JKL Blog

Demokrati i tiden

En ny trend börjar ta form i den allmänna debatten. Demokrati har blivit det nya modeordet och den demokratiska andan börjar spridas till nya och vitt skilda sammanhang. Detta gäller även på områden som tidigare har varit friskrivna från demokratiska processer. Ett exempel på detta är Förtroendekommissionens förslag om större öppenhet på bolagsstämmorna där aktieägarna ska få utökade möjligheter att ifrågasätta och delta i beslut. Ett annat exempel är det prestigefyllda World Economic Forum (ett internationellt forum för världens ledare att mötas och diskutera globala samhällsproblem) som öppnar upp för dialog via en egen blogg. Premiären var igår och bloggen är öppen för alla och envar, i god demokratisk anda. Med tanke på att World Economic Forum annars ofta beskylls för att vara just odemokratiskt, med möten utan insyn från allmänheten, får man förmoda att det här ett steg i en mer demokratisk riktning. Helt i tidens anda. //Lena Hök

Från fusionsseger till lönestrid?

Sanofi-Synthelabo fick i början av veckan, med franska politikers hjälp, slutligen gehör för sitt bud på Aventis och skapar därmed världens tredje största läkemedelsbolag. Men man ser ut att ha fått ett av Europas högre lönepaket med på köpet. Aventis registrerade i april ett lönepaket för ledningen hos SEC. Samgåendet ger Aventischefen Igor Landau och hans kollegor har rätt till minst tre årslöner och pensionsavtal oavsett om de stannar kvar i bolaget, avgår eller själva väljer att lämna bolaget. För Landau kan detta landa på hela 24 MEUR.

Frankrike har precis som vi haft mycket heta debatter om chefslöner. Transparensen är dock lägre på många håll i Europa. Sällan har aktieägare direkt inflytande över lönesättningen som Förtroendekommissionen nu föreslår att ägare i svenska bolag ska få. I fallet Aventis är det USA-noteringen som gjort att detaljerna avslöjas. Och aktieägarnas enda chans att komma undan paketet är att tacka nej till affären. Rätt tufft. //Lena Torlegård

U.S. intelligence officials may begin tracking blogs

This piece reports that "some analysts say U.S. intelligence and law enforcement officials might be starting to track blogs for important bits of information. This interest is a sign of how far Web media such as blogs have come in reshaping the data-collection habits of intelligence professionals and others, even with the knowledge that the accuracy of what's reported in some blogs is questionable. "

"'News and intelligence is about listening with a critical ear, and blogs are just another conversation to listen to and evaluate. They also are closer to (some situations) and may serve as early alerts,' said Jock Gill, a former adviser on Internet media to President Clinton (news - web sites), in a later phone interview, after he spoke on the panel."

The article notes that China already is tracking blogs. "[China is] also reportedly trying to block blogs. Several press reports earlier this year said the government shut two blogging services and banned access to all Weblogs by Chinese citizens." //Billy McCormac

Meg Tiveus lämnar VD-stolen på Svenska Spel

Den svenska speldrottningen Meg Tivéus har meddelat att hon önskar lämna VD-posten för Svenska Spel senast i samband med bolagsstämman 2005. Rekrytering av efterträdaren förväntas inledas omgående. Tivéus, som fyllde 60 år i fjol, säger sig vara öppen för framtida erbjudanden om styrelseposter eller exekutiva uppdrag. Svenska Spel har under de senaste åren gått med stora vinster, som mest under 2002 då vinsten blev 4, 7 miljarder. För 2003 blev vinsten 1,1 miljarder. //Tove Lifvendahl

Debattbok om feminism skapar svallvågor på Handelshögskolan

Författaren och journalisten Susanna Hakelius Popova har nyligen utkommit med boken Elitfeministerna, som nu ger upphov till åtskilliga svallvågor. Boken beskriver hur en radikalfeministisk teorigrund blivit mer och mer tongivande i samhällsdebatten, och hur företrädare i politiken, akademin och massmedierna anammat och omfamnat problemformuleringar baserade på denna grund. Debattartikeln på DN Debatt den 17 april riktade sig främst till de svenska riksdagspartierna:

"Hur kommer det sig att inget av partierna har hittat ett annat sätt att driva jämställdhetspolitik, än det radikalfeministiska som grundar sig i den extrema analys som säger att alla män är överordnade alla kvinnor?"

Artikeln bemöttes med tystnad, medan boken som helhet däremot har skapat intensiva debatter. Just nu pågår diskussioner på Handelshögskolan, kring forskaren Anna Wahl vars forskning ifrågasätts av Hakelius Popova, och ett massutskick från tidningen Axess till studenterna med ett erbjudande om boken. //Tove Lifvendahl

E-handelskammarens Nicklas Lundblad gästar JKL Blog!

