JKL Blog

Dyr rymmarjakt på annans bekostnad

Sommarens rymningar från Hall- och Norrtäljeanstalterna kostade polisen drygt åtta miljoner kronor, uppger Ekot. Kostnaderna kommer att tvinga de lokala polismyndigheterna till omprioriteringar.

Polisen måste alltså spara ihop miljonerna inom sin egen verksamhet. Tidigare har polisen fört en diskussion om att idrottsklubbarna ska betala för den extra bevakning som krävs vid deras evenemang. Kan inte denna idé tillämpas även här? Frågan är vilket incitament Kriminalvårdsverket (Kvv) har för att sköta sig effektivt så att rymningar inte sker? Varje gång Kvv sparat och där konsekvenserna på något sätt lett till rymning – bekostas rymmarjakten av polisen och inte av Kvv. Polisen borde alltså skicka en faktura på rymmarjakten till Kvv. Incitament! //Mart Maandi

Inga nyheter i Uppdrag Granskning

Uppdrag Granskning tittade på vad landets kommunister haft för sig under 1980-talet. Programmet som annars brukar få stort mediegenomslag har denna gång rönt blygsamt intresse. Det kan finnas flera orsaker till att det inte fick samma mediala genomslag som det s.k. valstugereportaget fick 2002. Här några förslag varför det är så tyst i media, hämtade ur en lärobok om nyhetsvärdering:

1. Nytt, nytt, nytt. Vi visste allt redan. Att kommunisterna haft täta kontakter med kommunistregimerna visste alla, från vanligt folk till vanliga underrättelsetjänster och ovanliga informationsbyråer.

2. Tidsaspekten. Det hände för länge sedan, på 1970-80 talen. Alla som var med hade drabbats av kollektiv minnesförlust.

3. Konsekvens. Tja, vem bryr sig vad kommunisterna höll på med. Det hade ingen större effekt då heller.

4. Konflikt. Visst kan det finnas konflikter mellan vissa kommunister och andra kommunister. Men detta är inget nytt eller överraskande (se punkt 6).

5. Dramatik. Reportaget innehöll inga mer dramatiska bilder än att en kommunistgumma slängde igen dörren framför Janne Josefssons nos. Nosen oskadd.

6. Avvikelse. Kommunister är kommunister, inget att uppröra sig över. Inget nytt. (se punkt 4)

7. Aktualitet till annat. Förra valet var för två år sedan, nästa är om två år. Dumheter eller opinionssiffror idag har ingen som helst inverkan på valet 2006.

8. Närhet, mänskligt. Tja, även kommunister kan ha sina mänskliga drag och svagheter som att tigga sprit till sitt födelsedagskalas eller ansöka om gratis hälsoresor till Ungern. Även en kommunist kan uppenbarligen vara mänskligt korrupt.

Några tillägg till detta kan vara att kommunisterna kanske är bättre på bortförklaringar än vad borgare är i allmänhet. Hela den kommunistiska historien är en enda lång bortförklaring. Gudrun Schymans var en riktig goding, när hon sa att hon inte intresserad av de internationella kontakterna på den tiden.

Att nyhetsvärderingen på något sätt påverkats av att journalistkåren (enligt opinionsmätningar) visat att de har åsikter nära det granskade partiet, törs jag inte ens antyda…//Mart Maandi

Timing is everything - revisited

I vår serie Timing is everything kommer vi återigen tillbaka till landets justitieminister och hans förmåga att figurera i fel tid i fel sammanhang.

Som konstaterats på flera olika håll den senaste veckan, var det meningen att Thomas Bodström skulle medverka i "Grynets Megashow" i SVT1 i fredags. Enligt påannonseringen skulle det talas "lite om allt möjligt men en hel del om fotboll". Olyckligtvis för justitieministern så kom programmets sändning att sammanfalla med ännu en rymlingsjakt genom de svenska skogarna, denna gång med en anställd fångvårdare som gisslan. Thomas Bodström insåg naturligvis det okloka i att återigen figurera i TV för att tala om fotboll och om sitt utseende under en rymlingsjakt, och beordrade därför SVT att klippa bort honom ur programmet.

