JKL Blog

En annan dag

Vi hör det från Migrationsverkets ledning och även från Expressens: ”Nej vi tänker inte avgå, eftersom vi inte vill smita ifrån vårt ansvar, utan tvärtom stanna kvar på vår post och röja upp bland de eventuella fel vi begått”.

Så kan det låta, eftersom vi ju så gärna tar efter våra förebilder. För när ”den främste” visar vägen följer vi längs den upptrampade stigen. Att göra en ”annandagare” kan bli ett innovativt begrepp i ansvarsdebatten.

Mart Maandi

Kortkortskampen

Våldtäkterna ökar, nu måste vi ta krafttag. Framförallt måste vi se till att kvinnorna inte använder kortkort, säger justitieministern. Främst ligger ansvaret hos kvinnorna som inte får locka våldtäktsmännen till några överilade gärningar. Framförallt måste flickorna undvika att vara alltför utmanande klädda. Helst bör flickorna utrusta sig med säkra kyskhetsbälten, så att våldtäkterna inte "kommer till", så att säga. Likaså bör kvinnorna utrusta sig med färg- och pepparspray för att avskräcka våldtäktsmännen. Från Norge meddelas att våldtäkterna nästan upphört, bara för att flickorna där har säkerhetskjolar med inbyggd sprayanordning.

Kan det vara sant? Givetvis inte – men det märkliga är att argumentationen håller i det aktuella fallet med värdetransportrånen. Där har argumentationen nu fokuseras på att skuldbelägga mig som konsument – att det skulle vara mitt fel att jag handlar med kontanter och inte kort. Allt detta sker medan de verkliga förövarna lämnas i fred både före under och efter rånen.

Var det kortkort - eller hur var det nu igen?

//Mart Maandi

Jullov för riksdagen

I lördags avslutades höstens förhandlingar och beslutsfattande i riksdagen och riksdagsledamöterna kan börja känna den annalkande helgfriden. Dock finns det säkerligen en och annan som känner oro för opinionssiffror och att riksdagsmandaten står på spel om nio månader.

Vad man i högre anledning bör känna oro för är att de politiska sakfrågor som den lagstiftande församlingen hanterar ej röner någon nämnvärd uppmärksamhet utanför Helgeandsholmen. Detta är inte ovanligt men den senaste tiden har dessutom Katastrofkommissionens rapport och dess efterspel blockerat alla andra frågor.

Politiken är inte rättvis. Det kan många av riksdagsledamöterna intyga. Hårt arbete, försök att popularisera budskapen och flitigt debatterande får inte den uppskattning det förtjänar. Så går säkert många politikers tankar när man summerar det senaste halvårets insatser. Och idag ska jag inte ge några lösningar på detta utan kort reflektera över politikers situation.

SCB-mätningen förra veckan och helgens andra mätningar av partisympatierna visar att kampen om makten kommer att bli jämn och förmodligen hård. Partiernas kampanjstrateger tar nu allt mer över och reducerar politiken till bildsättande och positionerande vilket för många duktiga och kunniga politiker känns främmande.

Kampanjstrategerna tror jag inte alla gånger rätt uppskattar det vardagsgråa politiska slitarbete som ändå måste göras. Ägna gärna en extra och kanske tacksam tanke till alla de folkvalda som obemärkt men plikttroget ser till att vår demokrati, med dess brister, ändå fungerar. De som oförtrutet pendlar mellan sin riksdagsvalkrets och Stockholm. De som i ur och skur åker runt i sitt hemläns kommuner, träffar organisationer och myndigheter, gör studiebesök, träffar den lokala och regionala partiorganisationen, genomför torgmöten, skriver artiklar och läser riksdagshandlingar.

Och glöm inte alla fritidspolitiker ute i kommuner, landsting och regioner som också gör det vardagsgrå politiska demokratiarbetet. Även om man många gånger kan ge synpunkter på hur arbetet bedrivs och vilken politik som kommer ut av det hela är dessa folkvalda demokratins försvarare. De är värda att nu ta en behövlig helgpaus för att komma uppladdade och fräscha till ett spännande valår.

//Dan Ericsson

Unge journalister kritiske til bransjens etikk

Etter bare tre år i yrket, er norske journaliststudenter blitt sterkt kritiske til sin egen profesjon. Mer enn halvparten av studentene ser svakheter ved journalistenes yrkesetikk som en trussel mot en fri og uavhengig presse.

