JKL Blog

The first Swedish blogger bites the dust

Outspoken Swedish political blogger and public service TV producer Per Gudmundson has been told in no uncertain terms to shut down his increasingly popular eponymous blog: “My boss says the blog runs counter to our policy of refraining from public commentary and action that could be construed as biased.” 

Swedish public service broadcasting has recently been embroiled in controversy over the impartiality of its news reporting following unfortunate comments by a political reporter regarding her unabashed support for then-U.S. presidential candidate John Kerry. Gudmundson quite aptly noted in his final post: “I’m doubtless a walking PR disaster.” 

Indeed. The Gudmundson case is a wake-up call for Big Media in Sweden. Journalists could be blogging on their spare time, exposing their unwitting employers to unnecessary negative publicity or scrutiny. Imagine, for instance, being the CEO of SVT, Sweden’s public service television broadcaster, and getting the following question from a journalist: “One of your employees wrote on her weblog that the prime minister should be shot for his comments on gender equality. Any comment?” Yikes. 

Gudmundson did the right thing by telling his employer, though belatedly, about his blog; however, he should have had that conversation months ago. 

Hopefully, media companies will now recognize the communicative power inherent in blogs and create a workable blogging policy for inclined employees. Bloggers can be excellent ambassadors for businesses and organizations, but there has to be a clear set of guidelines in place. The point is not to stifle creativity or freedom of expression, but rather to recognize that as an employee one is a de facto spokesperson.

That said, I'm sad to see Gudmundson disappear from Sweden's blogging landscape.  His special brand of irreverence and wit will be sorely missed. //Billy McCormac

Update (response to "Clooney"): Per is not getting fired... he has been asked to shutter his blog. More, Per does not just have any old job: he is the producer--i.e., he is in charge of content for--two news programs on a public service channel.

I believe there is room in public service for bloggers; however, Per should have been upfront with his employer before launching the blog. Indeed, most of the people in management there have no idea what a blog is.

How are they supposed to "get it" if it is sprung on them? Per should have approached them much earlier with a proposal and guidelines.

Further, Swedish public service is facing a great deal of scrutiny about its impartiality. They'd rather remove all doubt than green-light a project that, in their eyes, will only draw more negative press.

Hopefully, they will be smart about this and draw up a set of workable blogging guidelines for staff. After all, Swedish public service journalists (e.g. Björn Elmbrant) write opinionated books on politics and they are still permitted to report the news.

Värdet av "rätt" styrelseledamöter

Så här mot årets slut är arbetet i börsbolagens nomineringskommittéer i full gång. Även om processen att nominera och välja in styrelseledamöter i små företag är väsentligt mindre strukturerad, kan det även där finnas anledning att fundera över styrelsesammansättningen.

Ifrån vårt södra grannland noterar vi uppgifterna att det kan ge omedelbar ekonomisk vinning att byta ut familjemedlemmar och vänner som sitter i styrelsen, mot personer med större erfarenhet av styrelsearbete. Enligt danska Erhvervsbladet, så är banker och finansbolag i Danmark mycket tydliga med att de höjer kreditbetygen och därmed sänker räntenivåerna för de företag som byter ut närstående personer ur styrelsen och istället väljer in oberoende ledamöter med rätt kompetensprofil.

Oavsett hur uttalat eller inte det är, är det rimligt att tro att även svenska banker resonerar på liknande sätt när de beviljar krediter till små och medelstora företag. En professionellt tillsatt styrelse anses innebära lägre kreditrisk för banken, vilket borde översättas i lägre finansieringskostnader för bolaget. Bland de banker som uttalat sig i Erhvervsbladets artikel noterar vi för övrigt både Nordea och FIH, som Föreningssparbanken i somras sålde till Kaupthing Bank.

Det kan med andra ord löna sig även för mindre bolag att tänka igenom styrelsens sammansättning inför det nya året.//

Ylwa Häggström

Torbjörn Magnusson, VD och koncernchef på If, gästbloggar: Är rättsväsendet på väg att privatiseras?

Rättsväsendet är i gungning. Höstens spektakulära rymningar fick ansvariga politiker att lova extrapengar till fängelserna och krafttag mot den tunga kriminaliteten, men samtidigt abdikerar de i kampen mot vardagsbrottsligheten. Polisens insats efter ett inbrott inskränker sig oftast till att ta emot ett telefonsamtal i ett call center. Sedan är brottsoffret hänvisat till försäkringsbolagen. Statsmakten tycks inte längre vara intresserad av att skydda medborgarna mot vardagsbrotten. Frågan är hur stor del av detta ansvar som kan läggas på samhällets privata aktörer. 

