JKL Blog

En historisk dag

Så har ett av de sista svenska monopolen fallit. På tisdagsförmiddagen offentliggjorde EG-domstolen sitt beslut; det svenska apoteksmonopolet strider mot gemenskapsrätten och ska således avskaffas. EG-domstolen gör i sitt domslut ingen skillnad på receptfria och receptbelagda läkemedel.

Står spel- och alkoholmonopolen månne på tur? Spännande!

Gabriel Rodau

Bristen på visioner öppnar upp för extrempartier

Ofta har konkret och tydlig politik angetts som medicin för att motverka tillväxten av extrema partier såsom exempelvis högerextremism. I själva verket kan det vara just tvärtom dvs. att det är bristen på abstrakt politik – visioner – som lämnar fältet öppet för mer udda partier. Senaste veckan finns två tydliga exempel på hur den politiska visionen fått ge vika för kortsiktig röstmaximering, något som kan straffa sig på sikt om de etablerade partierna blir mer och mer fantasilösa.

Länge har Alliansen framstått som det klart intressantaste alternativet i svensk politik mycket tack vare att man har målat upp en vision om ett annat Sverige – kallat arbetslinjen. Personligen tror själva betydelsen av att Alliansen just erbjudit en vision varit överordand den konkreta politik som visionen så småningom ska koka ner till. Detta har inte minst visat sig i vårens opinionsmätningar som redovisat ett ökat stöd för Alliansen trots att man har en bit kvar när det gäller samsyn i vissa realpolitiska frågor. Av förmodlig rädsla för den gamla etiketten högerspöke så klargjorde dock Fredrik Reinfeldt under de första minuterna av tisdagens partiledardebatt att moderaternas politik inte kommer att medföra ett systemskifte.

På samma sätt kan Miljöpartiets språkrör Peter Ericsson ha underskattat betydelsen av den politiska visionen. Under Miljöpartiets senaste partikongress röstades det igenom idéer om medborgarlön och alla människors rätt att definiera sin egen könstillhörighet. Säga vad man vill om idéer men det är i alla fall visionärt. Ericsson anklagade förslagen för flummig och såg det som viktigt att få bort de vilda idéerna för att ge väljarna en tydligare bild av partiet. Även i detta fall kan partitoppens iver att framställa den egna politiken som regeringsduglig i själva verket få negativ effekt eftersom många visioner tvingas offras på vägen.

Vänstern, framförallt Socialdemokraterna, har länge anklagats för att vara tröttkörda, fantasilösa och ha idétorka. Om nu även Miljöpartiet och Alliansen sällar sig till dem som snarare vill förvalta än förändra och förnya så blir bristen på konkurrerande visioner total. Det är synd eftersom det visionära tomrummet då tvingas fyllas med extrempartier som Fi och Sd.

David Ingnäs

Gästbloggare Fredrik Wass: (Corporate) Blog is the new black

Fredrik Wass är Webbredaktör på Mannheimer Swartling och har erfarenhet från extern- och internkommunikation i stora och små organisationer. Fredriks egna blogg hittar du på www.bisonblog.se. Här delar han sina tankar om begreppet Corporate blogs och dess användningsområden.

Blogging är hajpat och tufft. Kvällsdrakarna hoppar på tåget och erbjuder bloggförklädda krönikor samtidigt som begreppet urvattnas. Men bloggen i dess ursprungsform är synonymt med dialog och nätverk. Ett av de viktigaste syftena är kommunikationen med läsarna som kan bestå av vänner, andra bloggare, kunder, samarbetspartners eller konkurrenter.

En företagsblogg liknar andra bloggar sett till innehåll och egenskaper, men har ofta ett annat syfte. Meningen med företagsbloggen är bland annat att kommunicera med företagets intressenter, stärka varumärket och föra ut organisationens värderingar på ett personligt sätt. Det går också att använda bloggen internt inom organisationen som verktyg för knowledge management, medarbetardialog eller projektdokumentation.

