Partierna och Gudrun

För en tid sedan hade Financial Times en lång artikel som analyserade de traditionella medlemspartiernas problem. Artikelns slutsats var att partierna har problem därför att politikerna/kandidaterna inte behöver dem längre, gammal och ny teknik gör det enklare att nå väljarna direkt utan omvägen via långrandiga partiföreningsmöten.

I helgen hade Financial Times en artikel om debattklubbar som fått en pånyttfödelse i England. Samhällslivet erbjuder inte längre några tillfällen rejäla debatter, och därför betalar engelsmännen stora pengar för att delta i arrangerade debatter, ofta tillsammans med goda middagar. 

På tisdagen meddelade Gudrun Schyman att hon lämnar vänsterpartiet för att få en bredare plattform för sitt feministiska arbete. Jag lyssnade på en debatt (!) på Handelshögskolan i Göteborg där bland andra Lars Ohly, Eva Flyborg och Göran Hägglund deltog. Från olika utgångspunkter var man hyfsat överens om att Schyman egentligen inte utgjorde något hot mot vare sig vänsterpartiet eller partisystemet i stort. 

I JKLs Agenda lanserade vi för något år sedan "evakuering" som ett begrepp för hur till synes trogna kund- eller medlemsbaser helt plötsligt försvinner. Konfirmationen i svenska kyrkan är ett bra exempel, under 50 procent och i utförsbacke. När man inte trott att det religiösa budskapet lockat har man försökt med segling och golf, nåt som man givetvis är inte är så bra på. Istället dyker det upp andra forum där ungdomarna får utlopp för sitt behov av att samtala om livsåskådning och andra initiationsriter till vuxenvärlden. 

Hur det går för Schyman är en annan diskussion, men jag tror inte att de politiska partierna, någonstans längs skalan, ska ta sina väljar- och medlemsbaser för självklara. Och som måste navigera rätt i en mycket komplicerad terräng så att partierna förmår att erbjuda sina medlemmar och väljare det dom rimligen borde vara bäst på, politiska debatter.

Vill jag gå på modevisning ser jag gärna andra modeller än kvinnoföreningens styrelse...//

Bo Jansson