Alla politiska partier brukar vara eniga om att staten ensam ska stå för kostnads- och produktionsansvaret inom åtminstone två områden; försvaret och rättsväsendet. Enigheten till trots har politikerna i praktiken abdikerat inom en viktig del av denna traditionellt statliga verksamhet och överlåtit ansvaret på näringslivet. Det handlar om kampen mot vardagsbrotten. 

Varannan timme, dygnet runt, sker ett bostadsinbrott i Stockholms län. I genomsnitt drabbas ett hushåll av stöld eller skadegörelse vart femte år. Sannolikheten att ett sådant brott klaras upp är försumbar. Av Brottsförebyggande rådets statistik framgår att endast 3 procent av alla anmälda bostadsinbrott i länet 2003 ledde till åtal. Vardagsbrotten – det vill säga stölder, inbrott och skadegörelse – har blivit så alldagliga och uppklarandegraden så låg att det knappt är en fråga för rättsväsendet längre. 

Vad statistiken inte visar är att varje enskilt fall är oerhört obehagligt för den som drabbas. Då villainbrott sällan blir en polissak utan nästan omedelbart en försäkringsfråga upplever dessutom många drabbade att det obehag och den vanmakt de känner inte tas på allvar. Priset betalas av alla, både ekonomiskt i form av höjda försäkringspremier och psykologiskt i form av lidande hos de drabbade. 

När staten inte längre skyddar medborgarna och deras egendom blir givetvis försäkringsbolagens kostnader för att hantera exempelvis villainbrott högre. Ett försäkringsbolags hela idé är att många människor går samman för att solidariskt dela på kostnaderna för de skador som några individer i kollektivet råkar ut för. Det innebär med nödvändighet att när skadekostnaderna går upp så gör premierna det också. 

Bara under innevarande år har Ifs kostnader för villainbrott i Stockholms län ökat med omkring 40 procent, en direkt effekt av motsvarande ökning av antalet inbrott. För fritidshus är motsvarande siffra 27 procent. Ännu tycks detta främst vara ett Stockholmsproblem. På riksnivå är utvecklingen inte lika dramatisk, men på sikt finns risken att det sprider sig till övriga landet. 

För If, som är Nordens största skadeförsäkringsföretag, blir det därför naturligt att engagera sig i skade- och brottsförebyggande verksamhet. If stödjer till exempel olika initiativ för att medverka till barns och ungdomars utveckling och ansvarstagande såsom Lugna Gatan, Fryshuset och Stiftelsen Respekt. 

Men försäkringsbranschens gemensamma arbete på detta område är inte tillräckligt. Dessutom är det inte rimligt att överlåta statens ansvar för brottsbekämpning på näringslivet. De pengar som staten sparar i form av för små polisiära resurser får idag andra bära. Man kan om man vill beskriva ökande försäkringspremier som en extra skatt. Länspolismästare Carin Götblads förslag om ökade befogenheter till de privata vaktbolagen är ytterligare ett exempel på denna utveckling. 

Men det måste falla på staten, och då främst regeringen, att se till att inbrottstjuvar, vandaler och andra småkriminella lagförs så att ”priset” för att begå brott blir högre. Samtidigt kan då insatser komma tidigare och motverka en övergång till grövre kriminalitet. Faran är annars stor att tilltron till rättssamhället urholkas.

Torbjörn Magnusson är VD och koncernchef på If, Nordens största skadeförsäkringsbolag.

Allting går att sälja - med rätt budskap!

Att rätt kommunikation kring en produkt har ett värde kan amerikanskan Diane Duyser intyga. Hon har enligt Aftonbladet nyligen sålt en tio år gammal grillad ostsmörgås för 193 000 kronor på internetauktionsföretaget eBay! Den fantastiska storyn som gjort mackan till en sådan dyrgrip är följande: För tio år sedan lagade hon till en smörgås i köket. Redan efter första tuggan uppenbarade sig självaste Jungfru Maria på mackan. Diane la då den heliga brödskivan i en plastlåda och har fram till nu haft den på sitt nattuksbord. Enligt henne har den inte visat några tecken på mögel.

Sann eller falsk – berättelsen ledde i alla fall till en upptrissad budgivning. Köparen, internetcasinot GoldenPalace.com, uppger på sin hemsida att man bland annat hoppas få in pengar till välgörenhet genom brödbiten.

Skrämselreportage från Sverige i Fox News

Konservativa Fox News har publicerat ett reportage från Sverige under paraplytiteln "Eurabia" - ett begrepp som för övrigt lanserats tidigare på tendentiösa Jihadwatch.org. Och redan innan man följt länken som visar reportaget på Fox News hemsida, ges den förklaringsmodell reportaget ämnar bevisa: "See why Sweden has its hands full dealing with an explosion of Muslim immigrants".