(The following post was written by guest blogger Nicklas Lundblad, a researcher in informatics, writer and the vice president of the Stockholm Chamber of Commerce, new technologies. He is a member of several expert groups and has written several articles, two books and a number of pages on information technology and law. You can check out his blog here. //Billy McCormac)

Idag, den 26:e april, börjar e-Week i Dublin. En särskild vecka vigs åt att studera, diskutera och debattera informationssamhällets utveckling under det irländska ordförandeskapet. Jag reser till Dublin för att delta som moderator på en delkonferens som skall behandla frågan om vilka rättsliga barriärer som håller e-handeln tillbaka.

EU-kommissionen har den till synes goda ambitionen att främja e-handeln, och arrangerade därför en rundfråga bland företag och företagarorganisationer. Frågorna gällde främst vilka gamla lagar som behöver reformeras, och vilka icke-reglerade områden som kanske behöver regleras, för att fler skall våga e-handla. Svaren, däremot, handlade om något helt annat.

Svaren från företagen handlade om hur den kaskad av nya lagar som EU har tagit fram kommit att bli ett hinder för den elektroniska handeln. Personuppgiftsreglering, konsumentskydd vid distansavtal, informationsplikter, upphovsrätt och särskilda skatteregler - alla framtagna just för att främja den elektroniska handeln enligt ansvariga politiker - utgör i dag de största hindren för samma elektroniska handel.

Det är en lärorik historia.

Resultatet av rundfrågan visar att vi inte bara skall frukta politikerna när de försöker förbjuda något. Vi kanske har anledning att frukta dem än mer när de vill främja något.

Främjandet är ett uttryck för en särskild sorts politisk girighet. Det är en girighet utgår från förvissningen om en kraftig tillväxt på något område, och som sedan försöker kapitalisera på denna tillväxt genom att
fatta politiska beslut som föregriper tillväxten i tiden. Därefter kontoförs utvecklingen inte som en spontan utveckling, utan som det nogsamt skapade och planerade resultatet av politiska beslut.

"Se", säger politikern. "Vi införde ett direktiv om elektronisk handel redan år 2000. Sedan dess har den elektroniska handeln växt. Det är uppenbart att tillväxten i den elektroniska handeln följer av våra
politiska beslut."

Det kallas för post hoc ergo propter hoc (lägg det på minnet), och är ett av de klassiska tankefelen. Endast för att en händelse föregår en annan i tiden följer ej därav att denna händelse orsakade den därefter
kommande. Kom ihåg det nästa gången en politiker tar på sig äran för ett beslut.

Det farliga främjandet känns igen på åtminstone två tydliga kännetecken.

Det första tecknet är att det inte finns någon uppfattning om hur tillväxttakten egentligen borde se ut. E-handeln mellan företag har växt med mer än 100 procent per år, flera år i rad, inom EU. Den som hävdar
att det krävs politiska åtgärder för att främja den elektroniska handeln måste alltså vara av åsikten att det borde gå snabbare. Men hur mycket snabbare? 1000 procent? 10000 procent?

Varje gång en politiker säger att han eller hon har för avsikt att främja något borde vi fråga efter hur fort denne politiker tycker att processen i fråga borde gå och vilket målet är. Vilken är den optimala utvecklingstakten? Och varför? Den som vill främja integrationen borde kunna svara på frågan om hur fort det borde gå att bli integrerad i ett nytt samhälle. Den som vill främja förtroendet för näringslivet borde
kunna förklara precis hur stort detta förtroende borde vara, och varför. Den som vill främja den elektroniska handeln borde kunna ange, mellan tummen och pekfingret, hur stor den borde vara och varför dagens rasande takt ger anledning att misstänka att förändringsprocessen saktas ned av något.

Främjande utan mål och utan uppfattning om en rimlig takt är inte bara korkat, det är också farligt. Den som skyndar på processer som borde få ta tid, och ske i sin egen takt, riskerar att förstöra det åtråvärda
resultatet. Den som främjar den elektroniska handeln genom att stifta lagar riskerar att dessa lagar hämmar samma elektroniska handel.

Det är mycket enkelt - om du inte vet vad du vill ha, hur vet du då när du har det?

Det andra tecknet på att något är fel är att främjandeåtgärderna som föreslås möts med gillande från alla parter vid den tidpunkt de föreslås. Det finns inget som är ett så säkert tecken på att en åtgärd är fullständigt verkningslös, som att alla gillar den - till att börja med. Alla älskade lagen om elektroniska signaturer när den föreslogs. Idag är den ett stort hinder för utvecklingen av ett säkert internet. Alla nickade uppskattande när konsumentskyddet skräddarsyddes om för Internet, idag är det tusentals företag som inte förstår vad reglerna betyder och som ser enorma problem med att sälja till andra länder än
det egna inom EU.

Främjandet sker med mjuka medel. Det gäller för den framtidsgirige politikern att inte göra sig några fiender nu, för en beräknad senare politisk intäkt. Därför föreslås bara sådant som alla tycker är rimligt
i förslagsögonblicket. Men snart nog surnar främjandet, och de nya - till synes harmlösa - förslagen till regler visar sig ofta snabbt vara både tillväxthämmande, obegripliga och onödiga.

