JKL Blog

Irritert på børsen

Sosialistisk Venstrepartis nyvalgte nestleder Audun Lysbakken sier til VG at han ønsker å legge ned børsen.

Samtidig kan hans partipolitiske sjef, finansminister Kristin Halvorsen, glede seg over at Petroleumsfondet tjente 39 milliarder kroner på aksjer i tredje kvartal.

Om Audun Lysbakken vil det eller ei, så er han og resten av Norges befolkning deleier i et av verdens aller største aksje- og rentefond. Neste år planlegger sjefen å sende 328 friske milliarder til fondet hans. Nesten halvparten av disse pengene investeres på ulike børser verden over. Det må være ganske irriterende for Lysbakken.

Som et apropos: Det norske Petroleumsfondet meldte i går om en samlet avkastning på 3,2 prosent i tredje kvartal, totalt 8,3 prosent for årets ni første måneder. Dette er god forvaltning av Norges Bank og resultatene er jevnt over bedre enn fondets referanseindekser. Kombinasjonen av avkastning og store tilførsler har sendt Petroleumsfondets samlede verdier opp til 1.281 milliarder (norske) kroner.

Petrolumsfondet har i dag aksjer for 523 milliarder kroner, tilsvarende en aksjeandel på 41 prosent. Aksjeavkastningen i tredje kvartal var 8,2 prosent, noe som har gitt finansminister (og SV-leder) Kristin Halvorsen 39 milliarder kroner ekstra inn på den norske statens konto. For året som helhet er aksjeavkastningen hele 15,8 prosent. Inkluderer vi Statens eiendeler i aksjene på Oslo Børs, både direkte i selskaper som Statoil og Norsk Hydro, og indirekte i fond som Folketrygdfondet, blir verdiene – og dermed gevinstene – enda større.

// Kristian Flaten

Valet avgörs på nätet?!

Noterar i Dagens Media att Socialdemokraterna imorgon startar en kampanjblogg på nätet. På bloggen ska vem som helst kunna lägga ut undersökningar som visar hur Sverige är, eller borde vara.

Rimligtvis blir Internet ett allt viktigare medium för att nå ut till väljarna. Det inser även de borgerliga partierna som sedan länge har en gemensam hemsida för Alliansen.

Tyvärr (tycker jag) har den sidan ännu så länge inte bidragit med särskilt mycket utöver det vi ändå matas med via konventionell media. Månne är det därför endast 10 587 personer skrivit under för maktskifte sedan sidan startades för ett bra antal månader sedan. Det kan jämföras med att nästan 40 000 personer, på cirka åtta timmar, gått in på Aftonbladets hemsida och röstat på hur mycket pengar de kommer att lägga på julklappar i år. Vad nu den jämförelsen är värd...

Gabriel Rodau

Alla tycker till om Lasermannen

Inklusive John Ausonius själv – ja, faktiskt. Igår kväll hade TV-serien Lasermannen premiär på SVT1. Aftonbladets reporter Anders Johansson såg premiären tillsammans med John Ausonius på Kumla-fängelset och Johns reflektioner över TV-serien fanns att läsa igår. Bland annat tycker John att han framställs för mjäkigt, överlag är han negativ till serien med undantaget att David Denick är lik honom till utseendet.

Serien Lasermannen är baserad på Gellert Tamas bok med samma namn och sänds i tre avsnitt om vardera 90 min. Det är en mycket bra bok som ger en bild av en tid i Sverige där främlingsfientlighet grodde. Flyktingförläggningar runt om i landet utsattes för våldsdåd och näst efter Tyskland hade Sverige flest rasistiska våldsbrott i Europa. Och som extra ”krydda” hetsade Ny demokrati mot invandring. Boken har blivit en bestseller och vi är många som sett fram emot TV-serien.

