JKL Blog

Er utenriksministeren for flink?

Norges rød-grønne regjering har hatt regjeringsansvaret i over fire måneder. Forventningene var store i forkant, og så langt ser det ut til at kritikerne er i flertall blant synserne. Mange er skuffet, og opposisjonen bruker selvsagt enhver anledning til å kritisere regjeringen. Enten gjør regjeringen for lite, eller så gjør de for mye.

En statsråd har kommet særdeles godt ut av de første månedene i posisjon: Utenriksminister Jonas Gahr Støre. Popularitetsmålinger viser at Støre både er den mest populære statsråden og den i regjeringen som har størst tillit.

Sist helg hadde VG en meningsmåling som viste at 24 prosent av befolkningen ønsker Støre som statsminister. Bare statsministeren selv, Jens Stoltenberg, scoret høyere med 36 prosent.

Men nå hever Støres kritikere røsten. I Dagbladet 21. februar har sosiolog Trond Blindheim og statsviter Thor Øivind Jensen en kronikk med overskriften ”Problemet Støre”. De mener at Støre er FOR flink.

Jeg har problemer med å ta artikkelforfatterne seriøst, men når erfarne akademikere, som ofte har ment ting jeg har en viss sans for, mener noe, må jeg ta det de skriver alvorlig.

Men jeg synes det er rart at de kan konkludere med at Støre er for flink og at det er et problem at vi endelig har fått en utenriksminister som ikke gjør feil.

Også andre reagerer på denne kronikken. Stortingsrepresentant Svein Roald Hansen skriver om ”Problemet” i Dagbladet i dag.

Bloggeren Voxpopul har på sin side karakterisert kronikken som ”Akademinsk visvas” og mange har kommentert hans innlegg.

Janteloven lever tydeligvis fortsatt i Norge.

//Frode Jacobsen

Palmemordet

På tisdag (28/2) är det 20 år sedan Olof Palme mördades.

För den som vill (åter)uppleva stämningarna och nyhetsrapporteringen från 1986 rekommenderas starkt Sveriges Televisions öppna arkiv på internet.

Gabriel Rodau

Bengt-Åke och taktiken

Dagen efter. Vi förlorade mot Slovakien och fick vår drömmotståndare i OS-hockeyns kvartalsfinal. Någon som är glad? Säkert många. Några som är besvikna? Antagligen ännu fler. Besvikna på vår förbundskapten Bengt-Åke Gustafsson som inför matchen mot Slovakien antydde att han var beredd att lägga sig av taktiska skäl. Förutom att han med sitt uttalande hånade ett av idrottens grundvärden (att alltid göra sitt bästa) så pekar hans uttalande mot något mer – idrottsledarens roll i ett större sammanhang.

Jag vill påstå att en idrottsledare som regelbundet möter media måste kunna se sig själv som del av ett varumärke och en kommersiell produkt. Han eller hon måste därför förstå vilka avtryck varje uttalande eller agerande gör.

Denna händelse och några andra från året som gått (Roland och matchen i Riyad och hockeylandslaget och nattövningen på Anglais) får mig att fundera. Förstår förbunden hur viktigt det är med välutbildade idrottsledare? Välutbildade i att hantera sina impulser och förstå de konsekvenser som följer av oövertänkta uttalanden. Välutbildade i att förstå att toppidrott med självklarhet är en kommersiell produkt och att talespersoner måste agera i linje med detta.

//Daniel Nordlund

Vad har du i badrumsskåpet?

Under de senaste åren har många röster höjts för att vi ska kvotera in kvinnor på olika poster i samhället. Det har handlat om akademiska titlar, politiska poster och olika positioner inom näringslivet. Olika personer, branscher och organisationer har sagt och skrivit mycket om hur man kan och ska göra, men tyvärr har inte mycket hänt.

I dagarna har Veckans Affärer utsett Sveriges 125 mäktigaste kvinnor i näringslivet 2006. Detta gör Veckans Affärer årligen och det är ett konkret sätt att visa på de framgångsrika kvinnor som finns i näringslivet. Genom att synliggöra kvinnliga näringslivstoppar visar Veckans Affärer på ett handgripligt sätt att det finns framgångsrika kvinnor och att det inte finns en motsättning i att vara kvinna och göra karriär. För mig som ung (nåja, yngre i alla fall) kvinna är det peppande att se och läsa.

Veckans Affärer har ett antal listor och utser att antal ”mäktigaste”. Den här utnämningen skedde under ett halvdagsseminarium med titeln Kvinnorna och Makten. Det hela avslutades med en gala där den Mäktigaste kvinnan fick ett vackert diplom. Samt ett års förbrukning av antirynkkräm.