Corporate communications-experten Ansgar Zerfaß har sammanställt en Corporate blog-matris som på ett tydligt sätt visar användningsområdena för en företagsblogg. Den visar också en stor bredd när det gäller vilket syfte en bloggsatsning kan ha. (Klicka på matrisen för en större version)

Fungerar det då? I traditionell marknadsföring finns olika sätt att mäta effekten av till exempel annonsering i dagspress, tv-reklam eller events, men hur mäter och kvalitetssäkrar man en företagsblogg ur ett marknadsföringsperspektiv med affärsnyttan i fokus?

Nyckeln till att beräkna hur effektivt bloggen bidrar till affärsmålen är att blanda de traditionella mätmetoderna med bloggteknikens funktioner. Analyserna av besökarstatistik, djupintervjuer och pop-up-enkäter varvas med utvärdering av kommentarer, trackbacks och RSS-prenumerationer (se förklaring av begreppen på intressant.se).

En del hävdar att det till och med är lättare att mäta effekten av en blogg än vanliga reklam- och PR-kampanjer. Du får en direkt feedback på dina inlägg och har en direkt kommunikation med läsarna. Genom trackbacks och kommentarer kan man snabbt avläsa vilken typ av inlägg som genererar trafik och vilken respons innehållet fått. En företagsblogg ska betraktas som en del i den övergripande marknads- eller kommunikationsstrategin och det får inte finnas någon tvekan från vare sig avsändare eller besökare om vad värdena i bloggen består av. Content is king och i kombination med en tydlig bloggpolicy och regelbunden uppdatering kan en företagsblogg vara en framgångsrik kanal.

Fredrik Wass

Monopolets krokben på sig själv

”Snuskampanj på krogen får apoteken att se rött”. Ekot 27/5 tar upp tobaksbolagens satsning på att sälja snus på restaurangerna när rökförbudet införs. Apoteken gillar inte det, i alla fall inte deras marknadschef i en intervju.

Kanske hade restaurangernas utbud av snus behövt en komplettering av nikotintuggummi och plåster. Men nu är det ju så att apoteken hindras från detta. På grund av det egna monopolet! Så kan det gå…

Mart Maandi

Skyll på assistenten!

TV-dokumentären Könskriget är veckans snackis. En liten men pikant detalj är att regeringens sakkunniga Gunilla Ekberg beskrevs som advokat i ett pressmeddelande från regeringskansliet. Pikant eftersom Ekberg inte får använda titeln då hon inte är medlem i Advokatsamfundet.

Fadäsen berodde på att en assistent skrev fel, har vi fått veta. Att regeringen gärna skyller misstag på tjänstmännen vet vi sedan tsunamin.

Att regeringen skickar pressmeddelanden om rekryteringar utan att berörda först får läsa och rätta fel visste vi däremot inte.

Om det verkligen är så, ja då är regeringen unik, åtminstone på den punkten.

Jon Åsberg

Läckra viner och krassliga män

Annonser för vin måste åtföljas av varningstexter av typen ”Alkohol kan orsaka skador på lever och bukspottskörtel”.

Däremot är det fritt fram för en journalistisk hantering av alkoholen. Kanske för att texten är kritiskt granskande, typ: ”Fira lönen med läckra sommarviner”. I texten i dagens Stockholm City står också …”kasta omdömet över bord och unna dig äkta champagne i helgen”. Inga varningar för bukspottsskador där inte.

Förresten, apropå skador på körtlar och annat, hörde jag en kille säga: ”Krassliga män går till veterinären nu, inte till läkaren”.

Mart Maandi

Överträffa inte förväntningarna

Den första februari noterade vi Nokias resultat för fjärde kvartalet och det faktum att det vida översteg marknadens förväntningar och de riktlinjer (”guidance”) som Nokia givit. Vi poängterade vidare allvaret i stora prognosavvikelser, oavsett om de är på den positiva eller negativa sidan.