Många bänkade sig framför TV:n igår och det är många nyhetsmedia som idag har tillbakablickar och recensioner. Till exempel har DN intervjuat regissören Mikael Marcimain. Men vill vi verkligen veta vad Lasermannen tycker om filmen om hans dåd? Vill vi veta hans syn på hur SVT framställer honom och hans offer? Jag är mycket kritiskt till att reportaget och hoppas att vi slipper uppföljare. Kanske försvarar det Aftonbladets agerande en aning att även Isa Aybarm, ett av offren, fått komma till tals. Tyvärr får inte alls samma utrymme och hos honom finns ingen reporter närvarande.

Vad jag tyckte om serien? Bra och kuslig. Men boken är bättre. Och kanske kan serien ge en extra debatt kring frågorna om integration och främlingsfientlighet så här i valtider.

//Helena Söderlind Paues

Er Bush en løgner - eller fikk han for dårlig informasjon?

Spørsmålet har gitt støtet til en debatt i Norge om journalisters kunnskapsnivå om amerikansk politikk.

Den uavhengige skribenten Jan Arild Snoen har i to artikler kritisert norske journalisters dekning av amerikanske forhold og amerikansk politikk.

Snoen mener norske journalister overforenkler og gir sine lesere feilaktig informasjon, spesielt når det gjelder det han karakteriserer som overforenklede analyser av president George W. Bush. Stridstemaet er hvordan man skal bedømme Bush og Bush-administrasjonens handlinger i opptakten til krigen i Irak, og hvilket bilde skandinaviske journalister velger å gi av president George W. Bush til sine lesere.

Artiklene, som er å finne i det norske fagbladet ”Journalisten” og i debatt-tidsskriftet ”Samtiden”, er interessant lesning for alle som er opptatt av journalistikk og/eller amerikansk politikk, opptakten til krigen i Irak osv.

//Kjetil Stormark, JKL Oslo

Arbetsförmedlingens förmåga

Missa inte Rapports granskning av Arbetsförmedlingen:

• Få riktiga jobb i AMS-statistiken
• Allt färre jobb anmäls till förmedlingen

Gabriel Rodau

Kvotering på tapeten

Till sommaren ska enmansutredaren Catarina af Sandeberg presentera ett lagförslag för kvotering till svenska bolagsstyrelser.

Detta är temat för såväl veckans Veckans Affärer som dagens Dagens Industri. I den senare publikationen öppnar såväl ledarsidan som IVA:s VD, Lena Treschow Torell, dörren för kvotering. Dagens Industri har även granskat könsfördelningen i den akademiska världen. 16 procent av de svenska professorerna är kvinnor. Handelshögskolan i Stockholm ligger, föga förvånande, sämst till.

Veckans Affärer arbetar enligt tesen att män tenderar att välja män och kvinnor tenderar att välja kvinnor (i den akademiska världen kallat homosocialisering). I linje med denna tes har tidningen studerat antalet kvinnliga ledamöter i storbolagens mäktiga valberedningar. Resultatet är minst sagt nedslående. Endast 15 procent av ledamöterna är kvinnor och 30 svenska storbolag saknar helt kvinnor i sina respektive valberedningar.

Apropå temat homosocialisering kan jag slutligen inte låta bli att nämna att Veckans Profil i Veckans Affärer, moderaternas chefekonom Anders Borg, inte har en enda kvinna värd att nämna i det nätverk som tidningen tillskriver honom.

Gabriel Rodau

Kongospåren leder till Norden

I helgen öppnade på Etnografiska museet i Stockholm en vandringsutställning om Norden och Kongo. Utställningen som sedan kommer att fortsätta till de övriga nordiska huvudstäderna tar sikte på de nästan försvunna spåren av skandinaver i Kongo under den "leopoldska epoken", då Kongo först fungerade som privat tillhörighet till den belgiske kung Leopold den II och senare som belgisk koloni.

