JKL Blog

In loving memory: JKL Blog

I februari 2004 sjösattes Sveriges första företagsblogg, JKL Blog. Ett intensivt arbete föregick den historiska händelsen av främst Billy McCormac som med sin erfarenhet av amerikanska bloggar insåg före många andra hur stort fenomenet skulle komma att bli även i Sverige.

Några milstolpar i den, relativt bloggfenomenets totala livsålder, anrika historia JKL Blog har, är bland annat december 2003, då en intern testperiod inleddes. I februari 2004 blev bloggen offentlig och rönte mycket uppmärksamhet, dels i bloggosfären men också i tryckta medier. Under de dryga två år bloggen varit igång har vi uppmärksammats kontinuerligt. En av de bättre intervjuerna som har gjorts är Constantin Bastureas med Billy.

I september 2005 lade vår medarbetare Laura Sprechmann fram uppsatsen ”Corporate blogs – how they support strategic communication” vid University of London. Vid årsskiftet 2005/06 gjorde kollegorna på Oslokontoret en ordentlig satsning på bloggen, vilket rönte uppmärksamhet i norsk dagspress.

Idag beräknas antalet svenska bloggar vara uppemot 15-20 000. För de flesta beroende och påverkade av det offentliga samtalet, är det är lika självklart att bevaka och analysera bloggosfären som tryckta och etermedier.

Som internt arbetsverktyg på JKL har bloggen fungerat väl, och vi använder nu erfarenheterna såväl internt som i arbetet för våra uppdragsgivare och nätverk. Vi är övertygade om att bloggen kommer fortsätta vara ett självklart kommunikationsverktyg, men i likhet med andra ständigt utvecklas och förfinas. Bloggens styrka vilar till stor del på dess fenixska natur – osentimental födelse och död. Den ska inte vara någon institution, vilket vi med vår nedstängning idag vill understryka. Bloggen är död – leve bloggen!

Tove Lifvendahl
Redaktör emeritae JKL Blog

Vargas Llosa lämnar ingen oberörd

Fastän några timmar senare sedan frånkommen en lunch med tal av Mario Vargas Llosa, är intrycken alltjämt starka. Den 70-årige internationellt berömde författaren vet också hur man trollbinder en lyssnande publik. Hans verk har präglats av en lika stark passion för frihet och demokrati som motvilja mot förtryck och diktatur, och den som under hans framträdanden under besöket i Sverige fått möjlighet att höra honom berätta om detta, förblir inte exakt samma person som innan.

Ett av de ämnen som kom upp var frånvaron av starka författare i det politiska samtalet, med Vaclav Havel som ett av undantagen. En läsning av Mario Vargas Llosas "Bockfesten" kanske ger en del av förklaringen; så plågsamt tydligt förnedrande som maktmissbruket visar sig i hans berättelse, orkar man nästan inte med. Och för den som vill lyckas politiskt är det tyvärr föga framgångsrikt att komma med dåliga nyheter.

Tove Lifvendahl

You go girl…

Uttrycket har väl aldrig känts mer rätt än riktat till danska Simone Aaberg Kaern efter gårdagens förhandsvisning av hennes film ”Konsten att flyga till Kabul”. För det var länge sen jag blev så imponerad, förbluffad, rörd och samtidigt upprymd, som jag blev av den här filmen.

Simone, konstnär från vårt södra grannland och tillika ”hobby-pilot”, läste en tid efter 11 september 2001 (och den påföljande invasionen av Afghanistan) om en flicka i Kabul som drömde om att bli pilot. I ett land där kvinnor inte ens får cykla, naturligtvis en svåruppnådd dröm för en 17-årig flicka. Vår heroiska (eller möjligen galna?) konstnär får då för sig att om HON kan flyga till Kabul, leta upp flickan och låta henne följa med upp på en provtur, så kanske hon också kan ge flickan det mod och den övertygelse som behövs för att försöka nå sin dröm… Problemet är bara att Simones lilla tvåsitsiga ”modellflygplan” - årsmodell 1961 - har en maxfart på 135 km/h, orkar ca 45-50 mil mellan tankstoppen och klarar max 40 kg packning (m a o min Audi A3 hade varit bättre rustad för färden…)!