Idag noterar vi att Nokia nu också fått en reprimand av finska Finansinspektionen för just denna avvikelse. Som finska FI så riktigt påpekar borde Nokia ha gjort marknaden uppmärksam på att resultatet skulle bli väsentligt bättre än väntat!

Det kanske förefaller märkligt, men trovärdighet i aktiemarknaden skapar man genom att leverera i enlighet med förväntningarna, inte genom att överträffa dem.

Ylwa Häggström

Kampen som existensberättigande

Jag har länge varit av åsikten att den så kallade ”elitfeminismen” behövs. Samhällsdebatten kring jämställdhet är i behov av provokation för att inte tappa stuns och framförallt för att få frågan att ständigt kännas angelägen. Förändring sker nämligen inte av sig självt. När det kommer till jämställdhet får vi inte tillåta oss att slappna av och vänta på att den löser sig själv. Det som kan göras nu ska göras nu och det finns inga ursäkter för att vänta. I det avseendet har ”elitfeminismen” länge agerat som en nyttig blåslampa och provokatör.

Roksdebaclet visar dock med all önskvärd tydlighet hur illa det kan gå när man slutar ifrågasätta provokatörerna och istället tar deras ord för sanning. Rädslan för ifrågasättandet bidrar till att extremismen slår rot och etablerar sig som Uppfattningen. Vi upplever en helt enkelt en klassisk form av den tysta majoritetens tyranni. Den sprider sig upp i leden och slutligen står vi där med en före detta vice statsminister som utan att blinka hävdar att det är konstigt att inte fler kvinnor hatar män och med en sakkunnig som utan åtgärd från regeringens sida tillåts att hota journalister.

Det som är konstigt är i själva verket att vi debatterar just detta. Det är något sjukt i ett samhälle som på fullaste allvar tvingas att debattera om det är ok att anse att män är en biologisk olycka eller inte. Det är något sjukt med en jämställdhetsdebatt som tappat fotfästet så fullständigt att den vanlige samhällsmedborgaren alls inte känner igen sig. Det är ett tecken på att kampen för jämställdhet har utvecklats till kampen om kampen för jämställdhet. Och i det finns det absolut inget egenvärde.

Hans Grundberg

När svansen skakar hunden

Gängse visdom säger att av tio filmer så är det bara två som kommer att gå med vinst. Dessa två får helt enkelt täcka övriga åttas förluster. I år går biobranschen dåligt, man har med andra ord ännu inte hittat de där två filmerna som likt Sagan om Ringen kan ge popcornförsäljningen en boost. Jag var själv på bio igår, den danska konspirationsthrillern den tredje makten. Hade det inte varit för paret bakom oss hade biosalongen lika gärna kunnat vara mitt eget vardagsrum – öde och tomt.

Vad biografägaren lider av – och inte kan göra så mycket åt – är geografins och fysikens begränsningar. Upptagningsområdet för biografen är geografiskt begränsat – Stockholms innerstad – och filmkopian är fysiskt unik – den går bara att använda i en salong i taget. Allt detta är gamla nyheter. Något har dock hänt i den digitala världen som ställer alla gamla sanningar på huvudet. Dagens Handel kom i förra veckan med en undersökning som visade att näthandeln är vanligast i Stockholm – och i Norrland. Det är egentligen föga förvånande. I Norrland är befolkningsunderlaget generellt sett för lågt för att utbudet ska kunna bli särskilt stort. Med nätet har nu även människor i mer glest befolkade trakter det globala smörgåsbordet vid sina fingertoppar.

Fram till alldeles nyligen var tidningarnas recensenter, för att låna Bourdieu, våra enda konsekrationsinstitutioner. Deras rekommendationer var vår lag. Inte så längre. Med hjälp av ögonblicklig analys av köpmönster på sajter som till exempel Bokus.se sker en, om man så vill, demokratisering av preferenserna. Om du gör en sökning på en bok du är intresserad av kommer databasen att även ge dig förslag på andra böcker du kan vara intresserad av, baserat på andra konsumenters tidigare köp. I fallet med Bokus är denna tjänst fortfarande väldigt enkel, och tenderar att rekommendera Jan Guillou och Da Vinci-koden vad du än söker efter, men utvecklingstendensen är ändå tydlig. Andres Lokko & Co. är inte längre ensamma på täppan.

