Snubbarna i pyjamas kan avgöra valet

JKL Blog editor-in-chief Billy McCormac and JKL Partner Peter Steere, who is currently on the campaign trail in the United States, today published an Op-Ed in Expressen entitled "Snubbarna i pyjamas kan avgöra valet." Though we highly recommend picking up a copy of today's Expressen at the newsstand, you may click on "Continue reading" to view the article in full.

Presidentvalskampanjen är inte längre en sammandrabbning mellan USA:s två största politiska partier, republikanerna och demokraterna. Det handlar istället om ett krig mellan ny och gammal media, mellan etablerad journalistik och en växande grupp ”tyckare” som kritiseras för att sakna krav på objektivet och ansvarstagande i sin informationshantering.

Bloggar, kabel-TV, politiska 527-grupper (en skattebefriad organisation som är skapad med det primära syftet att påverka nomineringar och val samt att direkt verka för att tillsätta eller avsätta kandidater) som ”the Swift Boat Veterans for Truth” och ”Moveon.org” och andra alternativa medier har tagit över kommunikationslandskapet i USA. Borta är de dagar när väljarna fick information om kandidaterna och deras valplattform genom ett begränsat antal kanaler vid noggrant planerade tidpunkter. De traditionella och kommersiella aktörerna konfronteras nu av engagerade individer som har tagit upp kampen om allmänhetens konsumtion och sug efter nyheter och information. Polemik har blivit en affärsidé som fått stort genomslag.

Teknikutvecklingen spelar en avgörande roll. Mer eller mindre gratis verktyg som Blogger möjliggör publiceringen på webben av politiska åsikter och insikter som tidigare varit begränsade till de närmaste sörjande. Bloggens förmåga att öka tillgängligheten, interaktiviteten och närheten till såväl politiker som opinionsbildare, med spetskompetens inom en rad olika discipliner, skapar en ny och kraftfull kanal för opinionsbildning. Samtidigt möjliggörs alternativa ”sanningar” till dem som förmedlas av de stora och etablerade nyhetsorganisationerna.

Bloggar som The Daily Dish, Instapundit, Kausfiles, Oxblog, Belmont Club, Volokh Conspiracy, Daily Kos, Atrios, och Daniel Drezer har omkullkastat medielandskapet i USA, och skapat nya auktoriteter. Den förstnämnda, driven av gay-konservative journalisten och författaren Andrew Sullivan, är synnerligen populär med en trogen läsarkrets på cirka 100 000 varje dag. Sullivan, som länge varit anhängare av Bush, har nu ställt sig bakom Kerrys kandidatur. Tveksamma väljare i Sullivans läsarkrets lär påverkas av detta.

I sin linda var bloggar viktiga därför att de fungerade som en mötesplats där aktuella frågeställningar kunde diskuteras och utvecklas. Många bloggare, inte minst de politiska, ägnar sig fortfarande åt vad som kallas ”fisking”, efter Mellanösternkorrespondenten Robert Fisk från brittiska Independent. Fisking handlar om en notorisk kritisk granskning av en artikel eller ett påstående, någonting som Robert Fisk har råkat ut för åtskilliga gånger i blogosfären.

Men på senare år har bloggare även börjat ta över journalistens roll och en rad avslöjanden med politisk sprängkraft har börjat längst ned i mediernas näringskedja. Ett numera klassiskt fall var då bloggaren (även om han själv ogillar beteckningen) Matt Drudge, som avslöjade att president Bill Clinton hade vänstrat med praktikanten Monica Lewinsky.

Ett av det nuvarande presidentvalets stora debattämnen har handlat om kandidaternas militära bakgrund. I september påstod CBS nyhetsmagasin ’60 Minutes’ och dess ankare Dan Rather att de hade kommit över dokument som bevisade att George W Bush hade smitit från en del av sin militärtjänstgöring med hjälp av sin fars politiska kontakter. Mindre än en timme efter dokumenten visades i amerikansk tv, hade bloggar som Powerline och Little Green Footballs börjat ifrågasätta vissa typografiska diskrepanser som tydde på att dokumenten hade förfalskats.

Efter flera uppgifter från bloggare som hade god kännedom om skrivmaskiner från 70-talet, var skandalen var ett faktum. Rather backade motvilligt och bad president Bush om ursäkt för sitt bristfälliga journalistiska agerande.

I och med detta har det officiellt deklarerats krig mellan ny och gammal media. Rathers producent Jonathon Klein sa att bloggare har ”ingen som kvalitetssäkrar dem...det är en snubbe i pyjamas.” Rathers vän på NBC, Tom Brokaw, firade också av ett skott: ”Det som händer på internet idag är högst olämpligt, det är ett slags politiskt jihad.” Som isolerade mediekungar, vars undersåtar länge hade dolt obehagliga sanningar, satt de plötsligt osäkra på sina troner.

Men vad Klein inte förstår är att bloggar är ett slags kvalitetssäkringsorgan som granskar och avslöjar allvariga brister och grov partiskhet inom den så kallade objektiva traditionella nyhetssfären. Och bloggarna granskar varandra. Exempelvis finns en blogg som heter Sully Watch som helt och hållet handlar om en granskning av allt som skrivs av Andrew Sullivan.

Som ett kvitto på den makt som bloggare besitter, har stora dagstidningar, kända journalister och till och med Bush- och Kerrylägren startat sina egna bloggar, liksom tidigare ministrar och enskilda kongressledamöter. Det var dock den demokratiske presidentkandidaten Howard Dean som var först med att upptäcka och förstå vikten av den direkta och omedelbara kontakten med väljarna som bloggen medför.

Detta krig mellan ny och gammal media kommer att ha en oåterkallelig påverkan på det politiska landskapet i USA. Men vi vet av erfarenhet att kommunikationsbeteenden sällan är nationella. Redan nu pågår en växande politisk debatt på svenska bloggar. Under bara ett halvår har det formligen exploderat i den svenska bloggosfären. Frågan är om vi kommer att få se våra opinionsbildare utnyttja denna utveckling för en behövlig vitalisering av den svenska politiken?