är alltså ett stabilt underlag som bildar grund för slutsatserna.

Studien kan också sägas ta vid där flera andra varumärkesstudier (bland annat JKLs 2000, 2002 och 2004) slutar. Återkommande resonemang och slutsatser från dessa har varit behovet av helhetssyn på ett företagsvarumärke och engagemang från företagsledningen. Nu tas bevisföringen ett steg längre. Resultaten från den nya studien pekar entydigt i en riktning: Oavsett om det handlar om tjänsteföretag, varuproducerande, b2b- eller b2c-fokus så leder högre varumärkesorientering till bättre lönsamhet.

En annan intressant slutsats från studien är att börsnoterade bolag är underrepresenterade bland de mest varumärkesorienterade. Kortsiktig kostnadsjakt och långsiktigt varumärkes-byggande tycks alltså svårt att förena.

Personligen tror jag samtidigt att det blir svårt att vrida sig ur kvartalskapitalismens grepp. Utmaningen blir därför att optimera varumärkesarbetet under dessa ramvillkor framöver.

//Daniel Nordlund

Uppgivenhet banar vägen för återkomst av maktmonopol

Nästa år är det presidentval i Mexiko. Vid förra presidentvalet år 2000 fanns det mycket framåtanda och entusiasm. Det fanns en känsla av att det valet skulle förändra allt. När jag var där i juni i år märkte jag dessvärre viss uppgivenhet mot landets demokratiseringsprocess. Många är besvikna på president Fox och tycker inte att han har levererat. Under valrörelsen var Fox väldigt macho – alltid klädd i cowboystövlar. För många personifierade Vicente Fox handlingskraft, vilket var vad många uppfattade behövdes för att kunna sätta sig upp emot det gamla diktaturpartiet PRI, Institutionella Revolutionära Partiet. 

Väl vid makten valde Vicente Fox en annan strategi än vad många hade förväntat sig. Eftersom PRI var största partiet i bägge parlamentets kammare, valde Fox att försöka finna kompromisser. Detta har setts som en svaghet och allt fler anser att politiken inte har förändrats något sedan PRIs dagar. Denna uppgivenhet har konstigt nog gjort PRI populära igen. Med sin starka väljarbas och fackföreningsstöd vinner PRI på ett lågt engagemang i valrörelsen. Brist på engagemang från de breda lagren är PRIs starkaste vapen och risken är därmed stor att partiet kommer att sitta på presidentmakten igen efter nästa års val.

//Daniel Wennick

Krisberedskap i Sverige

I New Orleans har nu över en miljon människor evakuerats, inför den anstormande orkanen. Federala kristeam finns beredda i närområdet för att kunna rycka in och hjälpa till att återställa ett fungerande samhälle när stormen passerat. 

Frågan är hur Sverige hade klarat en motsvarande situation? Skulle Sverige klara att evakuera Malmö på några dagar? Vinterns storm i södra Sverige visade på brister i samhällets beredskap och då ställdes vi ändå inte inför ett krisscenario med ett stort antal döda eller stora påfrestningar på sjukvården.

I våras genomförde Krisberedskapsmyndigheten en övning i Stockholm baserad på en terrorattack mot Stockholms spårtrafik. Krisberedskapsmyndigheten konstaterar själva att bristerna i Sveriges beredskap är stora. ”En tydlig slutsats efter övningen var att det är svårt för alla ansvariga myndigheter att få en gemensam bild av vad som har hänt och hur insatserna ser ut, en så kallad lägesbild, något som är grundläggande för en effektiv krishantering. En annan slutsats var att eftersom de flesta resurser redan under normala förhållanden utnyttjas för fullt kan även en begränsad händelse leda till resurs- och kapacitetsbrist.”

Sverige har under de senaste decennierna fått uppleva ett antal obehagliga händelser. Morden på Palme och Lindh samt Estonias förlisning har alla visat på brister i samhällets förmåga att hantera oväntade händelser. Stora utredningar har följt i spåren men frågan är om beredskapen har blivit så mycket bättre. Mycket talar för att Sverige är ett sårbart land både när det gäller förmågan att förebygga och hantera händelser som ställer stora krav på samhällsorganisationen.

//Pär Henriksson

Kommissionen – det nya Hylands hörna?

I tisdags sändes det första avsnittet av SVTs nya storsatsning Kommissionen. Jag tänker inte recensera innehållet, utan bara fundera lite kring vad som krävs för att ett TV-program ska bli en riktig snackis. Nu tror jag väl i och för sig inte att Kommissionen har de kvaliteter som krävs, men min mini-gallup under gårdagen visade ändå att cirka 90 % av alla jag frågade hade tittat på programmet. Nu var underlaget ganska skralt, och förmodligen snedvridet till förmån för de politiskt besatta (med politiskt besatta menar jag bland annat människor som vet vilka Sir Humphrey och Josh Lyman är), men jag tycker ändå att det kan vara intressant som utgångspunkt.