Vad det i praktiken innebär, kombinerat med den digitala världens möjligheter, är att inkomsterna har slutat att vara koncentrerade till bästsäljarna. Ett exempel: den stora amerikanska bokkedjan Barnes & Nobles har ungefär 130,000 boktitlar i sina fysiska butiker. Av dessa är det relativt få som säljer i riktigt stora volymer. Detta återspeglar helt enkelt samma geografiska restriktioner som biografägaren i Stockholm måste leva med. Samtidigt kommer mer än hälften av Amazons inkomster från försäljning av titlar som ligger utanför de 130,000 mest populära. Genom att deras upptagningsområde är globalt har geografin helt enkelt upphört att vara en faktor. De måste fortfarande lagerhålla fysiska produkter, men stordriftsfördelarna är sådana att det kan ske till låga kostnader.

Nästa steg är att även göra sig av med den fysiska produkten och helt övergå till digital distribution. Om det så gäller print-on-demand eller nedladdning av musik och film så är vinstmarginalen på varje enskilt exemplar densamma, oavsett om den säljer en miljon eller ett enda. Stigande marginalkostnader är ett minne blott. Det är detta som är den långa svansen – eller ”the long tail”. Nischen har blivit mainstream och ögonblickligt tillgänglig när som helst, var som helst, för vem som helst. Detta har långtgående konsekvenser för hela mediebranschen – och för reklambranschen. Hur når man konsumenterna i svansen? Hur påverkas mediejättarnas affärsmodeller och hur kommer de fysiska återförsäljarna att klara sig? Läs mer om den långa svansen här.

Björn Johansson

Våga bli bjuden

Världen kliver in i de svenska vardagsrummen via media. Öppenheten mot omvärlden har varit nödvändig, eftersom vi är ett litet land, beroende av export. Detta har satt sina spår i den svenska journalistiska traditionen som varit mycket öppen för utrikes nyheter. Jämför gärna med stora egocentriska länder – där man är sig själv nock.

En teaterchef sade nyligen att de svenska kulturjournalisterna är skrämmande illa beresta och där kunskaperna om vad som händer i andra länder är mycket bristfälliga.

Liknande signaler får vi från näringslivet som uppenbarar sig vid studie- och pressresor, där de svenska journalisterna helt enkelt uteblir. Det kan vara hur intressant som helst för danska, finska och norska journalister – men icke för di svenske.

”Om det är tillräckligt intressant så åker vi för egna pengar”, har vi hört från en del redaktioner. Visst, här ligger en journalistisk bedömning som varje redaktion svarar för, inför den egna läsekretsen.

Men när man skrapar lite på ytan framträder en krassare bild:

1. Resursbrist – att arbetstrycket är så hårt på de svenska redaktionerna. Alla måste producera – varje dag. Vilket då sägs omöjliggöra resande.

2. Pengabrist – de svenska redaktionerna har helt enkelt inte råd.

3. Rädsla för ifrågasatt integritet – i de fall där det inbjudande företaget vill stå för resekostnaden.

Arbetstrycket och ekonomin är svåra för en utomstående att bedöma. Men rädsla för att förlora sin integritet, genom att se resan som muta? 

Här behövs en öppen och rak debatt. Rollerna mellan företag och journalister måste vara glasklara. Företagens jobb är att visa en så bra bild som möjligt. Journalisternas jobb är att kritiskt granska och ifrågasätta denna bild. Att undanhålla en svensk läsekrets intressanta internationella nyheter på grund av korruptionsrädsla känns märkligt.

Mart Maandi