Det sägs att tron kan försätta berg, och det gäller nog viljan också. Så härligt det är att emellanåt påminnas om att det faktiskt är närmast bokstavligt sant!! Och inte bara för den som ska flyga ett litet propellerplan, anno 1961, på över 11 000 fots höjd över det kalla, karga bergsområde som omger Kabul… utan tillstånd från den amerikanska militären!

Ta med alla ni känner och se filmen. Ni lär inte bli besvikna. Vad jag förstår har den biopremiär i Stockholm den 28 april.

Ylwa Häggström
Fd JKL-medarbetare

Ps. När man ser filmen är det bra att känna till att Simone och hennes sambo Magnus fortfarande är vid liv...

Årets viktigaste val?

Det amerikanska kongressvalet och det svenska riksdagsvalet (!) till trots kan årets viktigaste val (i alla fall historiskt sett) mycket väl vara dagens parlamentsval i Israel. Valet ska, enligt många bedömare, mer eller mindre ses som en folkomröstning i frågan om den fortsatta reträtten från de ockuperade områdena.

Färska rapporter och valanalyser finns att läsa på de engelskspråkiga tidningarna Jerusalem Post och Haaretzs hemsidor.

Gabriel Rodau

Mansrättsorganisation

CNN.com hade ett reportage om "male activists" i förra veckan som uppmärksammades av Nicklas Lundblad. Översättningen mansrättsorganisation är intressant och det återstår att se om svensk media hakar på och om det startas dylika organisationer i Sverige.

/ Daniel Wennick

Gratulerer med OS!

Endelig er OL/OS over, og norske medier kan igjen presse nyheter om matvaresikkerhet, politikk og kriminalsaker inn i spaltene mellom viktige kjendisnyheter og fotballbilag.

Et enkelt mediesøk på nettet i OL-perioden gir 1597 treff på søkekombinasjonen ”OL”, ”Sverige” og ”Norge” i norske medier. Med alle medieskriveriene som vite kan norske journalister etter OL konkludere med at vi nordmenn er fryktelig opptatt av, og grusomt sjalu på, den strålende svenske innsatsen.

Det interessante er at går man ut og prater med nordmenn flest, opplever man at de fleste gleder seg sammen med broderfolket.

Det kan likevel godt tenkes at norske idrettsutøvere kan bli mer ydmyke, og ikke minst lære noe av svenskenes OL-forberedelser.

Men for egen regning mener jeg det er norske journalister som har mest å lære av sine kolleger blant broderfolket. Gjør man et søk i svenske medier, oppdager man at søkekombinasjonen ”OS”, ”Sverige” og ”Norge” bare gir 749 treff under Torino-lekene.

Uten verken lyst eller behov for å lese over 2000 OL-artikler vil jeg utrope svenske medier til vinnere at den norsk-svenske OL-dekningen. Gratulerer!

//Thomas Sevang

Varumärke mot strömmen

Under januari har Londons tunnelbana prytts av annonser på temat "less is more". Inget märkligt med det. Flera statusfyllda varumärken använder sig av "less is more"-argumentet för att locka kunder att betala mer för några få droppar exklusiv parfym istället för att köpa en doft av billigare märke. Det intressanta med annonserna i tunnelbanan var att avsändaren inte var ett exklusivt varumärke för statusprodukter. Istället var det tämligen ordinära British Gas som i sin nya kampanj uppmuntrar kunderna att förbruka mindre energi.