I vårt förra inslag på temat hävdade vi att "timing is everything" och att det som i ena stunden är "folkligt" i nästa ögonblick blivit "fånigt". Efter denna andra episod på samma tema, måste vi dock vidga våra reflektioner något.

För visst kan man hävda att Thomas Bodström har otur. Varför måste dessa rymningar ske just samtidigt som han ska vara folklig i rutan? Men med en mer genomtänkt strategi för "varumärket Thomas Bodström" skulle justitieministern inte behöva oroa sig för otur och "taskig timing". Då skulle han välja sina framträdanden med mer omsorg. Bland regeringens medlemmar är sannolikt rollen som justitieminister den post som, tillsammans med finansminister- och utrikesministerposterna, för med sig störst krav på förtroende. JKL brukar hävda att bilden bestäms av en kombination av verklighet och kommunikation. Thomas Bodström är säkert en mycket kompetent jurist, men om han inte tänker igenom det sätt han kommunicerar på kring sin egen person, så kommer han dessvärre aldrig att uppfattas som en.

Det är dags för en ny varumärkesstrategi för Thomas Bodström. //Ylwa Häggström

Presidentvalsdebatter i SVT?

Med sex veckor kvar till det amerikanska presidentvalet ökar intresset även i Sverige. Det är inte så märkligt. Vem som är president i världens enda superstat har betydelse för oss i Sverige. USA spelar inte bara en stor roll som politisk och militär makt utan avgör också i hög grad hur världsekonomin utvecklas. Något som t ex är intressant för alla med bolån.

Man kan tycka att det vore självklart att svensk public service, SVT, skulle sända de tre presidentvalsdebatterna mellan Kerry och Bush. Så verkar dock inte vara fallet.

Ulf Clarén på Sydsvenskan skriver att det danska public service bolaget DR bestämt sig för att sända de tre debatterna mellan Bush och Kerry både i direktsändning på natten europeisk tid och i sammandrag kvällen efter att de ägt rum. SVT och har dock inte bestämt sig än. Risken är väl att det blir ytterligare en halvmesyr i form av några minuters sammandrag ett dygn efteråt i nyhetssändningarna med tillhörande analys av Bo Inge.

Det vore ett vällovligt initiativ om SVT valde att följa det danska exemplet och sända i Sverige. Valbevakningen har hittills varit minst sagt bristfällig. För den som inte följer internationella medier framstår den amerikanska valrörelsen som lätt bisarr. I svensk media rapporteras främst kring personfrågor och olika smutskastningsförsök från grupper kring kandidaterna. Men de sakpolitiska skillnaderna redovisas sällan och någon kvalificerad analys är det få som hittills mäktat med. //Pär Henriksson

När kommer svenska politiker upptäcka bloggen?

Än så länge har blogosfären inte begåvats med särskilt många svenska folkvalda. En generös förklaring skulle kunna vara att politikerna har satt sig in i fenomenet men av olika skäl förkastat mediet till förmån för mycket bättre fungerande och etablerade kommunikationskanaler. De undersökningar som görs kring väljarnas upplevda access till politiker bekräftar emellertid inte detta.

I andra länder har många politiker gjort bloggen till kommunikativt verktyg, inte minst i Storbritannien. En av dem är den brittiske, konservative parlamentarikern Boris Johnson, som med hjälp av medarbetare håller bloggen uppdaterad. En annan är liberale Richard Allan, som på sin blog Political Times löpande levererar egna analyser och spaningar. Shaun Woodward, New Labour, lyckades efter ett skolbesök få 38 kommentarer på ett inlägg - av vilka huvuddelen får antas vara av elever vid skolan.

Poängen är inte att allt som skrivs eller kommenteras på dessa bloggar är läsvärt eller intressant. Vad bloggarna medför är en närvaro och intensitet i relationen väljare-valda, och en möjlighet till publik dialog som trots sitt enkla format förmodligen ger mer än torgmöten och flygblad.

