« Gärna reklam mot sjuåringar | Main | Debattbok om feminism skapar svallvågor på Handelshögskolan »

04/26/2004

E-handelskammarens Nicklas Lundblad gästar JKL Blog!

(The following post was written by guest blogger Nicklas Lundblad, a researcher in informatics, writer and the vice president of the Stockholm Chamber of Commerce, new technologies. He is a member of several expert groups and has written several articles, two books and a number of pages on information technology and law. You can check out his blog here. //Billy McCormac)

Idag, den 26:e april, börjar e-Week i Dublin. En särskild vecka vigs åt att studera, diskutera och debattera informationssamhällets utveckling under det irländska ordförandeskapet. Jag reser till Dublin för att delta som moderator på en delkonferens som skall behandla frågan om vilka rättsliga barriärer som håller e-handeln tillbaka.

EU-kommissionen har den till synes goda ambitionen att främja e-handeln, och arrangerade därför en rundfråga bland företag och företagarorganisationer. Frågorna gällde främst vilka gamla lagar som behöver reformeras, och vilka icke-reglerade områden som kanske behöver regleras, för att fler skall våga e-handla. Svaren, däremot, handlade om något helt annat.

Svaren från företagen handlade om hur den kaskad av nya lagar som EU har tagit fram kommit att bli ett hinder för den elektroniska handeln. Personuppgiftsreglering, konsumentskydd vid distansavtal, informationsplikter, upphovsrätt och särskilda skatteregler - alla framtagna just för att främja den elektroniska handeln enligt ansvariga politiker - utgör i dag de största hindren för samma elektroniska handel.

Det är en lärorik historia.

Resultatet av rundfrågan visar att vi inte bara skall frukta politikerna när de försöker förbjuda något. Vi kanske har anledning att frukta dem än mer när de vill främja något.

Främjandet är ett uttryck för en särskild sorts politisk girighet. Det är en girighet utgår från förvissningen om en kraftig tillväxt på något område, och som sedan försöker kapitalisera på denna tillväxt genom att
fatta politiska beslut som föregriper tillväxten i tiden. Därefter kontoförs utvecklingen inte som en spontan utveckling, utan som det nogsamt skapade och planerade resultatet av politiska beslut.

"Se", säger politikern. "Vi införde ett direktiv om elektronisk handel redan år 2000. Sedan dess har den elektroniska handeln växt. Det är uppenbart att tillväxten i den elektroniska handeln följer av våra
politiska beslut."

Det kallas för post hoc ergo propter hoc (lägg det på minnet), och är ett av de klassiska tankefelen. Endast för att en händelse föregår en annan i tiden följer ej därav att denna händelse orsakade den därefter
kommande. Kom ihåg det nästa gången en politiker tar på sig äran för ett beslut.

Det farliga främjandet känns igen på åtminstone två tydliga kännetecken.

Det första tecknet är att det inte finns någon uppfattning om hur tillväxttakten egentligen borde se ut. E-handeln mellan företag har växt med mer än 100 procent per år, flera år i rad, inom EU. Den som hävdar
att det krävs politiska åtgärder för att främja den elektroniska handeln måste alltså vara av åsikten att det borde gå snabbare. Men hur mycket snabbare? 1000 procent? 10000 procent?

Varje gång en politiker säger att han eller hon har för avsikt att främja något borde vi fråga efter hur fort denne politiker tycker att processen i fråga borde gå och vilket målet är. Vilken är den optimala utvecklingstakten? Och varför? Den som vill främja integrationen borde kunna svara på frågan om hur fort det borde gå att bli integrerad i ett nytt samhälle. Den som vill främja förtroendet för näringslivet borde
kunna förklara precis hur stort detta förtroende borde vara, och varför. Den som vill främja den elektroniska handeln borde kunna ange, mellan tummen och pekfingret, hur stor den borde vara och varför dagens rasande takt ger anledning att misstänka att förändringsprocessen saktas ned av något.

Främjande utan mål och utan uppfattning om en rimlig takt är inte bara korkat, det är också farligt. Den som skyndar på processer som borde få ta tid, och ske i sin egen takt, riskerar att förstöra det åtråvärda
resultatet. Den som främjar den elektroniska handeln genom att stifta lagar riskerar att dessa lagar hämmar samma elektroniska handel.

Det är mycket enkelt - om du inte vet vad du vill ha, hur vet du då när du har det?

Det andra tecknet på att något är fel är att främjandeåtgärderna som föreslås möts med gillande från alla parter vid den tidpunkt de föreslås. Det finns inget som är ett så säkert tecken på att en åtgärd är fullständigt verkningslös, som att alla gillar den - till att börja med. Alla älskade lagen om elektroniska signaturer när den föreslogs. Idag är den ett stort hinder för utvecklingen av ett säkert internet. Alla nickade uppskattande när konsumentskyddet skräddarsyddes om för Internet, idag är det tusentals företag som inte förstår vad reglerna betyder och som ser enorma problem med att sälja till andra länder än
det egna inom EU.

Främjandet sker med mjuka medel. Det gäller för den framtidsgirige politikern att inte göra sig några fiender nu, för en beräknad senare politisk intäkt. Därför föreslås bara sådant som alla tycker är rimligt
i förslagsögonblicket. Men snart nog surnar främjandet, och de nya - till synes harmlösa - förslagen till regler visar sig ofta snabbt vara både tillväxthämmande, obegripliga och onödiga.

Vänta några år, så får ni se. Förtroendekommissionens kod, som i dagarna unisont välkomnas av alla, kommer snart nog att framstå som den hala utförslöpa som den verkligen är. Självreglering blir till kod blir till lagstiftning, och snart nog kommer förtroendet för näringslivet att urholkas igen, men inte på grund av avsaknaden av regler för hur näringslivet skall sköta sig. Istället kommer vi att klaga på att alla koder, självregleringsorgan och lagar på området gör det svårt att förstå vad det är näringslivet egentligen får göra, och vad som är förbjudet. Vem kan väl lita på ett näringsliv som behöver alla dessa regler för att sköta sig? Och hur skall den som inte kan reglerna veta om näringslivet verkligen sköter sig?

Reglerna kommer att förvandlas till en hämsko som minskar förtroendet för näringslivet, istället för den stärkande medicin som kommissionen hoppas att de skall bli.

Slutsatserna är enkla. För företagare och näringslivsorganisationer gäller den gamla devisen att man bör frukta grekerna, särskilt när de kommer med gåvor. Främjande politiker är som mållösa missiler. Främjandet glider till sist snabbt över i ett fjärmande, och det politiska planerandet visar sig återigen vara den spontana ordningens främsta fiende. //Nicklas Lundblad

April 26, 2004 in Inlägg på svenska | Permalink