Flodångartrafiken som än idag är pulsådern för kommunikationerna dominerades vid förra sekelskiftet nästan helt av skandinaviska sjömän i belgisk tjänst. Även en stor del av de inhyrda soldaterna hade skandinaviskt påbrå, så var till exempel dansken Valdemar Olsson, överbefälhavare för hela den koloniala armén 1920. Genom missionärer och hemvändande soldater spreds också livfulla berättelser om Kongo, som mer än någon annan del av kom att symbolisera "mörkaste Afrika" i det nordiska sinnet under 1900-talet.

Att Kongo än idag symboliserar en svårbegriplig, svårtillgänglig och delvis skrämmande del av Afrika, påminns vi ständigt om genom rapporter om krig, etniska rensningar, korruption och övergrepp. Det känns som om ingen lyckats bemästra denna del av Afrika. Som kommunikativ process är det intressant att se både likheterna och skillnaderna i den nordiska beskrivningen av Kongo genom seklerna.

Adam Hochschild ger en rasande skildring av kolonialismens grymheter i "Kung Leopolds vålnad" (Ordfront, 1998), medan nobelpristagaren V.S. Naipul i "Vid flodens krök" visar hur livet vid en av dess utposter utmed flodsystemet kan te sig, med en framväxande våldsam Mobutu-ism. Den mer romanskt lagde kan stifta bekantskap med Kongos flodliv, genom att passera NK och köpa John Hustons, Afrikas Drottning (1951) med Kathrine Hepburn och Humphrey Bogart.

//Anders Lindberg

HM-sak vekker interesse i Norge

Dagbladets journalist Bjørn Bore blogger interessant og relevant om saken der det ble innledet forundersøkelser om at 10 svenske journalister dro på motemesse i New York betalt av Hennes og Mauritz. Saken i Sverige er henlagt, men diskusjonen er viktig og prinsipiell og berører grenseoppganger alle som jobber i eller opp mot bør ha et forhold til. Blogger Bjørn Bore bruker sterke ord om korrupsjon og bestikkelser, og skiller nok i litt liten grad mellom ulike medier i Norge. For det er faktisk store forskjeller. I Norge er det kun ”Vær Varsom—plakaten” som regulerer denne type atferd, og statsadvokatene ville hatt lite å si i en likende sak i Norge. Men den presseetiske debatten rundt disse spørsmålene bør uansett ønskes velkommen.

//Lotte Grepp Knutsen

De små stegens princip

Den normalt så skicklige Thomas Idergard var nog lite överladdad imorse i SVTs morgonsoffa. Panelen fick frågan om det var ok att Systembolagets personalfest fick kosta 14 miljoner.

Dilsa Demirbag-Steen var först ut. Hon slog fast att ”nej, 4 000 per anställd var absolut för mycket”.

Sedan kom turen till Thomas Idergard. Och, han tog i så att han höll på att spricka med en lång utläggning om hur fel det är med ett Systemmonopol. När frågan upprepades höll han sig kvar vid det 1800-talsmässiga i detta monopol.

Hans liberala åsikter är väl kända men jag tror att här hamnade han alldeles fel. Överbryggningen till det egna budskapet från frågesvaret hade behövt ske enligt de små stegens princip. Nu blev hoppet allt för långt och abrupt. Jag som lyssnare accepterade inte detta eftersom jag inte uppfattade det som relevant. Istället tedde det sig närmast papegojmässigt och han missade sin möjlighet att övertyga.

//Daniel Nordlund

Känslan är snabbare än tanken

JKL har tidigare skrivit om neuro marketing som ett område där olika forskningsdiscipliner förenas för att förstå vad som händer i hjärnan när vi utsätts för olika reklambudskap. I dagens nummer av nyhetsbrevet Quovadis finns en intressant artikel på detta tema. Undersökningsföretaget LUI håller på att ta fram en varumärkesmodell byggd på ”sense research”, dvs känslornas betydelse för våra köpbeslut. Att känslor har betydelse är självklart ingen nyhet. Men, exakt vilken roll de spelar är kanske inte lika känt.