Ja, ni läste rätt; ett års förbrukning av antirynkkräm.

Kanske är det av välmening, ett sätt att hjälpa kvinnor i karriären. Men är det inte att än en gång tala om att om du som kvinna ska göra karriär så måste du vara snygg och ”välbehållen”. Kanske är det bara för att krämtillverkaren var sponsor av galan.

Undrar om Rogain – ett medel mot för tidigt håravfall – är sponsor när man delar ut utmärkelsen Börsens mäktigaste över 65. En lista där 43 av 45 platser innehas av män som rent statistiskt skulle ha behållning av en sådan produkt. Eller kanske skulle det uppfattas som lite plumpt att lägga sig i vad en person har i badrumsskåpet.

/Helena Söderlind Paues, utanför listan och utan antirynkkräm

125 mäktigaste kvinnorna i näringslivet

Veckans Affärer presenterar sin lista över de 125 mäktigaste kvinnorna i näringslivet, med Gunilla Nordström, Annika Falkengren och Louise Julian i topp. En intervju i DN Ekonomi med Kinastationerade Nordström finns här.

Tove Lifvendahl

Blogg från demokratins inre

För några dagar sen startade miljöpartiet med Yvonne Ruwaida och Gustav Fridolin i spetsen en ny blogg. Till skillnad från Ruwaidas egen blogg som är av mer, låt oss säga privat karaktär, ska detta nya initiativ handla om arbetet i EU-nämnden. Jag väntar med spänning på att fler ska haka på trenden och öppna upp maktens inre hjärtkammare för inblick. Mer ”open-heart surgery” för folket helt enkelt.

//Björn Johansson

Mellanösterns gåtor i barnets minneslabyrint

Amos Oz´s ”En berättelse om kärlek och mörker” (W&W, 574 s, 2005) var med rätta 2005 års stora översättningsverk. Utifrån självbiografiskt beträdda stigar från 40- och 50-talets Jerusalem ger Oz läsaren både ett judiskt familjeepos och en inträngande skildring av staten Israels födelse och inledande våndor. Med en passion och sinne för detaljer, dofter, sensuella möten ur barnets perspektiv som inte står Marcel Proust efter, förmedlar Oz en täthet och närvaro som snart får läsaren att känna sig som inackorderad i den ligga lägenheten med Amos som enda barnet.

Ur tolvåringens perspektiv förebådas den närmast ofrånkomliga katastrofen i form av modernas självmord, men vägen dit ger trådar av minnen till det tidiga 1900-talets judiska liv i Litauen och Ukraina, den sionistiska rörelsen under mellankrigstiden och staten Israels tumultartade födelse. Det handlar om Israels ständiga kamp att förena den nya statens ideal med klassiska judiska religiösa traditioner såväl som med det västerländska kulturarv som med särskild stolthet burits upp av judiska intellektuella från Europa. Amos Oz ger viktiga mosaikskärvor till förståelsen av dagens Israel och Mellanösternkonflikten; såväl som bidrag till de eviga livsfrågorna.

I en tid av allt snabbare tempo och krav på dramatik som påverkar alla kommunikatörer och berättare ger Oz ett exempel på att även motsatsen fungerar: Långsamhetens lov. Antidramatikens långsamhet ger sin särskilda gastkramande dramatik.

En mer konventionell dramatik, men verklighetsnära erbjuder filmen ”München” regisserad av Steven Spielberg, som gick upp på biodukarna den 10 februari. Inte utan moraliska undertoner skapas ett drama kring vad som hände efter massakern på de israeliska idrottsmännen vid olympiaden i München 1972.

Anders Lindberg

Who rules Costa Rica?

“Who rules Costa Rica” var titeln på den avhandling som Oscar Arias Sánchez skrev för många år sedan. Då visste han inte att svaret på den frågan delvis skulle besvaras med hans eget namn efter presidentvalet 1986. Han visste inte heller att engagemanget att driva fredsprocessen i det krigshärjade Centralamerika skulle ge honom Nobels fredspris 1987.

Nu kan det vara dags igen. Söndagen den 5 februari begav sig invånarna i en av Latinamerikas äldsta demokratier, ofta kallad ”Centralamerikas Schweiz”, till vallokalerna. Som The Economist rapporterar har dock valdeltagandet varit det lägsta sedan 1958 – endast 67 procent. Kanske ett tecken på apati efter de många korruptionsskandaler som har drabbat det tropiska turistparadiset.

