« När svansen skakar hunden | Main | Överträffa inte förväntningarna »

05/25/2005

Kampen som existensberättigande

Jag har länge varit av åsikten att den så kallade ”elitfeminismen” behövs. Samhällsdebatten kring jämställdhet är i behov av provokation för att inte tappa stuns och framförallt för att få frågan att ständigt kännas angelägen. Förändring sker nämligen inte av sig självt. När det kommer till jämställdhet får vi inte tillåta oss att slappna av och vänta på att den löser sig själv. Det som kan göras nu ska göras nu och det finns inga ursäkter för att vänta. I det avseendet har ”elitfeminismen” länge agerat som en nyttig blåslampa och provokatör.

Roksdebaclet visar dock med all önskvärd tydlighet hur illa det kan gå när man slutar ifrågasätta provokatörerna och istället tar deras ord för sanning. Rädslan för ifrågasättandet bidrar till att extremismen slår rot och etablerar sig som Uppfattningen. Vi upplever en helt enkelt en klassisk form av den tysta majoritetens tyranni. Den sprider sig upp i leden och slutligen står vi där med en före detta vice statsminister som utan att blinka hävdar att det är konstigt att inte fler kvinnor hatar män och med en sakkunnig som utan åtgärd från regeringens sida tillåts att hota journalister.

Det som är konstigt är i själva verket att vi debatterar just detta. Det är något sjukt i ett samhälle som på fullaste allvar tvingas att debattera om det är ok att anse att män är en biologisk olycka eller inte. Det är något sjukt med en jämställdhetsdebatt som tappat fotfästet så fullständigt att den vanlige samhällsmedborgaren alls inte känner igen sig. Det är ett tecken på att kampen för jämställdhet har utvecklats till kampen om kampen för jämställdhet. Och i det finns det absolut inget egenvärde.

Hans Grundberg

May 25, 2005 in Inlägg på svenska | Permalink

TrackBack

TrackBack URL for this entry:
https://www.typepad.com/services/trackback/6a00d834212e6453ef00d8347bfeda69e2

Listed below are links to weblogs that reference Kampen som existensberättigande:

Comments

Bra där. Jag kan hålla med om att extrema åsikter ibland behövs för att belysa problem (svart och vitt är så mycket mer lättkommunicerat än grått). Det som "elitfeminismen" misslyckats med är den mest grundläggande faktorn vid all form av kommunikation i syfte att förändra; målgruppsanpassningen. Det måste finnas ett effektivare sätt att driva de feministiska frågorna, annars är vi förlorade i en debatt som bara handlar om skuld och aldrig om framtid.

Posted by: Fredrik at May 25, 2005 11:12:49 PM

Håller med om inlägget och vill bara framföra ytterligare en aspekt på frågan:
Politiker kan tappa fotfästet och lockas med i extrema anti-intellektuella debatter, men hur kan man bli professor i Uppsala med sådant uppenbart nonsens på dagordningen som den norska professorn gav uttryck för (ritualmord i stor skala på foster)?
Jag hade högre tankar om kraven på vetenskaplig granskning. (Läs gärna boken: Högskolans lågvattenmärken).

Posted by: Björn Strokirk at May 26, 2005 11:26:29 AM

Jag skulle vilja ha lite mer jämställdhet i jämställdhetsdebatten. Roksdebaclet har tydligt visat att det finns kvinnor som är "biologiska olyckor".

Posted by: Christian at May 27, 2005 8:36:43 PM