Kanske detta borde vara något för Högforsalliansen att reflektera över? Alliansens hemsida är under uppbyggnad, än så länge finns bara en enkel adressida. En gemensam blog kunde kanske bidra till att åskådliggöra den initiativkraft och det nytänkande som alliansen vill marknadsföra? //Tove Lifvendahl

Motreaktion mot design

Jan Gradvall skriver i Dagens Industri (17/9) om hur Londons hippaste klädbutiker slopar inredningen. Selfridges nya koncept Mens Superbrands har skalat av inredningen och istället satsat på att låta kläderna från några av världens mest exklusiva designers vara i centrum. Tvärtemot den tidigare trenden med designade butiker där inredningen var en viktig del av köpupplevelsen.

Snart öppnar japanska Commes des Garçons en gerillabutik i Stockholm. Enligt Gradvall ligger följande kriterier till grund för beslutet om gerillabutiker.

1. Gerillabutiken får inte finnas i mer än ett år.

2. Få ingrepp får göras i lokalen - den ska se ut som före inflyttningen.

3. Butiken får inte ligga på en välkänd shoppinggata.

Vad som sker är att de som shoppar de dyraste kläderna söker gemenskap med andra i samma exklusiva grupp, inte med alla andra som handlar på dyra varuhus. Smak och intresse för att sätta sig in i varumärkenas betydelse är viktigare urvalskriterier för att väljas in i den exklusiva gruppen av insatta än enbart pengar.

I Sverige gick nyligen den brittiska filmen Football Factory upp på bio. Den handlar om välklädda huliganer som slåss med likasinnade i samband med fotbollsmatcher. Det intressanta i den kulturen är att det finns en utbredd märkessnobbism när det gäller klädvalet. Och att de som anser sig invalda blir irriterade när vanliga konsumenter bär samma märken. I Stockholm har det varit en nätdebatt bland Stockholms fotbollsfirmor om problemet med att varuhus som Åhlens har börjat ta in märken som det tidigare krävts London-resor för att införskaffa.

När modet blir tillgängligare för allt fler kommer de mest exklusiva märkena att försöka förstärka sin exklusivitet genom att markera avstånd ifrån branschens normala normer. De som jagar ett visst märke har visat sig beredda att lägga ner såväl tid som pengar för att få tag i dem. //Pär Henriksson

Swedish trade union scouting for more "youth" bloggers

LO, Sweden's largest and most powerful trade union, is looking for young bloggers from the construction wing of the organization, Byggnads:

Tycker du det är kul att skriva? Har du tillgång till dator? Är du under 25 år?

Om du kan svara ja på de här frågorna, kan du vara den vi söker. Nu kan du nämligen bli Byggnads bloggare på LOs hemsida.

Bloggar är en slags anteckningar på nätet. Genom bloggarna kan man föra fram sina åsikter om politik, nyheter eller olika saker i livet. Sju ungdomar är LO Ungs bloggare idag. I sina bloggar skriver de om sina tankar om att jobba eller studera, om facket och om livet.

Seven young bloggers have been posting entries since May 1 of this year (interesting launch date), apparently, but things have been quiet in the Swedish blogosphere (so far as I know).

Using blogs to attract potential members among the under-25 set is an interesting move for an organization whose image is buried beneath a fine layer of dust. It remains to be seen whether the drive will lead to a bounce in membership, though. //Billy McCormac

IKEA-bilen, skulle det funka?

Att köra runt i en IKEA-bil, låter det som ett skämt? På brandchannel.com är det i alla fall veckans debattämne. Förutom att man som svensk kan sträcka lite stolt på ryggen över IKEA så tycker jag att frågan erbjuder en intressant tankeövning.

Varför är det så orimligt att tänka sig en bil från möbeltillverkaren eller varför skulle det faktiskt kunna fungera? En röst i debatten konstaterar att ekonomi i bilvärlden handlar om volymer och det skulle aldrig IKEA klara att få. Dessutom menar någon att IKEA inte rymmer rätt varumärkeskompetens för ett emotionellt bilköp. Skulle det dessutom hända något med bilen skulle det få förödande konsekvenser för IKEAs kärnverksamhet. Slutligen, möbeltillverkaren skulle aldrig klara after sales-perspektivet, hävder en annan röst.