Kan tyckas motsägelsefullt att ett energibolag uppmuntrar till minskad förbrukning. Å andra sidan är det ett sätt för British Gas att slipa sitt varumärke och utmärka sig som ett kaxigt företag som tar sitt engagemang för miljön på allvar. För att strategin ska lyckas ur ett marknadsekonomiskt perspektiv borde kampanjen leda till antingen fler kunder (som förvisso förbrukar mindre) eller en vilja att betala mer för produkten. Med andra ord högre marginaler. Det är ett vågat försök till att differentiera en så likartad produkt som energi, där kunderna näppeligen märker någon skillnad i den dagliga användningen. Nåväl, det är bara döda fiskar som följer strömmen...

Lena Hök

Er utenriksministeren for flink?

Norges rød-grønne regjering har hatt regjeringsansvaret i over fire måneder. Forventningene var store i forkant, og så langt ser det ut til at kritikerne er i flertall blant synserne. Mange er skuffet, og opposisjonen bruker selvsagt enhver anledning til å kritisere regjeringen. Enten gjør regjeringen for lite, eller så gjør de for mye.

En statsråd har kommet særdeles godt ut av de første månedene i posisjon: Utenriksminister Jonas Gahr Støre. Popularitetsmålinger viser at Støre både er den mest populære statsråden og den i regjeringen som har størst tillit.

Sist helg hadde VG en meningsmåling som viste at 24 prosent av befolkningen ønsker Støre som statsminister. Bare statsministeren selv, Jens Stoltenberg, scoret høyere med 36 prosent.

Men nå hever Støres kritikere røsten. I Dagbladet 21. februar har sosiolog Trond Blindheim og statsviter Thor Øivind Jensen en kronikk med overskriften ”Problemet Støre”. De mener at Støre er FOR flink.

Jeg har problemer med å ta artikkelforfatterne seriøst, men når erfarne akademikere, som ofte har ment ting jeg har en viss sans for, mener noe, må jeg ta det de skriver alvorlig.

Men jeg synes det er rart at de kan konkludere med at Støre er for flink og at det er et problem at vi endelig har fått en utenriksminister som ikke gjør feil.

Også andre reagerer på denne kronikken. Stortingsrepresentant Svein Roald Hansen skriver om ”Problemet” i Dagbladet i dag.

Bloggeren Voxpopul har på sin side karakterisert kronikken som ”Akademinsk visvas” og mange har kommentert hans innlegg.

Janteloven lever tydeligvis fortsatt i Norge.

//Frode Jacobsen

Palmemordet

På tisdag (28/2) är det 20 år sedan Olof Palme mördades.

För den som vill (åter)uppleva stämningarna och nyhetsrapporteringen från 1986 rekommenderas starkt Sveriges Televisions öppna arkiv på internet.

Gabriel Rodau

Bengt-Åke och taktiken

Dagen efter. Vi förlorade mot Slovakien och fick vår drömmotståndare i OS-hockeyns kvartalsfinal. Någon som är glad? Säkert många. Några som är besvikna? Antagligen ännu fler. Besvikna på vår förbundskapten Bengt-Åke Gustafsson som inför matchen mot Slovakien antydde att han var beredd att lägga sig av taktiska skäl. Förutom att han med sitt uttalande hånade ett av idrottens grundvärden (att alltid göra sitt bästa) så pekar hans uttalande mot något mer – idrottsledarens roll i ett större sammanhang.

Continue reading "Bengt-Åke och taktiken"

Vad har du i badrumsskåpet?

Under de senaste åren har många röster höjts för att vi ska kvotera in kvinnor på olika poster i samhället. Det har handlat om akademiska titlar, politiska poster och olika positioner inom näringslivet. Olika personer, branscher och organisationer har sagt och skrivit mycket om hur man kan och ska göra, men tyvärr har inte mycket hänt.

I dagarna har Veckans Affärer utsett Sveriges 125 mäktigaste kvinnor i näringslivet 2006. Detta gör Veckans Affärer årligen och det är ett konkret sätt att visa på de framgångsrika kvinnor som finns i näringslivet. Genom att synliggöra kvinnliga näringslivstoppar visar Veckans Affärer på ett handgripligt sätt att det finns framgångsrika kvinnor och att det inte finns en motsättning i att vara kvinna och göra karriär. För mig som ung (nåja, yngre i alla fall) kvinna är det peppande att se och läsa.

