Analys av Europaparlamentsvalet 2004

JKL har till sina kunder gjort en analys av Europaparlamentsvalet den 13 juni som sänts ut till mottagarna under morgonen den 14 juni. Den analys som finns på bloggen är ett sammandrag av den analys som sänts till kunderna.

En mindre jordbävning
Misstroendet mot EU eller mot delar i EU-projektet har varit långt större än vad man räknat med, även inom borgerligheten. Moderaterna och socialdemokraterna har inte varit bra på att uttrycka bristerna i EU-projektet samtidigt som de propagerar för en positiv syn på EU överlag.

Junilistans framgång var sensationellt stor och om Nils Lundgren gör verklighet av hotet att även ställa upp i riksdagsvalet, måste såväl socialdemokraterna som moderaterna allvarligt fundera över det nya läget.
Junilistan lyckades väl utnyttja journalisternas jakt på en spännande konflikt i valrörelsens slutskede och mediedramaturgi, och de fick precis den typ av publicitet som påverkade deras potentiella väljare positivt – en outsider, sanningssägare och – till skillnad från Sverigedemokraterna – rumsrena.

Missbedömning av s och m
Socialdemokraterna och moderaterna har båda använt valrörelsen som generalrepetition inför valrörelsen 2006. Socialdemokraterna använde den traditionella motsättningen mellan höger och vänster. Moderaterna använde valrörelsen som en testkörning av Fredrik Reinfeldt. Men i väljarkåren var det inte höger-vänsterfrågan eller förtroendet för den nye moderatledaren som var det centrala. Här dröjde sig den grundläggande frågan om för eller emot EU kvar i långt större utsträckning än vad någon – möjligen undantaget Junilistan – räknat med.

Inga starka toppkandidater – en läxa för partierna
Ingen av kandidaterna har utmärkt sig i någon särskild sakfråga, och förväntas inte heller ha någon avgörande vågmästarbetydelse i Europaparlamentet. Bland de svenska kandidaterna är det enbart Charlotte Cederschiöld (m) som kunnat anföra en tyngre maktposition (vice talman). Perspektivet 19 ledamöter av 732 har inte heller förstärkt vikten av att delta i valet.

Det låga valdeltagandet bekräftar även denna bild. Frånvaron av tydlig konflikt och begripliga budskap med låga kunskapströsklar (vilket tjänstedirektivet och konstitutionsfrågan inte kan sägas vara) har bidragit till att somliga väljare resignerar. De så kallade aktiva soffliggarna har blivit mer högljudda och fått gehör från synliga opinionsbildare som legitimerat bilden av Europaparlamentsvalet som inte är något att bry sig om.

Mer svårnavigerat politiskt landskap
Valet tyder på ett alltmer komplext politiskt landskap, som kommer att göra det svårare för de stora partierna att bilda regeringar. Junilistans framgång tyder på att partiprogram och sakförslag kommer spela mindre roll i framtiden, medan partiernas skicklighet att utnyttja stämningsläget i väljarkåren kommer att spela en större roll.

De ökade svårigheterna att bilda politiska majoriteter och därmed erövra makten, kommer att leda till att sakfrågorna alltmer kommer i skymundan till förmån för maktpolitiska avväganden. För de som är beroende av politiska beslut ökar därmed de politiska riskerna.