För att ett TV-program ska bli något som avhandlas kring kaffeautomaten krävs att a) många sett det (om inte i hela befolkningen så åtminstone de flesta i din subgrupp), b) det har ett större nyhetsvärde än vädret, c) att de som inte sett det känner sig utanför (för dessa finns det två val, antingen att se nästa avsnitt, eller att med emfas avfärda allting som skräp) samt d) att de teman som tas upp har en klangbotten med rejäl resonans i breda folklager (eller i din lilla subgrupp). Exempel på sådana program är Hylands hörna, Robinson och eventuellt Allsång på Skansen (även om detta program har en förmåga att göra fiender av de bästa vänner).

Vilket behov fyller då TV-snackisarna? Utgöra en kulturell samlingspunkt, ett epicentrum för ett ömsesidigt bekräftande av varandras kulturella tillhörighet? Eller bara ett sätt att fördriva tiden? Mauricio Rojas berättade en gång att för honom blev Hylands hörna det prisma genom vilket han började förstå Sverige och svenskarna. Genom att titta på programmet kunde han dagen efter hänga med i samtalen han snappade upp runtom sig och kanske till och med slänga in en kommentar om hur Lill-Babs skött sig föregående kväll.

Då och då händer det att ett TV-program hamnar mitt i ett av nuets korsdrag, och kanske till och med blir synonymt med en era. Det går liksom inte att tänka Hyland utan att Folkhemmet slinker in genom ett öppet fönster. Vilken era förebådar Kommissionen?

//Björn Johansson

Konsten att byta eftergifter

Den senaste tidens diskussion om EU:s återinförda textilkvoter mot Kina lär knappast ha undgått någon. Europeiska klädföretag med stora delar av sin produktion i Kina drabbas hårt och vissa riskerar rent av konkurs. Thomas Östros har protesterat till EU-kommissionen krävt en kraftig höjning av importkvoterna. Man kan inte annat än hoppas att han vinner gehör hos handelskommissionär Peter Mandelson som tidigare sagt sig vara emot kvoter.

Kinas textilexport är dessvärre inte den enda stötestenen i Världshandelsorganisationen WTO – textilier utgör inte ens ett av de mer kontroversiella förhandlingsområdena. Frågor som det för EU så känsliga jordbruksområdet är långt mer omtvistade. Samtidigt rycker ministermötet i Hong Kong i december allt närmare och här har inte minst EU har ett intresse av en positiv utgång. EU – som successivt tagit över USA:s roll som ledare i de handelspolitiska förhandlingarna – har varit initiativtagare till både bildandet av WTO och den innevarande Doharundan. Ett misslyckande att driva förhandlingarna framåt skulle få återverkningar på hela det multilaterala systemet och således innebära en stor legitimitetsförlust för unionen.

Kanske är emellertid den krisstämning som nu tycks råda inte enbart negativ för utvecklingen; vissa bedömare hävdar t.o.m. att detta är en nödvändig ingrediens för att erhålla nödvändig politisk vilja för parterna att byta eftergifter med varandra – allt enligt den i förhandlingarna rådande ”ge-och-ta”-logiken. Återstår att se om Mandelson lyckas överbrygga rådande åsiktsskillnader med motparterna. Ett fortsatt fokus på defensiva intressen är hur som helst inget som kommer bidra till att ambitionsnivån ökar fram till mötet. Fortsättning följer… 

//Jonas Mjöbäck

Risken med att starta för tidigt

Ebba Witt-Brattström lämnar styrelsen för Feministiskt Initiativ, redan innan organisationen har blivit ett parti. Nyheten slås idag upp stort av media och spekulationerna om intern splittring får ytterligare vatten på sin kvarn. Den hausse som fanns kring Gudrun Schymans feministiska parti innan det startade, finns i dagsläget inte mycket kvar av. Skälet – en för tidig start.

Genom att bli offentliga innan beslutet att bli ett parti hade fattats, innan partiledare var valda och innan man var enade kring någon politik blottade FI strupen. För så länge någon klar strategi saknas blir oenigheterna inte bara en intern diskussion. Och såklart finns det styrelseledamöter som drar åt olika håll i politiska frågor, olika önskemål om partiledare och personer som väljer att prioritera sin egen tid annorlunda. Oenigheter som media älskar att rapportera om men som försvagar FI. Medielogiken är att hugga på varje svaghet – det borde Gudrun Schyman ha förutspått och därmed gjort en senare start, efter att grundläggande beslut hade fattats internt.

Emma Grönlund

Politiskt korrekt Guld

Tittade fascinerat på Sportspegeln igår kväll. Vid intervjuerna av de allsvenska spelarna, mot sponsorväggen, fanns ett spännande tillägg vid Norrlands Guld – ”alkoholfritt”.

