Kommissionen – det nya Hylands hörna?

I tisdags sändes det första avsnittet av SVTs nya storsatsning Kommissionen. Jag tänker inte recensera innehållet, utan bara fundera lite kring vad som krävs för att ett TV-program ska bli en riktig snackis. Nu tror jag väl i och för sig inte att Kommissionen har de kvaliteter som krävs, men min mini-gallup under gårdagen visade ändå att cirka 90 % av alla jag frågade hade tittat på programmet. Nu var underlaget ganska skralt, och förmodligen snedvridet till förmån för de politiskt besatta (med politiskt besatta menar jag bland annat människor som vet vilka Sir Humphrey och Josh Lyman är), men jag tycker ändå att det kan vara intressant som utgångspunkt.

För att ett TV-program ska bli något som avhandlas kring kaffeautomaten krävs att a) många sett det (om inte i hela befolkningen så åtminstone de flesta i din subgrupp), b) det har ett större nyhetsvärde än vädret, c) att de som inte sett det känner sig utanför (för dessa finns det två val, antingen att se nästa avsnitt, eller att med emfas avfärda allting som skräp) samt d) att de teman som tas upp har en klangbotten med rejäl resonans i breda folklager (eller i din lilla subgrupp). Exempel på sådana program är Hylands hörna, Robinson och eventuellt Allsång på Skansen (även om detta program har en förmåga att göra fiender av de bästa vänner).

Vilket behov fyller då TV-snackisarna? Utgöra en kulturell samlingspunkt, ett epicentrum för ett ömsesidigt bekräftande av varandras kulturella tillhörighet? Eller bara ett sätt att fördriva tiden? Mauricio Rojas berättade en gång att för honom blev Hylands hörna det prisma genom vilket han började förstå Sverige och svenskarna. Genom att titta på programmet kunde han dagen efter hänga med i samtalen han snappade upp runtom sig och kanske till och med slänga in en kommentar om hur Lill-Babs skött sig föregående kväll.

Då och då händer det att ett TV-program hamnar mitt i ett av nuets korsdrag, och kanske till och med blir synonymt med en era. Det går liksom inte att tänka Hyland utan att Folkhemmet slinker in genom ett öppet fönster. Vilken era förebådar Kommissionen?

//Björn Johansson