Reportaget ger en bild av att muslimer har vällt in över Sveriges gränser genom de liberala systemen för asyl- och anhöriginvandring, hur de numera utgör en stor numerär som befolkar svenska skolor och hur bränder, våld och stenkastning numera utgör södra Sveriges verklighet.

Klippen visar starka konfliktsituationer och en speakerröst understryker att svenska myndigheter har stora problem - ambulanser vägrar köra in i vissa områden om det inte finns poliseskort. Ett klipp visar en svensk polis som uttalar sig från en polisbil: "if we park the car, it will be damaged". Budskapet i reportaget kunde inte göras tydligare: "Invandring av många muslimer leder till våld, kaos och undergång."

Det är inte svårt att föreställa sig vilken skatt reportaget utgör för invandrarkritiska röster oavsett hemvist. Ingen kan förneka att det uppstår problem eller inte finns svåra frågor, och det kan man diskutera utan att hemfalla åt politisk korrekthet (vilket alltid är skällsord från dem som söker enkla lösningar). Men Fox News brukar ändå våld på den intellektuella hederligheten gentemot sina tittare genom sitt reportage om vad som händer i Sverige.

Situationen är på flera sätt allvarlig - sant. Islam är den snabbast växande religionen i Sverige - sant. Många invandrade har inte kommit in på arbetsmarknaden - sant. Det förekommer många konflikter - sant. Svenska myndigheter har det besvärligt - sant. Men för den som är angelägen och bekymrad över vad som händer i Sverige ryms fler komponenter än så i förklaringsmodellen - inte minst insikten om att Sveriges problem inte är muslimskt - utan svenskt. /Tove Lifvendahl

”Fisk ruttnar från huvudet”

”Om de ljuger för sina fruar är det stor risk att de också ljuger för styrelsen och revisorerna.” USA Today (Download SCAN1894_000.pdf) pekade i början av november på ett samband mellan bristande etik i näringslivet och privatlivet. Ett antal höga chefer i några av de största företagsskandalerna i USA under senare år; Enron, Tyco och Worldcom har också blivit avslöjade med byxorna nere.

 

Det finns ingen statistik över kärleksaffärer på arbetsplatser där höga chefer är inblandade, och många ekonomiska brott upptäcks aldrig, så sambandet mellan otrohet och bedrägeri går inte att fastställa. Men det finns enligt USA Today experter som inte är förvånade över mönstret som framträtt på senare tid.

Janis Abrahms Spring, psykolog och författare från Westport, Connecticut, menar att det finns en del gemensamma personlighetsdrag hos de som bedrar folk på och utanför arbetsplatsen. Spring, som specialiserar sig på otrohet och har många klienter inom affärsvärlden, säger att höga chefer blir vana vid att visas särskild hänsyn i allt de gör.

”En del personer ljuger ofta och bryter mot reglerna, det är ett sätt för dem att vara. De verkar anse att de har rätt att få alla sina behov uppfyllda, så du kan se ett sådant beteende inom alla områden.”, anser Spring, författare till How Can I Forgive You? 

Rekryteringskonsulter hävdar att företagen i allt större utsträckning begär mer ingående bakgrundskontroller och efterforskningar som går utanför de traditionella referensramarna, så att de kan hitta direktörer med högsta möjliga professionella och personliga etik. Information om moral och etik väger allt tyngre vid beslut om anställning eller befordran av direktörer.

Författaren och företagsstrategen Dave Stein säger att han rekommenderar att kandidaterna till toppjobben intervjuas minst en gång tillsammans med sina äkta hälfter för att skapa en mer komplett bild av personen. Därmed går det inte att utesluta att kandidaten varit otrogen, men ”om du vill att de ska vara med i ditt lag hjälper det att se hur personen agerar och observera hur de beter sig tillsammans med sin partner”, anser Stein.

När kommer detta till Sverige? 

Översatt till svenska förhållanden skulle detta kunna få konsekvenser för medias agerande. Det än så länge en skillnad mellan den anglosaxiska traditionen och den svenska när det gäller mediernas hänsyn till privatlivet. 

Kanske kommer dock svenska affärsmedier att visa minskad hänsyn till toppchefernas privatliv om sambandet mellan bristande moral i privatlivet och arbetslivet blir än tydligare. Då kan media på allvar börja hävda att det finns ett allmänintresse.//Ulf Nilsson

 

Pitching blogs now a reality in Sweden

First media monitoring company Observer announced that it will begin monitoring weblogs. Now a Swedish blog, Researcher.se, has announced that it wants to receive press releases. It's an interesting development, to be sure. The blogger in question, however, might want to narrow the scope of his rather broad invitation. For instance, which businesses is he interested in?