Veckans Affärer har ett antal listor och utser att antal ”mäktigaste”. Den här utnämningen skedde under ett halvdagsseminarium med titeln Kvinnorna och Makten. Det hela avslutades med en gala där den Mäktigaste kvinnan fick ett vackert diplom. Samt ett års förbrukning av antirynkkräm.

Ja, ni läste rätt; ett års förbrukning av antirynkkräm.

Kanske är det av välmening, ett sätt att hjälpa kvinnor i karriären. Men är det inte att än en gång tala om att om du som kvinna ska göra karriär så måste du vara snygg och ”välbehållen”. Kanske är det bara för att krämtillverkaren var sponsor av galan.

Undrar om Rogain – ett medel mot för tidigt håravfall – är sponsor när man delar ut utmärkelsen Börsens mäktigaste över 65. En lista där 43 av 45 platser innehas av män som rent statistiskt skulle ha behållning av en sådan produkt. Eller kanske skulle det uppfattas som lite plumpt att lägga sig i vad en person har i badrumsskåpet.

/Helena Söderlind Paues, utanför listan och utan antirynkkräm

125 mäktigaste kvinnorna i näringslivet

Veckans Affärer presenterar sin lista över de 125 mäktigaste kvinnorna i näringslivet, med Gunilla Nordström, Annika Falkengren och Louise Julian i topp. En intervju i DN Ekonomi med Kinastationerade Nordström finns här.

Tove Lifvendahl

Blogg från demokratins inre

För några dagar sen startade miljöpartiet med Yvonne Ruwaida och Gustav Fridolin i spetsen en ny blogg. Till skillnad från Ruwaidas egen blogg som är av mer, låt oss säga privat karaktär, ska detta nya initiativ handla om arbetet i EU-nämnden. Jag väntar med spänning på att fler ska haka på trenden och öppna upp maktens inre hjärtkammare för inblick. Mer ”open-heart surgery” för folket helt enkelt.

//Björn Johansson

Mellanösterns gåtor i barnets minneslabyrint

Amos Oz´s ”En berättelse om kärlek och mörker” (W&W, 574 s, 2005) var med rätta 2005 års stora översättningsverk. Utifrån självbiografiskt beträdda stigar från 40- och 50-talets Jerusalem ger Oz läsaren både ett judiskt familjeepos och en inträngande skildring av staten Israels födelse och inledande våndor. Med en passion och sinne för detaljer, dofter, sensuella möten ur barnets perspektiv som inte står Marcel Proust efter, förmedlar Oz en täthet och närvaro som snart får läsaren att känna sig som inackorderad i den ligga lägenheten med Amos som enda barnet.

Ur tolvåringens perspektiv förebådas den närmast ofrånkomliga katastrofen i form av modernas självmord, men vägen dit ger trådar av minnen till det tidiga 1900-talets judiska liv i Litauen och Ukraina, den sionistiska rörelsen under mellankrigstiden och staten Israels tumultartade födelse. Det handlar om Israels ständiga kamp att förena den nya statens ideal med klassiska judiska religiösa traditioner såväl som med det västerländska kulturarv som med särskild stolthet burits upp av judiska intellektuella från Europa. Amos Oz ger viktiga mosaikskärvor till förståelsen av dagens Israel och Mellanösternkonflikten; såväl som bidrag till de eviga livsfrågorna.

I en tid av allt snabbare tempo och krav på dramatik som påverkar alla kommunikatörer och berättare ger Oz ett exempel på att även motsatsen fungerar: Långsamhetens lov. Antidramatikens långsamhet ger sin särskilda gastkramande dramatik.

En mer konventionell dramatik, men verklighetsnära erbjuder filmen ”München” regisserad av Steven Spielberg, som gick upp på biodukarna den 10 februari. Inte utan moraliska undertoner skapas ett drama kring vad som hände efter massakern på de israeliska idrottsmännen vid olympiaden i München 1972.