Men ännu kan Oscar Arias och hans Partido Liberación Nacional (PLN) inte räkna hem segern. Enligt costaricanska La Nación har Oscar Arias fått 40,51%, mot 40,29% av hans närmaste opponent Ottón Solís, tidigare medlem i PLN.

Givet den lilla marginalen påbörjades idag (den 7 februari) en manuell räkning och därmed en omräkning av rösterna. Resultatet väntas den 20 eller 21 februari. ”Who rules Costa Rica”…det återstår att se.

Laura Sprechmann

Världen har kommit till byn

Protesterna mot publiceringen av karikatyrerna av profeten Muhammed sprider sig och växer i styrka. I helgen angrep extremistiska grupper danska, norska och svenska ambassader och konsulat i Mellanöstern. Också företag drabbas, stora som små. Förra veckan meddelade Arla att man stänger en fabrik med 800 anställda i Saudiarabien och att 100 anställda i Danmark tvingas lämna sina jobb som följd av bojkotten av danska varor. I helgen tillkännagav Irans president att Iran kommer att säga upp alla ekonomiska avtal med länder där karikatyrerna publicerats. Enligt Dagens Industri utgör exporten till Mellanöstern omkring två procent av den totala svenska exporten, eller 23 miljarder kronor.

Den pågående konflikten är det senaste i raden av tydliga exempel på hur beroende företag är av att förstå sin omvärld. Näringslivets internationalisering och informationsteknikens utveckling är fenomen som definierar en värld där politik, religion och kultur påverkar alla företag, i alla branscher, av alla storlekar. Att förstå sin egen verksamhet är nödvändigt men inte längre tillräckligt. Händelser i omvärlden, ofta på ett helt annat plan än det företagsekonomiska, definierar förutsättningarna för varje verksamhet och bara genom förmåga att tidigt tolka tecknen kan företag skapa handlingsutrymme när förutsättningarna förändras.

Det är ännu inte klart vad bojkotten mot Arla kommer att få för ekonomiska konsekvenser men intresseorganisationen Svensk Mjölk är orolig för att priset Arla betalar till mjölkbönderna kommer att sänkas. Svenska bönder kan komma att tappa intäkter som följd av reaktioner i Saudiarabien mot bilder publicerade i en tidning i Danmark. Världen har kommit till byn. Och den har kommit för att stanna.

Lisa Gustafsson

Selvkritikk som kommunikasjonsstrategi

- Vi har gjort feil. Vi har vært for opptatt av å vise hva som er forskjellen på SV politikk og regjeringens politikk. Slik åpner Kristin Halvorsen et tosiders intervju i Dagbladet tirsdag 31. januar. Hun velger her å legge kortene på bordet og oppsummere alt som gikk galt ”den tøffe vinteren”.

Dette kan være en vinn-vinn situasjon for både Kristin Halvorsen og Dagbladet. Avisen har konfrontert partilederen med alle de vanskelige sakene og får en førsteside. Halvorsen får muligheten til å snakke over to sider. Hun må svare på tabbene, men får samtidig solgt inn en ti-punkts skryteliste. Intervjuet er et utmerket bilde på at når man tar selvkritikk og legger seg flat, får man også tid og spalteplass til å begrunne sine feil og love bedring. Her gir Kristin Halvorsen inntrykk av at hun er tilbake på offensiven. Hun klarer å vise humor, og hun har fått tid på seg til å finslipe svarene på Israel-boikott og den noe merkelige semantisk-politiske fattigdomsdebatt(en) som Aftenposten startet.

Intervjuet viser at man i noen situasjoner, når det negative trøkket blir stort, ikke har noe å tape på å ta selvkritikk. Tvert i mot kan dette både vise ydmykhet, og få presse og opinion til å lytte til budskapet ditt. Bondevik gjorde det samme da han i valgkampen sa at KrF i regjering ikke hadde gjort nok for de fattige. Det er nok delte meninger om hvorvidt dette var vellykket eller ikke. Spenningen etter man har lagt seg flat, vil alltid ligge i hvorvidt selvkritikken setter punktum for den ytre kritikken, eller om den eskalerer den.

En ting er helt sikkert: nå må SV klare å leve opp til Kristin Halvorsens løfte om bot og bedring. Vi har trodd det var en styrke å vise hva SV primært mener. Men det har ikke fungert, sier Halvorsen.  Den nye strategien krever at troppene må holde seg samlet og stå bak regjeringens politikk, og ikke sprike i alle retninger. Det kan bli en tøff kommunikasjonsmessig utfordring.

// Åshild Mathisen