JK på villovägar

Justitiekansler (JK) Göran Lambertz beslutade tidigare i år att inte begära avsked för den domare i Högsta domstolen (HD) som funnits skyldig till att ha brutit mot sexköpslagen. För att JK ska kunna begära avsked statuerar regeringsformen att domaren ”har visat sig uppenbarligen olämplig att inneha tjänsten”. Så ansåg JK inte var fallet. Detta beslut väckte betydande kritik från såväl politiker, journalister som allmänhet. Men JK, liksom HD:s ordförande, ställde sig frågande till kritiken. Den senare tyckte tydligtvis att den rätta strategin givet situationen var att dra skämt om sexköp. Konstigt nog var det få som uppskattade den taktiken. Många blev så upprörda att de till och med krävde att HD-ordföranden skulle avskedas, eller i alla fall avgå frivilligt. Om dessa krav är rimliga må vara osagt.

Nu har i alla fall, något omotiverat utifrån JK:s officiella uppgifter, Göran Lambertz skrivit en debattartikel på DN Debatt som på lätt förvirrat manér försvarar HD-ordförandens uppträdande samt kritiserar dess kritiker. Göran Lambertz skriver i artikeln att han egentligen inte är ”den lämpligaste att försvara lagen” då det kan misstänkas att han gör det för att rättfärdiga sitt eget beslut. Han har helt rätt. Frågan är då varför han i huvudtaget tar sig an uppgiften. I Göran Lambertz utspel blandas sedan obskyra jämförelser mellan HD:s oberoende i Zimbabwe respektive Sverige med klichéaktiga allusioner till Bibeln; ”vi får hoppas att stenarna i varje fall har kastats av personer som själva är utan skuld”.

Månne borde Göran Lambertz utnyttja sommarledigheten för att betänka sin egen skuld i frågan. Om JK, och HD för den sakens skull, vill återfå den breda allmänhetens förtroende krävs såväl en bättre förståelse för omvärlden som en kraftigt reviderad kommunikationsstrategi.

Gabriel Rodau