Anders Lindberg

Who rules Costa Rica?

“Who rules Costa Rica” var titeln på den avhandling som Oscar Arias Sánchez skrev för många år sedan. Då visste han inte att svaret på den frågan delvis skulle besvaras med hans eget namn efter presidentvalet 1986. Han visste inte heller att engagemanget att driva fredsprocessen i det krigshärjade Centralamerika skulle ge honom Nobels fredspris 1987.

Nu kan det vara dags igen. Söndagen den 5 februari begav sig invånarna i en av Latinamerikas äldsta demokratier, ofta kallad ”Centralamerikas Schweiz”, till vallokalerna. Som The Economist rapporterar har dock valdeltagandet varit det lägsta sedan 1958 – endast 67 procent. Kanske ett tecken på apati efter de många korruptionsskandaler som har drabbat det tropiska turistparadiset.

Men ännu kan Oscar Arias och hans Partido Liberación Nacional (PLN) inte räkna hem segern. Enligt costaricanska La Nación har Oscar Arias fått 40,51%, mot 40,29% av hans närmaste opponent Ottón Solís, tidigare medlem i PLN.

Givet den lilla marginalen påbörjades idag (den 7 februari) en manuell räkning och därmed en omräkning av rösterna. Resultatet väntas den 20 eller 21 februari. ”Who rules Costa Rica”…det återstår att se.

Laura Sprechmann

Världen har kommit till byn

Protesterna mot publiceringen av karikatyrerna av profeten Muhammed sprider sig och växer i styrka. I helgen angrep extremistiska grupper danska, norska och svenska ambassader och konsulat i Mellanöstern. Också företag drabbas, stora som små. Förra veckan meddelade Arla att man stänger en fabrik med 800 anställda i Saudiarabien och att 100 anställda i Danmark tvingas lämna sina jobb som följd av bojkotten av danska varor. I helgen tillkännagav Irans president att Iran kommer att säga upp alla ekonomiska avtal med länder där karikatyrerna publicerats. Enligt Dagens Industri utgör exporten till Mellanöstern omkring två procent av den totala svenska exporten, eller 23 miljarder kronor.

Continue reading "Världen har kommit till byn"

Selvkritikk som kommunikasjonsstrategi

- Vi har gjort feil. Vi har vært for opptatt av å vise hva som er forskjellen på SV politikk og regjeringens politikk. Slik åpner Kristin Halvorsen et tosiders intervju i Dagbladet tirsdag 31. januar. Hun velger her å legge kortene på bordet og oppsummere alt som gikk galt ”den tøffe vinteren”.

Dette kan være en vinn-vinn situasjon for både Kristin Halvorsen og Dagbladet. Avisen har konfrontert partilederen med alle de vanskelige sakene og får en førsteside. Halvorsen får muligheten til å snakke over to sider. Hun må svare på tabbene, men får samtidig solgt inn en ti-punkts skryteliste. Intervjuet er et utmerket bilde på at når man tar selvkritikk og legger seg flat, får man også tid og spalteplass til å begrunne sine feil og love bedring. Her gir Kristin Halvorsen inntrykk av at hun er tilbake på offensiven. Hun klarer å vise humor, og hun har fått tid på seg til å finslipe svarene på Israel-boikott og den noe merkelige semantisk-politiske fattigdomsdebatt(en) som Aftenposten startet.

Intervjuet viser at man i noen situasjoner, når det negative trøkket blir stort, ikke har noe å tape på å ta selvkritikk. Tvert i mot kan dette både vise ydmykhet, og få presse og opinion til å lytte til budskapet ditt. Bondevik gjorde det samme da han i valgkampen sa at KrF i regjering ikke hadde gjort nok for de fattige. Det er nok delte meninger om hvorvidt dette var vellykket eller ikke. Spenningen etter man har lagt seg flat, vil alltid ligge i hvorvidt selvkritikken setter punktum for den ytre kritikken, eller om den eskalerer den.