Regardless, hats off to Niclas for being so straightforward and seizing the initiative. Have any other Swedish bloggers out there been pitched to or received press releases? //Billy McCormac

Inte bara julhandeln kan vara kassako

I går avtäcktes NK:s julskyltning i ett kallt och snöigt Stockholm. Julhandeln är här och julstämningen förstärks av vädret. Årets julklapp spås bli MP3 spelaren och e-julhandeln sägs öka. Enligt analysföretaget Forrester kommer e-julhandeln i Västeuropa att omsätta mer än 13 miljarder euro vilket är mer än den amerikanska e-julhandeln väntas omsätta. Fokus på julhandeln blir allt större för vart år som går och omsättningen blir allt högre.

Samtidigt som fokus riktas mot julhandeln och den möjlighet till ökad omsättning som den innebär ska inte andra helgdagar glömmas bort. I dag har 20 procent av den svenska befolkningen invandrarbakgrund och andelen med invandrarbakgrund är växande. En stor del av befolkningen med invandrarbakgrund har en annan kulturell och religiös identitet som påverkar deras konsumtion. Exempelvis är den muslimska högtiden Ramadan som följer på fastemånaden ett tillfälle för fest och presenter. Trots detta lyser marknadsföringsinsatserna med sin frånvaro under Ramadan. Ramadanskyltning är ännu inte ett begrepp i svenska språket och ingen förutspår vad som blir årets ramadanpresent.

Det finns naturligtvis ett samband mellan avsaknaden av marknadsföringsaktiviteter vid ickekristna helgdagar och att enskilda etniska gruppers köpkraft inte går att jämföra med majoritetbefolkningens.  Men invandrarnas köpkraft ska inte underskattas. Detta visar rapporten ”Den mångkulturella marknaden” som är utgiven av Timbro och författad av Bijan Fahimi och Anja Fridholm. Enligt denna uppgår köpkraften bland utrikes födda till den ansenliga summan av 113 miljarder kronor – vilket är 11 procent av den totala marknaden i Sverige.

Julhandel i all ära – men detta är inte det enda tillfället på året som helgdagar kan generera merhandel. De företag som är först på plan med offensiv marknadsföring vid ickekristna helgdagar har mycket att vinna. //Emma Grönlund

"Miliblog" gives soldiers a voice

Browsing through my morning blogs I came across a truly amazing website: Operation Truth. A non-profit, non-partisan veterans' organization that “seeks to amplify the soldiers' voice in the American public dialogue,” Operation Truth has been publishing news, veteran resources as well as a group weblog (complete with RSS feed) by American combat servicemen and women since October 2004. Founder Paul Rieckoff writes on the website that “American servicemen and women have a voice that deserves to be heard; the issues and hardships troops face merit attention. Additionally, American troops have a distinct and important perspective that can influence the American political scene in a powerful way.” 

The blog, which provides unvarnished news and opinion of the situation in combat zones, chiefly Afghanistan and Iraq, is a refreshing and up-close look at what soldiers are facing on the ground every day in two of the most hotly debated regions of the world. Rieckoff met recently with NBC news anchor—and blog detractor when things don’t go his way—Tom Brokaw:

"I felt like the American public was really detached from the soldier's experience. And I wanted to find a new way to try to utilize technology and utilize the soldier's experience to create a visceral connection, so people could really see soldiers, see what they experience, and get a sense for what they're really going through in Iraq and when they come home." 

The website is full of interesting information and, judging from the number of comments, it has a fairly large readership. Operation Truth is yet another excellent example of how blogs are being used to shape opinion. Rieckoff should be applauded for recognizing a gap in the opinion topography, and for seizing the opportunity to give servicemen and women a voice in the ongoing debate about the U.S. military intervention in Afghanistan and Iraq. Whether you’re for or against, it’s required reading. //Billy McCormac

När slår 24-timmars samhället igenom i det offentliga?

I två dagar i veckan har frågan om 24-timmars samhället i det offentliga diskuterats vid en konferens. Dagens medborgare har vant sig vid en ökad tillgänglighet och service vad gäller tjänster. Det bästa exemplet är kanske bank på Internet, eller när vi bokar resor, köper bio- eller konsertbiljetter. Men hur ser det ut i det offentliga, i stat, kommuner och landsting? När kommer medborgaren att kunna boka tid på sin vårdcentral eller ha tillgång till sin egen journal elektroniskt? Utvecklingen i det offentliga går långsamt. En tröghet som bottnar i frågor kring finansiering, organisation och attityder. Men inriktningen är ändå solklar. Det finns ingen annan utväg för den offentliga sektorn än att anpassa sina tjänster efter det moderna samhället och den moderna medborgaren krav och förväntningar. En utveckling av e-tjänster för medborgaren är ett krav som den skattefinansierade verksamheten inte har råd att avvisa. //Mia Enayatollah