Det viser en undersøkelse som Høgskolen i Oslo, Bjørknes College og Høgskolen i Volda har gjennomført i fellesskap. Funnene presenteres i en kronikk i Aftenposten i dag.

Selv om kreativitet, skriveglede og samfunnsengasjement er utløsende for at studenter velger å utdanne seg til å bli journalister, er yrkesgruppen som kjent både hatet og elsket. I en undersøkelse gjennomført av Markeds- og meningsmålingsinstituttet MMI og offentliggjort 26. november, kom det fram at norske journalisters troverdighet har styrket seg noe det siste året. Mens journalister tidligere lå på sisteplass – sammen med bruktbilselgere, har renommeet nå bedret seg til en tredjesisteplass – delt med telefonselgere.

Forskere har lenge ønsket å undersøke hvordan journalister og journaliststudenter oppfatter seg selv og yrket de går inn i. Grunnlaget for den nye undersøkelsen er spørreundersøkelser ved to kull journaliststudenter ved høgskolene i Oslo og Volda; ved studiestart, studieslutt og etter tre år i yrkeslivet.

På spørsmål om hva som bør være journalistikkens viktigste samfunnsoppgaver, vektlegger journaliststudentene å informere om politiske saker, overvåke makthavere og tale svake gruppers sak.

Journaliststudentene understreker også – allerede ved studiestart – at det mener at etisk regelverk og opplæring i etiske vurderinger er meget viktig. Dette er en oppfatning som styrker seg betydelig etter tre år i yrket.

//Kjetil Stormark, JKL Oslo

Livfulla civilister

Lagom till jul härjar återigen trädgårdstomtarnas befrielserörelser. De små luvburna "befrias" från fångenskap och hamnar... var då? En befriad tomte for världen runt och uppträdde på polaroidkort som skickades hem till de förbluffade ägarna - tomten poserade framför Eiffeltornet, pyramiderna och Fontana di Trevi. Läser också om hur Greenpeace avslöjat farliga kemikalier i Britney Spears parfym. Kemikalierna sägs vara skadliga för mannens sädesceller. Man borde ha anat oråd när "Toxic" släpptes. Hur som helst, civilsamhället har julverkstaden i full gång.

//Tove Lifvendahl

I tabloidpressens brittiska hjärtkammare

Strax efter skandalen om de förfalskade bilderna om övergrepp i Irak, påstått begångna av brittiska soldater, tvingades chefredaktören för Daily Mirror, Piers Morgan, avgå. Detta utlöste en suck av lättnad och ohöljda glädjeyttringar inom stora delar av det brittiska etablissemanget. Bland de gladaste var Cherie Blair.

Piers Morgan, en man med osedvanligt god utbildning och familjebakgrund för att tillhöra tabloidpressens härförare, hade trots att han då inte ens fyllt 40 varit chefredaktör för Sun och Daily Mirror under mer än elva år. Nu kommer hans berättelse och hämnd. I boken ”The Insider – the private diaries of a scandalous decade” (Ebury Press, 482 s) ger han en svindlande inblick i den brittiska medievärlden. Därmed beskriver han också indirekt både den politiska och ekonomiska maktutövningen i Storbritannien.

I samma anda som Samuel Pepys berömda 1600-talsdagbok, eller senare Alan Clarks dagböcker om livet som Thatcher-minister, får vi följande det rafflande livet som brittisk mediemakthavare dag för dag: Tidningsägare som ringer och ändrar rubriker och drar bort stöd för enskilda politiker, otaliga möten på tu-man-hand med Tony Blair och Gordon Brown, lunch med prinsessan Diana och prins William. Ett liv i sus och dus, med ständiga middagar och barrundor, allt medan privatchaufförerna väntar utanför.

En mediemakt som aktivt styr skeendet, och där alla inblandade oförblommerat tar betalt för sina historier eller sina bidrag. Dianas butler har egen pressagent som spelar ut media mot varandra. Peter Mandelsohn läcker mot sina politiska motståndare. En call-girl som säljer sin amorösa affär med generalstabschefen för högstbjudande. Som blåögd skandinavisk läsare baxnar man – tidvis av skratt, tidvis av förundran över hur långt driven medialiseringen är i Storbritannien och tidvis över att den skandinaviska medievärlden i många stycken vid jämförelse framstår som Sörgården – frågan är hur länge?

//Anders Lindberg

Word of the Day

...can be found here.