En ting er helt sikkert: nå må SV klare å leve opp til Kristin Halvorsens løfte om bot og bedring. Vi har trodd det var en styrke å vise hva SV primært mener. Men det har ikke fungert, sier Halvorsen.  Den nye strategien krever at troppene må holde seg samlet og stå bak regjeringens politikk, og ikke sprike i alle retninger. Det kan bli en tøff kommunikasjonsmessig utfordring.

// Åshild Mathisen

Fokus

Fokus i den svenska debatten ligger på kortsiktiga fenomen som Riksbankens räntehöjning, plus-jobb och stigande fastighetspriser. Det är emellertid inget av detta som kommer att sysselsätta oss som bor i Sverige i framtiden, utan den enda möjligheten är att producera varor och tjänster som bygger på innovation. En av Sveriges viktigaste konkurrensfördelar historiskt har varit tillgång till välutbildade och ”billiga” ingenjörer som har skapat innovativa produkter. År 2004 antog KTH i Kista lika många kinesiska som svenska studenter på de tekniska utbildningarna (vem tror du har högst betyg?). Totalt utexamineras det drygt 220 000 ingenjörer i Kina varje år. Dessa ingenjörer kostar bara 20% av deras svenska motsvarighet. Talar inte dessa siffror för att innovationen och kreativiteten i framtiden kommer att finnas i Kina och inte i Sverige? Skulle inte effekten kunna bli att ett företag som Ericsson, som direkt eller indirekt sysselsätter 100.000 personer i Sverige, inte finns i Kista om tio år utan i ett kinesiskt telekomkluster? Borde således inte fokus i den svenska debatten vara hur vi tillsammans (universiten, staten, småföretagare, storföretag och medborgare) skulle kunna skapa ett samhälle i Sverige som kan skapa innovativa produkter och tjänster som kineserna och övriga konsumenter efterfrågar?

//Rickard Brorsson, Ordförande SSE-MBA Entrepreneurship Forum

(Richard Brorsson hör till den första kullen MBA-studenter vid HHS. Denna vecka gästbloggar han om innovationernas betydelse för svensk konkurrenskraft)

Avslørte svindel på nett

Aftenposten bringer i dag historien om hvordan en deltaker i et diskusjonsforum på en bilblogg detaljert forklarte hvordan han hadde gått frem for å svindle forsikringsselskapet sitt. Forsikringsselskapet ble tipset om saken, og fikk så mye informasjon fra mannens innlegg i bloggen at de nå kommer til å politianmelde ham.

Kripos (norsk kriminalpoliti) sier nå at de vil utvikle verktøy for å overvåke kriminell aktivitet på nettet - de skal patruljere nettet på samme måten som de patruljerer gatene på jakt etter kriminell aktivitet.

Næringslivet er i ferd med å innse at det kan lønne seg å følge med i blogosfæren. Ikke bare for å avdekke eventuell omdømmerisiko, men også for å kunne avsløre kriminalitet rettet mot virksomheten.

// Lotte Grepp Knutsen

Guilt by accusation?

I Dagens Industri de senaste dagarna har man kunnat läsa om det brasilianska skogsbolaget Aracruz; att bolaget anklagas för att skövla atlantisk regnskog, att kungafamiljen har investerat i bolaget, och slutligen att kungafamiljen sålt sitt innehav på grund av Naturskyddsföreningens kritik mot bolaget.

Jag var nyligen i Brasilien och träffade där företrädare för ett flertal skogsbolag, däribland Stora Enso som i samarbete med Aracruz nyligen gjort en stor investering i atlantregionen Bahia. Jag har ingen aning om i vilken utsträckning Aracruz var med och skövlade den atlantiska regnskogen. Men vad jag dock vet är att det nu var ganska länge sedan. Redan i mitten av 70-talet var merparten av den naturliga atlantiska regnskogen avverkad.

Continue reading "Guilt by accusation? "