Det är kloka resonemang men tanken lockar ändå. Dagens bilar blir allt mer lika varandra under huven. För att nå lönsamhet delar flera märken, i samma koncerner, bottenplattor och elektroniklösningar. Är det då helt omöjligt att IKEA skulle kunna stå för distribution och kanske till och med design?

De debattörer som tycker att idén är rimligast är de från utvecklingsländer. Som alternativ till fullständigt opålitliga allmänna transportmedel skulle en IKEA-bil till rimligt pris absolut kunna fungera, menar de.

För att avslutningsvis ändå peka på att orimliga idéer ibland ändå blir fullt rimliga och logiska kan SMART-bilen tjäna som exempel. När den lanserades var inte belackarna sena att såga den men idag är de få som flinar längre. //Daniel Nordlund

Regeringsförklaring för valrörelse

Så har ytterligare en regeringsförklaring lästs upp av statsminister Göran Persson. Det märks att statsministern börjar få en del erfarenhet på den fronten. Det var en pigg och avslappnad presentation som väl passade in Göran Perssons egen analys att han nu återigen känner lust till politiken efter en jobbig vår.

Innehållet var dock desto blekare. Göran Persson presenterade inte många nyheter av substans utan valde istället att presentera en mycket detaljerad redovisning av redan kända förslag och beslut.

Delvis förklaras den yviga formen och frånvaron av nyheter av att det är mellanvalsår och därför inte läge att satsa på stora reformprogram. Samtidigt börjar säkert viss regeringströtthet sprida sig i regering och kanslihus. Efter tio år vid makten är det svårt att komma på nya idéer. Då blir detaljerna och framförandet viktigare istället.

Istället målade statsministern en ljus bild av framtiden, något han säkert kommer att återknyta till i nästa års regeringsförklaring när reformer ska lanseras för att få genomslag i valrörelsen 2006. För det var en regeringsförklaring med siktet inställt på nästa valrörelse. Sverige har en styrkeposition inför den begynnande högkonjunkturen, enligt statsministern. Detta handlar i grunden om socialdemokraternas behov av att trygga de egna styrkorna om att Sverige är på rätt väg och bereda marken för nya reformförslag i valrörelsen. //Pär Henriksson

Kakornas öde avgjordes av buzzet på nätet

Gästbloggare Gabriel Sundqvist är en av grundarna till Pronto, som är specialiserade på buzz och word-of-mouth. Pronto använder word-of-mouth strategiskt för marknadsföring och undersökningar kring vad privatpersoner säger till varandra om produkter, varumärken och företag.

Det är svårt att värdera hur stor betydelse ett buzz på nätet har. Positivt som negativt. Några som fick kännas vid buzzets sprängkraft var människorna på livsmedelsjätten Kraft. Buzzet har nämligen handlat om choklad-kakor med krämfyllning.

Jag måste erkänna att jag inte kände till själva kakorna innan jag hörde talas om detta buzz men de heter iaf Oreo och det äts 11 miljarder av dem per år. Ganska viktiga kakor alltså.

Några på andra sidan Atlanten bestämde sig för att stämma kakorna (nja, snarare stämma Kraft) för att de innehöll för mycket "trans fats" (fett som av vissa påstås vara skadligt). Om det inte hade varit för vad som skulle ske på nätet hade denna stämning blivit en droppe i havet. Men de ur pr-perspektiv så eftertraktade "gräsrötterna" hakade på och började byta samtalsämne från Kasabian (nytt hypat band från UK, red. anm.) till kakor och "trans fats". Vågorna var i rörelse, journalisterna hoppade av glädje, människorna på Kraft svettades. Buzzet var i rullning och det gick inte att stoppa. Som alltid det vill säga.

Kraft kunde inget annat göra än att lova att reducera fetthalten kraftigt och sluta marknadsföra kakorna i skolor och mot barn. Löftet gillades och stämningen drogs tillbaka.

Snacka om "power to the people online". I det verkliga livet är det möjligt att samla hundratusentals människor i kampen mot terrorismen, ja visst. Men mot choklad-kakor med krämfyllning? Aldrig! //Gabriel Sundqvist