Hjärnforskningen visar att det finns genvägar i hjärnan till våra känslocenter. När vi ställs inför en viss stimuli aktiveras vårt känslominne. Nu kommer det intressanta. Detta går på en tiondedel av den tid som det tar för vårt logikcentrum att processa informationen. När vi tror att vi fattar ett rationellt beslut har vi redan påverkats undermedvetet på det känslomässiga planet.

Den slutsats som jag drar är att vi, oavsett om vi arbetar med B2B eller B2C-kommunikation, hela tiden ska ha med känslokomponenten i det vi vill kommunicera. Det tjänar vi långsiktigt på.

//Daniel Nordlund

Blogging styrker bedriftens renommé

Ukebrevet Mandag Morgen bringer denne uken en interessant artikkel om blogging som en del av en bedrifts kommunikasjonsstrategi. Artikkelen fremholder at de bedrifter som lykkes med å gjøre blogging til en aktiv del av bedriftens kommunikasjon med omverdenen, er de som både har tydelige interne retningslinjer for slikt arbeid, men samtidig slipper sine ansatte fri til å mene hva de vil i en blog.

JKLs kommunikasjonsrådgiver Billy McCormac uttaler seg om JKL groups bedriftsblogg, der han blant annet hevder at ”Organisasjoner som ønsker å delta aktivt i bloggosfæren må finne ansatte som elsker å skrive og som har entusiasme for virksomheten”. JKL er et av få nordiske selskap som har hatt en bedriftsblogg i en årrekke. Billy McCormac advarer også mot bedrifter som forsøker å tøyle ansattes blogging gjennom å kontrollere innholdet.

Arla, som har en profilert blog, grunngir i Mandag Morgen sin satsing på blog med at bedriften tjener på at virksomhetens sanne ansikt kommer frem. Samtidig fremholder informasjonssjef Louis Honoré at trygghet og frihet henger nøye sammen, også for bedrifter som ønsker at sine ansatte skal blogge.

Anonymiserte skuddsikre pressemeldinger har lite for seg, dersom bedriften ønsker å fremstå som troverdig, åpen og oppriktig. JKLs Mc Cormac sier det så enkelt som at; ”de mest vellykkede bedriftsbloggene så lang har vært hjertebarn av enkeltansatte, som skriver i bloggen fordi de elsker bedriften de jobber i”.

//Lotte Grepp Knutsen

Idoldyrkan

Hur blir man en institution under sin livstid? Vad är det som lyfter vissa artister över den mediokra mittfåran och gör dem till legendarer? Oavsett vad man tycker om Ulf Lundell är han en sådan artist. Personligen tycker jag att han är rätt överskattad, men jag måste erkänna att han har en dragningskraft som aldrig tycks avta. Höstens femton(!) utsålda konserter på Tyrol i Stockholm är bevis nog för det.

Ulf Lundell är en person som tycks vara på kant med samtiden. Han är en motvalls gubbe som inte tycks förstå, eller rättare sagt, inte vill förstå debatten kring exempelvis jämställdhet. Han kidnappas regelbundet av olika grupper som i honom ser en frände eller fiende, allt beroende på perspektiv. Och ändå tycks han aldrig marginaliseras.

Jag tror att anledningen till att Ulf Lundell har hållit sig kvar i strålkastarljuset under alla dessa år är att han inte kunde bry sig mindre. Bortsett från några missriktade inhopp i debatten - minns brevet till Karolina Ramqvist - har han aldrig försökt hitta en identitet utöver sin egen. Han är en obändig individualist, vilket paradoxalt nog har gjort honom till föremål för en idoldyrkan utöver det vanliga.

Individualisten befinner sig i ett ofrånkomligt famntag med människor som i honom eller henne ser svaren på alla frågor. Privatpersonen Lundell må gå sin egen väg, men i offentligheten reduceras han till de egenskaper vi som publik vill se i honom och oss själva. Läs Fredrik Strages bok ”Fans” och fundera över vad det är som gör att vissa artister har fans med en lojalitet som överstiger det rationella. En annan intressant fråga är om varumärken kan ge upphov till samma slags passion? Läs Kathy Sierras inlägg om detta ämne eller JKL:s egen Daniel Nordlunds inlägg om Scanias nya kläder.