Jag vet inte hur tillägget har kommit till stånd utan kan bara spekulera. Min gissning är att fotbollsförbundet har fått kritik för sin Norrlands Guld-kampanj. För att möta kritiken har tillägget gjorts.

Den aktuella reklamen är förvisso ytterligare ett exempel på det absurda med förbudet mot starkölsreklam i Sverige. Men, vi kan ändå lämna det därhän i denna diskussion. För Svenska Fotbollförbundet var det väl kända ramvillkor när sponsorskapet slöts.

Nu vilar det bara ett löjets skimmer över Svenska Fotbollsförbundet som inte står för sitt val av samarbetspartner. Och varumärkesansvariga hos Spendrups är nog heller inte så nöjda. ”Alkoholfritt” är rimligen inte en del i Norrlands Gulds varumärkeslöfte.

//Daniel Nordlund

Slutet gott allting gott?

Varför ska så många debatter avslutas med en gest av överslätande? Oavsett om det är skolpolitik, tsunamikatastrofens hanterande eller fotbollslandslagets chanser i VM som diskuteras så har det bland många debattledare alltmer utvecklats en trist ovana när det kommer till att dra streck i debatten. Framförallt i de tidspressade morgonsofforna så är det inte ovanligt att programledaren, säkert oftast omedvetet, låter ett snett leende och en kommentar liknande ”oj det var verkligen starka åsikter men nu måste vi gå vidare till…” används för att sätt punkt. En sådan avslutning skickar tyvärr en signal till mig som tv-tittare att både de åsikter som yttrats, frågan som debatterats och hela engagemanget från debattörerna mest har varit ett lustigt skådespel. Vilken viktig debatt som helst med verkliga övertygelser reduceras till ett sandlådekrig där allting, när det kommer till kritan, egentligen bara går att skratta bort av betraktaren.

En av debattens bästa egenskaper är att den har en förmåga att sprida debattdeltagarnas åsikter, men även engagemang till åhörarna. Den trivialiserande slutvinjetten banaliserar debattens entusiasm och får åhöraren att nästan skämmas för att den under en kort stund faktiskt kände sig berörd. Därför var det på ett sätt befriande när P1:s Godmorgon världens vikarierande programledare förra helgen bryskt avbröt gästande Göran Greider med någonting i stil med ”nu får du vara tyst”. Otrevligt men inte överslätande.

David Ingnäs

En fråga om perspektiv

Är glaset halvtomt eller halvfullt? Jag satt i TV4:s debattpanel i morse och diskuterade Nuders budgetförslag med Stig-Björn Ljunggren och Viggo Cavling. Den åsikt jag framförde rörde obalansen i människors relation till politisk makt som jag tycker avspeglas i förslaget; allt ska regeringen fixa, och vår egen roll är reducerad till att ta emot och vara tacksamma.

Extra tydligt blir ur-hand-i-mun-beroendet när det gäller regeringens åtgärd för att öka privatkonsumtionen; barnbidraget höjs med 100 kronor i månaden. Ljunggren kontrade och sa att det handlade om hundra skattefria kronor extra i månaden och att det hade betydelse. Om det sistnämnda har vi ingen skiljaktig mening - det har betydelse därför att marginalerna är så små för många - men att de skulle vara skattefria tål att diskutera - pengarna består ju till 100% av skatt - sådan som barnfamiljerna redan har betalt in och nu ska känna sig lyckliga för att de får tillbaka. Men som sagt - det är en fråga om vilket perspektiv man väljer att anlägga.

Nu är det 6,5h kvar till helg - och jag har knappt 7h på mig att lösa ett antal utmanande arbetsuppgifter...

Tove Lifvendahl

Vem styr egentligen chokladens hemland?

Nästa år är det presidentval i Mexiko. Förra presidentvalet, 2000, förlorade det Institutionella Revolutionära Partiet (PRI) för första gången på 71 år. Det var också det friaste valet i Mexikos historia. Många förväntade sig stora förändringar när det Nationella Aktionspartiet (PAN) med Vicente Fox i spetsen vann presidentmakten. Och mycket har hänt. Mexiko är nu i många avseende ett friare land än tidigare, speciellt gällande pressfriheten. Pressen har vågat kritisera Vicente Fox mycket hårdare än tidigare presidenter. Men maktskiftet har inte inneburit de stora förändringar som folk förväntade sig. Detta har lett till att PRI:s popularitet har bestått och PAN:s har minskat avsevärt. I förra omgångens senats- och parlamentsval syntes detta genom att PRI gick framåt och ökade ytterligare sitt försprång som största parti. En majoritet av landets guvernörer och borgmästare är också från PRI, så vem styr egentligen Mexiko?

//Daniel Wennick