Vänta några år, så får ni se. Förtroendekommissionens kod, som i dagarna unisont välkomnas av alla, kommer snart nog att framstå som den hala utförslöpa som den verkligen är. Självreglering blir till kod blir till lagstiftning, och snart nog kommer förtroendet för näringslivet att urholkas igen, men inte på grund av avsaknaden av regler för hur näringslivet skall sköta sig. Istället kommer vi att klaga på att alla koder, självregleringsorgan och lagar på området gör det svårt att förstå vad det är näringslivet egentligen får göra, och vad som är förbjudet. Vem kan väl lita på ett näringsliv som behöver alla dessa regler för att sköta sig? Och hur skall den som inte kan reglerna veta om näringslivet verkligen sköter sig?

Reglerna kommer att förvandlas till en hämsko som minskar förtroendet för näringslivet, istället för den stärkande medicin som kommissionen hoppas att de skall bli.

Slutsatserna är enkla. För företagare och näringslivsorganisationer gäller den gamla devisen att man bör frukta grekerna, särskilt när de kommer med gåvor. Främjande politiker är som mållösa missiler. Främjandet glider till sist snabbt över i ett fjärmande, och det politiska planerandet visar sig återigen vara den spontana ordningens främsta fiende. //Nicklas Lundblad

Gärna reklam mot sjuåringar

Ett barn kan inte kritiskt bedöma reklambudskap förrän de är drygt nio år. Lika gamla måste barnen vara för att kunna skilja mellan fantasi och verklighet i media. Det anser i alla fall niohundra amerikanska marknadsförare som har intervjuats om sitt arbete med reklam mot ungdomar och resultatet av undersökningen presenteras i PR Week. Trots att marknadsförarnas insikter om hur barn fungerar tycker de samtidigt att det är okej att börja arbeta med reklam och pr redan mot sjuåringar.

Dave Siegel, vd för The Wonder Group, en amerikansk reklambyrå specialiserad på barn tycker inte att sju år är särskilt tidigt. Hans egen byrå vänder sig mot ännu yngre barn. Siegel hävdar att deras egna marknadsundersökningar visar att föräldrarna vill att barnen ska mötas av reklambudskap eftersom det gör föräldrarnas vardag enklare!

Helt fel har han sannolikt inte. Ändå känns cynismen svårsmält. Det finns förmodligen ingen gräns för hur långt man är villig att gå för att knyta lojalitetsbanden. För kritiker av barnreklam ger onekligen undersökningsresultatet många tunga argument. //Daniel Nordlund

Miljörörelsen har sin egen blogg!

Även miljörörelsen anammar bloganvändandet för att stärka sin kommunikation. På Green Media Toolshed kan miljörörelsen få tips för att föra ut sitt budskap. En intressant aspekt är den betoning som läggs på vikten av att på detta sätt stärka den interna kommunikationen. En organisations syfte och mål måste hela tiden förklaras och kommuniceras internt, för att medarbetarna och medlemmarna ska förstå verksamheten och kunna bidra till utvecklingen. //Mia Enayatollah

JKL får uppmärksamhet i blogosfären

Constantin Basturea driver en amerikansk PR-blog med tusentals läsare. Han har också startat ett slags blogaggregator där han samlar alla inlägg som skrivs på PR-bloggar världen runt. Idag publicerar han en intervju gjord med redaktören för JKL Blog, Billy McCormac, om värdet av företagsbloggar och responsen på JKLs pionjärinsats i Sverige. //Tove Lifvendahl

Fejkade nyheter fäller ännu en chefredaktör

Chefredaktören för USA Today, Karen Jurgensen, avgick i natt. En av tidningens reportrar hittade helt enkelt på nyheter ibland när verkligheten inte var spännande nog. Något liknande hände på New York Times i somras. Både chefredaktören och redaktionschefen fick lämna sedan det visat sig att en av tidningens journalister hade suttit hemma i Brooklyn och skickat in artiklar med date line från platser han aldrig besökt och med citat från människor som inte fanns. En ny trend inom amerikansk journalistik? Möjligen en trend men inte ny. Redan 1981 var Washington Post-reportern Janet Cook tvungen att lämna tillbaka sitt Pulitzerpris. Heroinisten Jimmy, 8, som var huvudperson i hennes prisbelönta artikelserie var nämligen påhittad.

Skönt att bo fina i Sverige och inte fula USA där reportrarna hetsas av ägarnas girighet. Det vet vi ju. Men vad var det förresten som debatten på Publicistklubben härom kvällen handlade om? Jovisst ja. "Undergrävande journalistik", det vill säga hur undersökande journalister allt som oftast klipper och knåpar med sanningen för att få den att passa den tes som drivs. Skillnaden mellan USA och Sverige kanske inte är så stor. Utom möjligen den att där får redaktörerna sparken när felen uppdagas. //Jon Åsberg