//Björn Johansson

Genialt Zaremba!

Maciej Zaremba visar åter i Dagens Nyheter att han är Sveriges bästa journalist. Med en serie om fem artiklar lär han oss vad polska rörmokare i Frankrike och lettiska byggarbetare i Vaxholm egentligen är ett uttryck för och hur vi i Västeuropa behandlar dem. Föredömligt grundlig research i kombination med en lågmäld lätt ironisk stil ger en oemotståndlig och tragisk berättelse. 

Förra höstens geniala artikelserie om sjukfrånvaron - som är nominerad till Stora journalistpriset i år – har en värdig uppföljare.

Jon Åsberg

Varför älskar alla regler?

Den frågan ställer sig några forskare runt professor Nils Brunsson på Handelshögskolan i Stockholm i boken ”En illusion av frihet? – företag och organisationer i regelsamhället” (Studentlitteratur). Samtidigt som avreglering är högsta mode ökar självreglering och standardisering i olika former både inom näringslivet och offentliga sektor. Koden för bolagsstyrning är det senaste exemplet inom näringslivet.

Forskarna visar i ett antal uppsatser att det bakom regler kan dölja sig järntrianglar av egenintresse mellan politiker, organisationer och konsulter som gärna vill sprida ”sina” regler. Inom offentlig förvaltning är det allt viktigare att man kan visa att man arbetar för att uppnå allt fler ”mjuka mål”. Konsekvensen blir fler regler – kvalitetsstyrning, jämställdhet, integration med mera. Roger Henning, en av forskarna bakom boken, sa när den presenterades på Kvalitetsmässan i veckan, att det är viktigare att följa dessa regler i ”pratet” än i ”verkligheten”. Slutsatsen blir ändå mer administration som stjäl resurser. Ändå fortsätter regelmängden att öka.

En orsak till detta kan vara att företag – inte minst internationella – behöver legitimitet och att denna kan hämtas genom att följa olika former av internationell standards och frivilliga åtaganden. Företagen agerar därmed snarast som politiska organisationer som behöver opinionsstöd. Kommunerna å andra sidan försöker hitta differentiering i förhållande till konkurrenterna för att locka medborgare, investeringar och etableringar. Kommunerna väljer frivilliga regler för att visa särart och stärka sina varumärken. Företagen hämtar modeller från politiken, och politiken från företagen – och i båda fallen blir resultatet att man bekänner sig till regler.

Från emblem, via problem till hygien – kanske livscykeln för många av dessa frivilliga regler skulle kunna sammanfattas.

Anders Lindberg

Sa Frankrikes inrikesminister slödder?

I ett franskt TV-program där nyheter granskas visas hela reportaget från när Frankrikes inrikesminister Nicolas Sarkozy besökte Argenteuil strax norr om Paris. En del ungdomar i det utsatta området kastade saker mot Sarkozy och stämningen var aggressiv. Senare under en dialog med en av de lokala invånarna använde Sarkozy ordet ”racailles”, som översatt till svenska betyder rackare, pack, slödder eller skräp. Men det var först en lokal kvinna som använde ordet och frågade Sarkozy vad han skulle göra åt områdets ”racailles”. Frågan klipptes bort och endast svaret visades upp i TV. Detta visar än en gång hur farligt det är ta frågeställarens ord i sin mun.

Senare stod Sarkozy med en grupp ungdomar från området och förde en dialog under 30 minuter. Många av ungdomarna var väldigt nöjda över att få ha pratat med inrikesministern under så lång tid och var besvikna på hur TV hade skildrat Sarkozys besök. Det finns mer att läsa om ämnet på bloggen "No pasarán!".

