Bristen på visioner öppnar upp för extrempartier

Ofta har konkret och tydlig politik angetts som medicin för att motverka tillväxten av extrema partier såsom exempelvis högerextremism. I själva verket kan det vara just tvärtom dvs. att det är bristen på abstrakt politik – visioner – som lämnar fältet öppet för mer udda partier. Senaste veckan finns två tydliga exempel på hur den politiska visionen fått ge vika för kortsiktig röstmaximering, något som kan straffa sig på sikt om de etablerade partierna blir mer och mer fantasilösa.

Länge har Alliansen framstått som det klart intressantaste alternativet i svensk politik mycket tack vare att man har målat upp en vision om ett annat Sverige – kallat arbetslinjen. Personligen tror själva betydelsen av att Alliansen just erbjudit en vision varit överordand den konkreta politik som visionen så småningom ska koka ner till. Detta har inte minst visat sig i vårens opinionsmätningar som redovisat ett ökat stöd för Alliansen trots att man har en bit kvar när det gäller samsyn i vissa realpolitiska frågor. Av förmodlig rädsla för den gamla etiketten högerspöke så klargjorde dock Fredrik Reinfeldt under de första minuterna av tisdagens partiledardebatt att moderaternas politik inte kommer att medföra ett systemskifte.

På samma sätt kan Miljöpartiets språkrör Peter Ericsson ha underskattat betydelsen av den politiska visionen. Under Miljöpartiets senaste partikongress röstades det igenom idéer om medborgarlön och alla människors rätt att definiera sin egen könstillhörighet. Säga vad man vill om idéer men det är i alla fall visionärt. Ericsson anklagade förslagen för flummig och såg det som viktigt att få bort de vilda idéerna för att ge väljarna en tydligare bild av partiet. Även i detta fall kan partitoppens iver att framställa den egna politiken som regeringsduglig i själva verket få negativ effekt eftersom många visioner tvingas offras på vägen.

Vänstern, framförallt Socialdemokraterna, har länge anklagats för att vara tröttkörda, fantasilösa och ha idétorka. Om nu även Miljöpartiet och Alliansen sällar sig till dem som snarare vill förvalta än förändra och förnya så blir bristen på konkurrerande visioner total. Det är synd eftersom det visionära tomrummet då tvingas fyllas med extrempartier som Fi och Sd.

David Ingnäs