//Billy

Värdet av loggbok i kriser

Regeringskansliet tycks ha problem med telefonvanorna. När det inte handlar om Ringholm så är det Lars Danielsson och Hans Dahlgren som inte kan komma överens om när de talade i telefon och vad det talade om. Oavsett vem som minns rätt så understryker kaoset kring Danielsson vikten av att föra loggbok i krissituationer. Det behöver inte vara särdeles avancerat men bör innehålla anteckningar om vilka möten som hållits, vilka telefonsamtal som ringts och när olika kolleger involverats. Det hjälper att reda ut turerna i efterhand – oavsett om man ska inför konstitutionsutskott eller inte.

//Pär Henriksson

Svenskt Näringsliv anmäler radioinslag om elektrikerkonflikten

Idag anmälde vice VD:n för Svenskt Näringsliv Janerik Larsson ett inslag i radioprogrammet Pengar i P1 till Granskningsnämnden för radio och TV, "eftersom det så uppenbart strider mot kravet på opartiskhet och saklighet". Som expertkommentator i inslaget framträder Kurt Junesjö, som tidigare anlitats av Elektrikerförbundet för att ta fram förbundets lönepolitiska skrift.

Larsson uppmärksammar att Junesjö på sin hemsida tydligt tagit ställning mot det avtal LO och Svenskt Näringsliv ingått, och därmed knappast kan anses vara oberoende expert.

Frågan om vilka personer som ges möjlighet att yttra sig i massmedierna kring olika händelser är en grundläggande fråga för en redaktion eller enskild reporter. Balansen mellan olika sidor av saken i inslagen är avgörande för den egna trovärdigheten, men också förmågan att ge tittare/lyssnare/läsare en korrekt beskrivning av dem som väljs ut att föra fram sina åsikter.

//Tove Lifvendahl

Politisk bild eller verklighet

”Risken är att regeringens pressekreterare blir ett hinder för ministrarna att få den information som behövs för att kunna fatta rätt beslut”. Det var ingressen på ett TT-telegram häromdagen och medlemmen i Katastrofkommissionen, överste Bo Pellnäs, citerades: ”Jag har noterat som en ahaupplevelse att ministrarna är nåbara genom sina pressekreterare och sina politiskt sakkunniga. Dessa förefaller i vissa fall då snarare ha varit ett filter för information. Det blir då lätt mer ett fall om hur media ska hantera situationen än själva sakförhållandet.”

Detta visar i koncentrat hur det ”politiska djuret” utvecklats till att ägna sig åt mediebild istället för faktisk verklighet. Det är hög tid att återerövra seriositeten i maktutövningen där de mediala filtren får mindre betydelse till förmån för fakta, kunskap och erfarenhet. Sker inte ett sådant återtåg måste dagens företag utveckla en dual strategi vid mötet med regeringskansliet; dels en angreppsvinkel som går hem hos den politiska ytlighetens tjänstemän – de som jobbar med den politiska bildsättningen, dels ett substantiellt spår som är intressant för de partipolitisk obundna tjänstemännen, rättschefen och i bästa fall statsrådet.

//Dan Ericsson

Intelligent blogrespons

Det begynner etter hvert å bli noe mange har opplevd: Man blir omtalt i en nyhetssak på nett, nettstedet åpner for kommentarer under artiklene, og en anonym person skriver noe, ofte usakelig, som setter artikkelen eller en av intervjuobjektene i et helt annet lys. Ettersom skribenten ikke tilhører avisredaksjonen og dessuten er anonym, er det lite man kan gjøre for å få endret det som er skrevet. Muligheten man har da er å benytte seg av samme metode: Man svarer rett og slett direkte på kommentaren. Det er helt klart både fordeler og ulemper med dette. Av og til er det langt fra smart, men andre ganger kan det være med på å stilne debatten. Det norske medie- og kommunikasjonsnettstedet Propaganda publiserte i går et intervju med Erik Heisholt i reklamebyrået Schnel & Melnychuck. Intervjuet dreide seg om alle hans juryverv i forskjellige reklamekonkurranser, og det faktum at byrået han jobber i gjør det godt i de samme konkurransene. En kommentar under artikkelen ironiserer over hans uttaleser og trekker både hans og byråets habilitet i tvil. Erik Heisholt svarer på kommentaren i en svært hyggelig og pedagogisk tone. Han svarer systematisk, forklarende og faktabasert. Jeg synes det er et eksempel på vellykket blogg-svaring. Han maktet også å stoppe debatten.

// Anne Lindeberg