//Daniel Wennick

Sound advice from a pro

Dan Gillmor, writing in PR Week, takes Forbes to task for its cover story on so-called attack blogs:

"The most disturbing part of Forbes' package comes in the sidebar, "Fighting Back." There is some sound advice (such as, "Spot blog smears early, before they can spread, and stamp them out by publishing the truth"), to be sure. Then there's this suggestion: "Find some copyrighted text that a blogger has lifted from your website and threaten to sue his internet service provider [ISP] under the Digital Millennium Copyright Act. That may prompt the ISP to shut him down." Really? Well, as I noted on my own blog in response to the story, I just "lifted" some copyrighted text. This was an exercise called "fair use" - quoting from other people's copyrighted work to create a new one - a practice in which Forbes routinely engages to do its ordinarily fine journalism.

Instead of fear and loathing, try engagement. Edelman, working with the Technorati blog-search company, just put out an intriguing blogger study. Bottom line: Show bloggers some respect, and they'll reciprocate."

//Billy McCormac

Why companies should use RSS

From the New Venture Marketing Blog: "RSS enables companies to communicate more effectively with each of its specific audiences from customers, employees, and partners to editors, analysts and investors. It also has the hidden value of improving a company's online presence and the companies ability to be found on the Internet. Today many large companies, such as Cisco, IBM or Boeing use RSS in their communications arsenal, but small companies can use it too, and perhaps, to even greater advantage.

Almost any bit of information can be sent out via an RSS feed and in almost any media format. A company's press release, new software rev or a security alert can be sent out in text form by RSS as can audio content via an .MP3 reader (such as the Apple iPod) or video via, say, your cell phone. RSS feeds and readers allows you to deliver media rich messages that make content more attractive and powerful, says RSS expert Rok Hrastnik, and he is right."

//Billy McCormac

Vår tids Trustor

Härvan med Gizmondo, Tiger Telematics och Uppsalamaffian är detta årtiondes Trustor-skandal. Carl Freer årets Joakim Posener.  Allt finns där; pengar (massor av pengar), grova brottslingar, konkurser, målvakter, stulna bilar etc. Det enda som saknas är sex. Åtminstone hittills.

Gefundenes fressen för Dagens Industri och morgondrakarnas ekonomiredaktioner, alltså. Eller? Nej, inte ett ljud så här långt. Det enda vi sett i affärspressen är en intressant men alltför invecklad artikel i Veckans Affärer. Varför?

Jo, storyn kom från ”fel håll”. Aftonbladet spräckte nyheten och Resumé hakade på. När de fina morgontidningarna inte kan vara först avstår de hellre och låtsas inte om nyheten. Trots att det finns tusen obesvarade frågor. Var är Carl Freer och hans kumpaner nu? Hur mycket aktier äger de i Tiger Telematics? Hur rika är de? Vad har de gjort med sina fantasilöner? Varifrån kommer de miljarder som stoppats in i den tidigare golvfirman?  Hur pålitlig är den nuvarande ledningen?

Så när får vi svaren? Ja, aldrig vad det verkar eftersom en hel yrkeskår sover på jobbet.

//Jon Åsberg

Scania clothes

Det låter som ett roligt skämt. En klädkollektion från Scania.

Men, vid närmare eftertanke känns logiken glasklar. Knyt ännu starkare känslomässiga band med målgruppen. Låt Scania-åkarna bli ännu bättre varumärkesambassadörer än vad de redan är. Öka deras stolthet över att köra just Scania.

Eller som Anna Carmo e Silva vid Scanias marknadsavdelning förklarar:

" Förhoppningen är att Scania ska vara lika viktigt för chaufförerna som de är för Scania."

//Daniel Nordlund

Quo Vadis återuppstår

Fick precis ett mail från Quo Vadis. Tidningen återuppstår, nu som nyhetsbrev!

Kul tycker jag för den som är intresserad av varumärken.

Quo Vadis har under många år varit den mest ambitiösa skriften
om varumärken i Sverige. Den har lämnat en lucka efter sig och därför
känns nyhetsbrevet både välkommet och viktigt.

//Daniel Nordlund